Brahm´s requiem – stående ovationer

Brahm´s requiem – stående ovationer
Göteborgs Symfoniska kör.Foto: Anna Hult

Brahm´s requiem – stående ovationer

Brahm´s requiem – stående ovationer med – Göteborgs Symfonikerna

Nu börjar requiem-säsongen för att kulminera kring Alla Helgons Dag. Vanligtvis, åtminstone som jag har förstått det äger dessa evenemang rum i våra kyrkor runt om i landet. Även om det kanske är en viss koncentration till storstäderna.

Mitt förhållande till just requiem är inte särskilt omfattande och min egentliga kontakt har hittills bestått i att jag var på väg till Verdi´s requiem på Globen i Stockholm för ett antal år sådan då Luciano Pavarotti skulle sjunga tenorpartiet. Det blev dock inget av det evenemanget dels beroende på att det skulle bli ett dyrbart evenemang med resa, hotell och konsertbiljett dels skulle Pavarotti inte sjunga många minuter, så då blev det intet av den planerade resan.

Som medlem i GöteborgsOperans vänner fick jag ett erbjudande att delta i ett studiebesök på Konserthuset och samtidigt uppleva Johannes Brahms ”Ein deutsches Requiem” och eftersom just Brahms tillhör de tonsättare som jag har haft svårast att till mig, (J S Bach är en annan) så kändes det som en utmärkt möjlighet dels att göra ett besök på Konserthuset, som jag faktiskt inte har besökt sedan mitten av 1950-talet, dels bekanta mig med denne Brahms.

Upplevelsen började med en intressant husesyn av huset där inte minst tillfälle gavs att titta på den vackra utsmyckningen under ledning, av en av huset fd musiker, altviolinsten, Laszlo, som dagen till ära kanske var mer nervös än han hade anledning att vara.

Det var i stort en intressant genomgång, men jag saknade dirigentens introduktion till verket, vilket enligt uppgift från vanligtvis välunderrättat håll, är vanligt förekommande, men det är en miss som GO:s vänner får ta på sig.

Själva konsertupplevelsen bestod som har framgått tidigare av Johannes Brahm´s ”Ein deutsches requiem” med Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska kör under ledning av dirigenten Andrew Manze. Konserten inleddes dock av S-D Sandström´s ”Kyrie ur Frihetsmässa, under ledning av dirigenten Christina Hörnell. Ett kort inslag som vann allas uppskattning.

Solisterna i huvudkonserten sopranen Henriikka Gröndahl och barytonisten Fredrik Zetterström svarade för alldeles utmärkta insatser men kvällens huvudinsats får jag väl ändå konstatera att Göteborgs Symfoniker och den symfoniska kören svarade för, vilket ju i huvudsak beror på deras insatser tar längre tid i anspråk än solistinsatserna. Det var dock en fin upplevelse att lyssna till både Henriikka och Fredrik i en för mig inte helt bekant genre.Det var en utmärkt balans mellan Fredrik Zetterströms nästa basliknande stämma och Henriikka Gröndahl´s skira och skimrande stämma.

Musiken överraskade mig och till detta faktum bidrog förmodligen den alldeles utmärkta akustiken i konserthuset och jag kommer nog att kunna införliva Brahms bland mina favoritkompositörer, åtminstone när det gäller ”Ein deutsches requiem” eller varför inte bara Brahms requiem? Det kommer dock inte att kunna ske över natt, för nu gäller det först och främst att lyssna vidare på hans musik.

Related posts

Kommentera