Staffan Jennehov – regissör

Staffan Jennehov - regissör

Staffan Jennehov – regissör

Intervju med Staffan Jennehov i OV-Revyn Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm December 2008

Staffan Jennehov, biträdande regissör på Kungliga Operan, valde det sistnämnda. Från att ha varit sångare i röstfacket tenor, med roller på Folkoperan, NorrlandsOperan , Malmö Opera och Kungl. Operan bakom sig, började han för några år sedan som assistent åt Folkoperans konstnärlige chef Claes Fellbom, som då skulle sätta upp Lilla Rhenguldet.

– Claes frågade mig om jag var intresserad av att arbeta med honom och jag svarade ja. Men det blev en rivstart. Första repetitionsdagen visste jag varken var jag skulle vara eller vad jag skulle göra. Jag kände mig verkligen som en katt bland hermelinerna. Det gick i ett, Claes hade en oerhört hög arbetstakt och jag sprang efter honom. Jag hann inte anteckna alls och när dagen var slut hade jag en helt blank regibok. Sen sa Claes: har du allt nu, nu får du sköta det hela. Jag höll dock masken men en hel del tid gick sedan åt att fråga alla kollegorna om vad som hade hänt! Under en tid arbetade Staffan omväxlande med regi och med sång. När Folkoperans uppsättning av Lucia di Lammermoor flyttades från Confidencen till teatern på Hornsgatan ansvarade Staffan för nyinstuderingen och sjöng även rollen som Arturo. – Jag fick sedan en förfrågan från Kasper Bech Holten i Köpenhamn om att nyinstudera uppsättningen av Turandot, som gjorts av regissören Mikael Melbye 1995. Jag hade själv inte sett den versionen, men fick den tillsänd till mig på en kassett. Jag kunde operan bra eftersom jag själv sjungit i Turandot i Umeå, men då hade jag ju bara mig själv att hålla reda på och inte en hel ensemble. Jag förberedde mig enormt väl, såg operan på kassetten många gånger och gjorde egna anteckningar, i stort sett skapade jag en helt egen regibok. Jag började sedan arbeta väldigt metodiskt med operan – med stor hjälp av sångare som varit med i den tidigare produktionen, bl.a. hjälpsamma och minnesgoda korister. Staffan fick sedan fler uppdrag i Köpenhamn och flyttade ner till Skåne med hustru och barn. – Jag arbetade i Köpenhamn i drygt ett år, innan jag fick veta att tjänsten efter Irene Frykholm, som var biträdande regissör på Operan, skulle utlysas. Irene skulle gå i pension. Jag sökte jobbet och fick det, berättar Staffan, som tillträdde sin nya tjänst i början av år 2008. Han har denna säsong haft två tunga uppdrag som biträdande regissör: Camille Saint-Saëns Simson och Delila och Sven-David Sandströms Batseba.

Staffan berättar att han gick ut Operahögskolan 1994 och att han sedan gjorde en roll i Jonas Forsells Riket är ditt på Malmö Opera, innan han värvades till Folkoperan, där han sjöng olika tenorroller i en rad operor som Kärleken till de tre apelsinerna, Otello, Rhenguldet. Figaros bröllop och Orfeus i underjorden. Han har också sjungit på Kungliga Operan i Manon Lescaut. André Barbe och Renaud Doucets uppsättning av Simson och Delila blev Staffan Jennehovs första uppdrag som bitr. regissör på Operan.

Nu har jag väl mer eller mindre lagt operakarriären på hyllan, i alla fall tills vidare. Staffan stortrivs med sitt jobb: – En biträdande regissör biträder, precis som det låter, regissören, vilket kan ha flera innebörder. Ibland handlar det om att sätta upp en helt ny produktion med regissören närvarande och då hjälps man åt med uppsättningen i dess olika former. Mitt jobb är mycket att se till att arbetet flyter och att vara samordnare, bollplank och ibland även idégivare. Andra gånger kan det handla om att väcka liv i en gammal produktion som ska ha nypremiär och då gäller det att ta fram de gamla regiböckerna och gå igenom varje detalj på nytt. Föreställningen ska i princip se likadan ut då, även om man naturligtvis måste anpassa sig något efter nya sångare och dirigenter, förklarar han. – Det handlar ju inte om att sätta fart på ett gäng robotar. Ingen sångare är den andra lik och alla är unika personer. Men jag kan själv inte gå in och ändra något, även om jag tycker att det känns fel eller inte fungerar längre. I så fall måste man om det är möjligt kontakta regissören. Om det inte går får man försöka balansera så gott det går. Det faktum att man bara i begränsad omfattning får fatta egna regibeslut stör inte Staffan. – Givetvis ska jag följa de regianvisningar som finns, det ligger ju i sakens natur. Men i den konstnärliga verksamheten finns en stor flexibilitet och alla samarbetar med alla. Sedan måste man hela tiden se till att den konstnärliga kvaliteten hålls vid liv, även i en föreställning som gått många gånger. Det får aldrig sprida sig en lättjefull inställning bland de medverkande att ”det fixar sig nog i alla fall”.

Något nio till fem-jobb handlar det inte om. – När vi håller på med en produktion blir det många sena kvällar och sedan är jag med varje kväll då föreställningen ges. Däremot kan det vara lugna perioder däremellan och då hinner jag umgås mer med min fru och mina tre barn, som är 6, 12 och 14 år gamla. Nästa produktion för Staffan blir Barberaren i Sevilla i Knut Hendriksens gamla inscenering. Hösten 2010 stänger operan för ombyggnad och vad Staffan då ska göra är inte helt klart. – En föreställning jag gärna skulle vilja göra är Busonis Doktor Faustus från 1925. Men den är väl inte aktuell på Stockholmsoperan just nu.

Ur OV-Revyn (2008) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Ann Löfberg och Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan

Om du efter att läst denna intressanta artikel önskar bli medlem hos Operavännerna vid Kungliga operan i Stockholm har du här en direktlänk till föreningens hemsida

 

Sammanställt av Mogens H Andersson

Related posts

Kommentera