Teaterbesök i kungliga huvudstaden

Teaterbesök i kungliga huvudstaden


Teaterbesök i kungliga huvudstaden

En Stockholmsresa mitt i alltihopa blev det häromdagen. Planeringen var att vi bara skulle besöka kungliga huvudstaden ett par dagar, men först fick jag klara av en ovanlig bökig resa med X-2000. Tågförsening och gnälliga medpassagerare gjorde det inte till en särskild angenäm upplevelse. Dessutom hade jag blivit placerad precis bakom toalettutrymmet längst in vid en fönsterplats, med en ständigt gnällande dörr och en irriterande lukt av något obestämdbar art som stannade kvar i näsborrarna hela resan.

Väl framme i Stockholm var det dags att hitta hotellet som var beläget någonstans på Södermalm i närheten av Hornsgatan, men det gick dock ganska bra.

Efter att ha checkat in blev det så dags för kvällens äventyr, vilket jag trodde skulle innebära att vi skulle gå ut tillsammans och äta på någon trevlig restaurang på Söders höjder. Men av detta blev det intet.

Istället gick vi upp till Sergels torg och ställdes hos i kö för att få en billig biljett till kvällens föreställning av Selma Lagerlöfs Charlotte Lövenskiöld. Det gick alldeles utmärkt, men först när vi hade satt oss i salongen, Klarascenen, upptäckte jag att föreställning inkl paus varade i tre och en halvtimme och då tänkte jag direkt; hur skall detta gå?

Jag är ganska ofta och lyssnar på opera och när det är dags för Richard Wagner, så är ju det inte ovanligt med en samlad föreställningstid på fem timmar eller mer. På teatern för att se en talpjäs är det dock mycket länge sedan jag var, ja jag tror inte att jag har varit på teatern sedan jag såg Gustav Vasa på Malmö Dramatiska teater, men jag kan naturligtvis minnas fel.

Det fanns dock ingen anledning till oro för det var en mycket fin teaterupplevelse, även om jag inte kände igen så många skådespelarenamn, så var det genomgående goda prestationer som vi fick uppleva. Det enda som var aningen irriterande var att de olika scenbytena ackompanjerades av misshandel av ett piano och andra instrument, men det kanske var för att teatern var orolig för att vi, publiken, inte skulle kunna hålla oss vakna föreställningen igenom. Det var dock aldrig någon fara för det. Det var som sagt en mycket bra föreställning med ett alldeles utmärkt ensemblespel.

Efter föreställningens slut återstod det bara att ta sig tillbaka till hotellet. Sammanfattningvis kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig kväll, även om födan fick begränsa sig till ett besök på Burger King.

Dagen efter begav vi oss ut på stan i syfte att besöka Medelhavsmuséet, men vid framkomsten möttes vi av ett anslag som berättade att museet var stängt på grund av renovering och skulle öppna först dagen efter.

Medan vi stod framför Arvfurstens Palats fick vi se installationen av nya ambassadörer från, som det såg ut, djupaste Afrika.

Det var ett skådespel väl värt att titta på även i dessa dagar. Två glasvagnar dragna av var sitt elegant utklädda fyrspann. Eskorterade av två ridande poliser fram och två bak.

Efter den upplevelsen fortsatte vår promenad till National Museum. Egentligen har vi varit där så många gånger att intresset hålls på en ganska låg nivå. Dessutom var stora delar av museet stängt på grund a en kommande utställning. Trots detta fick vi erlägga 100 kronor var i entréavgift, vilket jag inte tyckte att det var värt. Bra var däremot att jag ändå fick tillfälle att se min favoritmålning, nämligen taxen Per, målad av en konstnär som jag för tillfället har glömt namnet på.

Efter besöket på den fantastiska fina fotoutställning av en Hammarsköld på entréplanet var det så dags för en kopp te och en valnöt indränkt i choklad för det ohemula priset av tio kronor eller som mitt äldsta barnbarn säger, en guldpeng.

Den obligatoriska shoppingrundan gick inte heller denna gång att undvika, men det blev dock inga inköp trots att affärerna lockade med nedsättning av priset med upp till 70 %. Det går ju inte att handla bara för att det är billigt, man måste ju också ha användning för det.

Tunnelbanan tillbaka till vårt hotell och tid för en tidig middagsslummer innan det var dags för nästa äventyr.

Med tunnelbana till Odenplan och ett besök på Café Tranan. Här fick vi varsin tallrik fisksoppa och två ostbrickor till det sammanlagda priset inklusive dricks 900 kronor. Vad är det man säger kostar det så smakar det. Det var absolut inget fel på soppan och fullt tillräckligt om man äter som en mygga. Till detta flödade härtappat gott vatten.

Efter restaurangbesöket var det så dags för kvällens evenemang. Alltså gick vi ungefär tvärsöver gatan och där låg Intiman eller som det tydligen numera heter Wallmans Intiman. Kvällens föreställning var Obesvarad kärlek med Babben Larsson och Loa Falkman. Om handlingen är det kanske inte så mycket att säga om, men det blev en mycket trevlig kväll med många goda skratt när Babben eller rättare sagt miss Florence Foster Jenkins propsade på att få sjunga Nattens drottning ur Trollflöjten.
Här kan du lyssna på hur det skall låta!

Naturligtvis en helt omöjlig uppgift om man inte har ganska många års träning som sopran. Miss Jenkins val av Gounods Ave Maria föll inte heller särskilt väl ut.

Behållningen av aftonen får alltså helt tillskrivas Babbens många eleganta klänningsbyten och hennes uppenbara komiska talanger. Naturligtvis har Loa Falkman en viktig roll tillsammans med en flygel. Men skall sanningen fram är jag tveksam om besöket trots allt motsvarar priset på nästan femhundra kronor per person. Det fanns dock inga egentliga alternativ för vi möttes av rött sken vid de flesta teatrarna och Kungliga Operan satsade denna kväll på balett och dithän har jag ännu inte lyckats ta mig. Dessutom var det inte jag som ansvarade för programmet, utan det hade frun fått bestämma, nästan själv, men vem vet nästa steg är Kungliga Baletten, men jag tvivlar.

Efter två dagar och nätter så återstår bara hemresan hem till Malmö och den gick bra och vi anlände i tidtabellsenlig ordning till hemstaden.

Related posts

Kommentera