Thais till Folkets Hus och Parker 2008

Thais till Folkets Hus och Parker 2008
76 / 100

I lördags var jag för första gången och såg en direktsändning från Metropolitan Opera. Det var med mycket spänning och intresse och tankar hur detta skulle fungera. Biljetter hade jag köpt långt i förväg, men tyvärr hade jag endast lyckats få en biljett på tredje raden.

Thais till Folkets Hus och Parker 2008

När jag anlände till biografen Spegeln i Malmö, så kunde jag precis som på operan hänga av mig mina ytterkläder och precis som jag brukar fanns det möjlighet att beställa någonting att dricka i de två pauserna. På grund av att det var premiär för mig så blev det ett glas vin i de båda pauserna. Vinet smakade utomordentligt och glasen var fyllda till bredden.Precis som på operan gick det också att för en billig penning köpa ett programblad på fyra sidor,med handlingen och annan nödvändig information. Däremot borde man kanske lägga ner tid på att korrekturläsa programbladet, innan det gick till tryckning.

Några minuter efter utsatt tid var det dags för föreställningen att börja. Föreställningen var Massenets Thaïs, en opera som jag inte tidigare hade hört om man bortser från Meditation i andra eller tredje akten.
Thaïs sjöngs av Renée Fleming, Nicias av Michael Schade och Athanaël av Thomas Hampson och Palémon av Alain Vernhes. Själva föreställningen introducerades av Plácido Domingo, som uttryckte en önskan om att han hade fått sjunga mot Renée Fleming. Så här i efterhand hade jag också önskat detta, men det var inte möjligt på grund av att Athanaëls roll skall sjungas av en baryton och Domingo är ju tenor.

Det var en mycket fin upplevelse som helhet, men det mest intressanta tyckte jag nog var att få se uppbyggnaden av de olika scenbilderna och Domingos intervjuer med huvudrollsinnehavarna.Men även de andra intervjuerna som gjordes bl a med violonisten Andrew Chan, tror jag han hette.

Föreställningen dirigerades av Jesús López-Cobos på ett utmärkt sätt och scenografin var gjord av John Cox?

Renée Fleming i rollen som Thaïs gjorde en makalös prestation rakt igenom, men Thomas Hampson hade inte sjungit upp sig förrän i tredje akten. Nåväl, det är min personliga uppfattning.Michael Schade gjorde också bra ifrån sig och för mig var det nog första gången jag hörde honom. Bra sånginsatser svarade Alain Vernhes för och abbedissan, som sjöngs av Maria Zifchak var också mycket bra. Det är alltid trevligt att se och höra goda insatser från de som sjunger de mindre rollerna.
Men den verkligt stora upplevelsen svarade ju Andrew Chan för när han spelade Meditation. Helt andlöst vackert var det. En njutning för örat.

Totalt sett var det en mycket trevlig upplevelse att vara på premiär med en föreställning direkt från “TheMet” i New York tillsammans med tolvtusen personer i Sverige och fyra tusen i New York.Det gör jag gärna om, men nästa föreställning Puccinis La rondine är tyvärr utsålt här i Malmö, men det kommer väl fler tillfällen, får jag hoppas.

Mer att läsa