The Elephant Man NorrlandsOperan 2012

The Elephant Man NorrlandsOperan 2012 The Elephant Man premiär på NorrlandsOperan
76 / 100

I går (6/10-12) var det två operapremiärer dels Trollflöjten på Kungliga Operan i Stockholm dels The Elephant Man på NorrlandsOperan i Umeå. I vissa sammanhang annonserades föreställningen i Umeå som en världspremiär, men jag tycker nog att det är mer korrekt att kalla det för en urpremiär, men det är givetvis ingen stor fråga.

The Elephant Man NorrlandsOperan 2012

The Elephant Man premiär på NorrlandsOperan – stor framgång och genombrott för föreställningens tenorer

I går (6/10-12) var det två operapremiärer dels Trollflöjten på Kungliga Operan i Stockholm dels The Elephant Man på NorrlandsOperan i Umeå. I vissa sammanhang annonserades föreställningen i Umeå som en världspremiär, men jag tycker nog att det är mer korrekt att kalla det för en urpremiär, men det är givetvis ingen stor fråga.

Carl Unander- Scharin

Bakom verket står kompositören och tillika tenoren Carl Unander-Scharin och till ett libretto av Michael Williams.

Carl Unander- Scharin har under årens lopp haft flera framgångar på olika operascener här i landet från Piteå i norr till Göteborg i västsverige, men det är första gången som jag upplever ett verk av honom. Det var en mycket angenäm bekantskap och framförallt tyckte jag om musiken, vilken för att vara komponerad nu var ovanligt njutfull och illustrativ även om det är långt mellan Puccini´s melodiösa eller Verdi´s kraftfulla musik.

Bakgrunden till verket saxar jag direkt från programbladet

The Elephant Man – The Terrible Tale of the Elephant Man and Jack the Ripper, Two Freaks of Nature – utspelar sig i det viktorianska England. I en tid och på en plats där människor med avvikelser pekades ut som freaks och kvinnor behandlades som handelsvaror. Två män levde här samtidigt, Joseph Merrick, även kallad Elefantmannen på grund av sin deformerade kropp och sitt överdimensionerade huvud och Jack the Ripper, seriemördaren som satte skräck i Londonborna i slutet av 1800-talet. Ett historiskt sammanträffande som för den sydafrikanske librettisten Michael Williams blev ett genombrott i arbetet med operan.

– Jag fängslades av tanken på att utforska dessa mäns resa och ställa dem ansikte mot ansikte, säger han.

Whitechapel

De rörde sig inte bara samtidigt i de kvarter där morden skedde, i Whitechapel, de sägs också ha varit i samma ålder, båda övergivna av sina föräldrar och besatta av kvinnor. Men det som fascinerade Michael allra mest var att båda led av varsin allvarlig sjukdom eller störning – den enes fysisk och den andres mental – som i slutändan ledde till deras död. Sista tiden av sitt liv levde Joseph Merrick på ett sjukhus där han dog i sömnen 1890. Man tror att han försökte sova som en “vanlig” person, men att vikten av hans huvud knäckte hans nacke.

Det är alltså en modern opera och med en handling som direkt visar oss betydelsen av utanförskap, som man direkt kan applicera på dagens samhälle även om utanförskapet inte får dessa dramatiska konsekvenser i dag som i det viktorianska samhället i England.

Uppsättningen får betraktas som en stor framgång framförallt genom ett skickligt utnyttjad regigrepp och användandet av en visuell videodesign, som på ett enkelt sätt för handlingen framåt.

Sångligt sett är det en mycket stor framgång och speciellt tilltalande är det att verket sjöngs på engelska. Det är både förståeligt och begripligt och borde framförallt kunna locka dagens unga till ett operabesök.

Tenorernas afton

Rollerna sjöngs av idel kända svenska operasångare och med en lyckad blandning av unga och äldre sångare. För de främsta sånginsatserna svarade aftonens två tenorer och frågan är om inte detta får betraktas som deras stora genombrott? Såväl Karl Rombo och Håkan Starkenberg är som skapta för sina respektive rollpartier var och en på sitt speciella sätt.

Barytonerna

Bland övriga roller vill jag framförallt framhålla barytonerna Peter Kajlinger och GO:s egen Mats Persson. Peter Kajlinger har en av sin generations vackraste barytonröster och jag var mycket imponerad. Det var en ren fröjd att lyssna till hans ”pipa”. Mycket bra var som vanligt också Mats Persson och herrarna gestaltade sina partier på ett sceniskt utmärkt sätt. Lars Martinsson gjorde också en fin och bitvis fin och rolig gestaltning av Policeman- rollen.

Damerna imponerade

Bland damerna imponerade både husets egna sopran, Susanna Levonen, men också Maria Sanner gjorde bra ifrån sig. De lite yngre förmågorna Albina Isufi, Heddie Färdig och Jenny Hertzman var också bra och det känns ju tryggt för kommande operaupplevelser.

NorrlandsOperans symfoniorkester gjorde en strong insats under ledning av dirigenten Mats Rondin.

Sammanfattningsvis var det en fin operaupplevelse och väl värd den långa tågresan och ett par dagar i björkarnas stad, Umeå. På tisdag fortsätten denna operaresa med andra föreställningen av Ole Anders Tandbergs version av W A Mozart´s ”Trollflöjten” på Kungliga Operan, men mer om detta i ett senare inlägg.

Läs mer om The Elephant Man på NorrlandsOperans hemsida

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Carl Unander-Scharin
Libretto: Michael Williams

Produktionsteam

Dirigent: Mats Rondin
Regi: Keith Turnbull
Kostymdesign: Annsofi Nyberg
Videodesign: Lene Juhl & Mark Viktov
Scenbild: Peter Öhgren
Ljusdesign: Kevin Wyn-Jones
Koreografi: Jo Leslie
Maskdesign: Anna Andersson

Medverkande

Joseph Merrick: Håkan Starkenberg
Joseph Silver: Karl Rombo
Tom Barker m fl: Mats Persson
Ginger: Susanna Levonen
Dr Treves: Peter Kajlinger
Dark Annie m fl: Maria Sanner
Policeman m fl: Lars Martinsson
Long Liz/Stepmother: Albina Isufi
Katie m fl: Heddie Färdig
Polly/Princess Alexandra: Jenny Hertzman
NorrlandsOperans Symfoniorkester

Mer att läsa