Titus – Metropolitan Operabio – synopsis

Titus - maffigt kostymdrama på bio

 titusmildhetmetropolitanopera

Titus – Metropolitan Operabio – synopsis

Kompositör och librettist

Musik:W A Mozart Text:Caterino Tommaso Mazzolá efter Metastasio

Libretto

Här kan du hämta librettot till Titus DEUTSCH ESPANOL

Premiär

Urpremiären ägde rum i Prag den 6 September 1791

Produktionsteam

|Dirigent: Harry Bicket|Regissör och scenografi: Jean-Pierre Ponnelle| Ljusdesign: Gil Wechsler|

Operaroll, rösttyp och sångare

Roll Rösttyp Sångare
Titus tenor Giuseppe Filianoti
Vitellia sopran Barbara Frittoli
Sextus mezzosopran Elina Garanca
Annius mezzosopran Kate Lindsley
Servilia sopran Lucy Crowe
Publius bas Oren Gradus
Berenice sopran Toni Rubio

Akt I

Rom, det första århundradet e. Kr. Den romerske kejsaren Titus (Tito) har förälskat sig i Berenice, prinsessan av Judéen. Vitellia, dotter till den förre kejsaren, tycker sig ha rätt till tronen och ber sin unge beundrare Sesto mörda Titus. Han är nära vän med kejsaren, men för Vitellias skull är han beredd att göra vad som helst och accepterar. Sesto får dock veta av sin vän Annio att Titus valt att avstå från äktenskap med Berenice av hänsyn till rikets säkerhet. När Sesto berättar för Vitellia ber hon honom lägga ner mordplanerna. Istället hoppas hon att Titus väljer henne som sin gemål. Annio påminner Sesto om att han gärna vill gifta sig med Sestos syster Servilia, och de båda männen lovar att alltid vara vänner.

På torget Forum Romanum hyllas Titus av medborgarna. Kejsaren berättar för Annio och Sesto att han är tvungen att gifta sig med en romersk kvinna och att han var valt Servilia. Annio svarar diplomatiskt att han välkomnar beslutet. Titus förkunnar att det enda nöjet med att ha makt ligger i att kunna hjälpa andra. När Annio berättar för Servilia om kejsarens avsikter erkänner hon att hon älskar Annio.

I det kejserliga palatset försöker Titus förklara förlåtelsens filosofi för livgardets kapten Publio. Servilia kommer in och berättar att hon redan tackat ja till Annios frieri. Titus tackar för hennes rättframhet och säger att han aldrig velat tvinga in henne i ett äktenskap. Ovetande om att Titus har ändrat sig rasar Vitellia över valet av Servilia och ber Sesto döda kejsaren. Han säger att hennes önskan är hans lag. När Sesto har gått kommer Publio och Annio med bud om att Titus har valt Vitellia till sin hustru. Hon försöker desperat hitta ett sätt att stoppa Sesto, men inser att det är för sent.

Sesto och hans medbrottslingar sätter eld på Capitolium. Fylld av skam flyr han därifrån. När han stöter ihop med Annio svarar han inte på tilltal utan rusar vidare. Till platsen kommer först Servilia, sedan Publio och sist Vitellia; samtliga letar de efter Sesto. Alla tror att Titus redan är död. Sesto kommer tillbaka, i jakt på ett gömställe. Han är nära att erkänna dådet, men tystas av Vitellia.

Akt II

Senare i palatset berättar Annio för Sesto att kejsaren lever. Sesto erkänner att han försökt mörda kejsaren, men när han inte kan ge något motiv råder Annio honom att erkänna och hoppas på att bli förlåten. Vitellia rusar in för att förmå Sesto att fly, men det är för sent. En av Sestos medbrottslingar har angett honom och han grips av Publio. Sesto ber Vitellia minnas att han älskade henne.

Romarna är lättade över att kejsaren lever. Titus kämpar med att förstå mördarnas motiv och tvivlar på Sestos inblandning. Publio varnar honom för att vara alltför godtrogen. Så kommer besked om att Sesto har erkänt och att senaten dömt honom till döden. Annio ber Titus visa barmhärtighet. Titus säger sig inte vilja skriva under dödsdomen förrän han har talat med Sesto. När de träffas på tu man hand försäkrar Sesto att han inte velat åt tronen, men han förråder inte Vitellia. Titus nöjer sig inte med detta. Innan Sesto leds bort ber han Titus vårda minnet av deras vänskap. Kejsaren undertecknar domen och brister sedan ut i gråt – han är ingen tyrann som avrättar sina vänner. Han vänder sig till gudarna: vill de ha en grym härskare måste de först plocka ut hans hjärta. Under tiden vädjar Servilia och Annio till Vitellia – rädda Sesto! Vitellia vill inte bestiga tronen till priset av Sestos liv och beslutar sig för att erkänna.

Just som Titus ska till att läsa upp dödsdomen erkänner Vitellia att hon ensam är ansvarig för komplotten. Chockerad förklarar kejsaren att han tänkt benåda Sesto i alla fall, men han förlåter nu alla konspiratörer i ett svep. Medborgarna prisar Titus för hans mildhet och ber gudarna skänka honom ett långt liv.

Related posts

Kommentera