Tosca i Bietios tappning på DNO Opera i Oslo

Tosca i Bietios tappning på DNO Opera i Oslo Tosca i Bietios tappning på DNO Opera i Oslo
88 / 100

Under årens lopp har det blivit många uppsättningar av Puccinis Tosca och jag minns särskilt versionen som sändes på TV för många år sedan och där handlingen följde exakt dramat. Tredje akten gick tidigt på morgonen, precis som i partituret, på TV.

Tosca i Bietios tappning på DNO Opera i Oslo

Tosca

Sedan dess har jag upplevt många uppsättningar och nu har jag lagt ytterligare en uppsättning till samlingen, nämligen Calixto Bietios version som hade premiär i Oslo för en vecka sedan.

utan paus

Det blev en annorlunda operaupplevelse inte minst genom att föreställningen spelades utan paus. Det är klart mycket bättre att få uppleva en föreställning och då speciellt Tosca utan mellanliggande pauser. Det blir en sorts spänning som löper från början till slut.

Det är också en föreställning som jag tror kan uppskattas både av operabesökare som är regelbundna operabesökare och på samma gång tilltala den nya publiken, som alla talar om.

Men visst var det en mycket speciell föreställning; det var lika tyst här som i Wagners tidsmässigt gigantiska verk. Först efter första delen av Tosca Vissi d´arte, vissi d`amore, kom det lite applåder, men i övrigt hördes inga publikyttringar alls under föreställningen.

Orsaken till detta kan ju vara flera, men möjligt ligger förklaringen i dirigentens hantering av partituret. På ett plan gjorde det möjligt att njuta mer av föreställningen än när den bryts av applåder direkt efter de välkända ariorna. Samtidigt förtar det ju lite av upplevelsen att  inte få dela glädjen över sångar- och musikalprakten tillsammans med publiken. Det är självfallet en vanesak men så känner jag aldrig när jag upplever Wagners musik!

Hela handlingen, dock med undantag av öppningsscenen, försiggår i en s k black box och det kändes ju lite ovanligt, särskilt på en så stor operascen som Den Norske Opera i Oslo.

Musikaliskt var det en fin upplevelse även om jag då och då kände mig främmande för dirigentens hantering. Lite ovanligt men som helhet gjorde han tillsammans med orkestern en utmärkt insats!

Vokalt blev det en mycket stor upplevelse och det gäller inte minst när det gäller de mindre partierna som Sakristanen och Angelotti. Partiet som Angelotti gestaltades av  Jens – Erik Aasbö  och hans insats lämnar intet i övrigt att önska. Tillsammans med Pietro Simone, sakristanen, behärskade de scenen fullt ut tillsammans med Operakören förstärkt med Barnkören. Sciarrone gestaltades av Umeå-sonen Ludvig Lindström och också här med vad som krävs av partiet, vilket också gäller Spoletta, vilken gestaltades av Thorbjørn Gulbrandsøy.

Vår egen tenor, Daniel Johansson, sjöng Cavaradossi med all önskvärd bravur och elegans och med alla höjdtoner på plats. Till detta skall läggas en scenisk gestaltning som inte lämnar något i övrigt att önska.

Tosca sjöngs av Svetlana Aksenova och det är möjligt att hon har framtiden för sig, men i min värld sjöng hon tekniskt väl men utan de nödvändiga känslorna på plats. Detta med reservation för att jag ibland har svårt att gilla sångare som jag upplever för första gången!

Claudio Sgura gestaltade Scarpia och här finns ingenting i övrigt att önska sig vare sig när det gäller scenisk eller vokal insats och publiken på Kungliga Operan i Stockholm har något att se framemot när han sjunger samma parti i början av nästa år.

Det blev en fin operaupplevelse som avslutades med de längsta applåderna, och flesta inropningar som jag har upplevt på Den Norske Opera i Oslo. Du som inte har möjlighet att uppleva föreställningen på ort och ställe kan redan i kväll se föreställningen på dator, I-pad eller smartphone!

Direktsändning på www.theoperaplatform.eu. Det börjar 19.30. Du kan också se Tosca på ort och ställe nästa säsong 2017-18.

Om föreställningen

Premiär på DNO Opera & Ballett i Oslo 11.6.2017. Sett föreställningen 17.6.2017

Upphovspersoner

Musik: Giacomo Puccini|Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa

Kreativt team

Musikalisk ledelse: Karl-Heinz Steffens
Regi: Calixto Bietio
Scenografi: Susanne Gschwender
Kostymdesign: Anja Rabes
Ljusdesign: Michael Bauer
Dramaturgi: Bettina Auer

Medverkande

Tosca: Svetlana Aksenova
Cavaradossi: Daniel Johansson
Scarpia: Claudio Sgura
Angelotti: Jens-Erik Aasbö
Sakristanen: Pietro Simone
Spoletta: Thorbjørn Gulbrandsøy
Sciarrone: Ludvig Lindström
Gossopran: Aksel Johannes Skramstad Rykkinn

Läs mer