Tosca med Cura, Vetter och Zetterström 2012

Tosca med Cura, Vetter och Zetterström
81 / 100

Tosca med Cura, Vetter och Zetterström, på Kungliga Operan blev en föreställning, när opera är som bäst

Tosca med Cura, Vetter och Zetterström 2012

Just nu är det bara kvar några dagar på säsongen 2011-12 på Kungliga Operan i Stockholm. Nu i juni har man gett några föreställningar av Giacomo Puccini´s ”Tosca” med två olika tenorer som Cavaradossi nämligen den italiensk-brasilianske tenoren Thiago Arancam, ung tenor med uppåtgående och José Cura. De ger vars två föreställningar och den 12 juni var det Cura´s andra föreställningen och nu återstår det bara en föreställning nu på torsdag (14/6).

Jag har varit på en stor operaupplevelse och det kan jag i ärlighetens namn inte påstå händer varje kväll på operan, även om jag alltid hoppas på att detta skall ske.

Redan när säsongsprogrammet blev officiellt förra våren bestämde jag mig för att jag skulle se en av föreställningarna av Giacomo Puccini´s “Tosca” på Kungliga operan.Denna gång med världstenoren José Cura. Detta trots att jag hade upplevt samma uppsättning tre gånger tidigare. Dock utan Cura.

Redan i december fick jag möjlighet att uppleva José Cura i den s k double-bill, “Cavalleria Rusticana/Pajazzo” på Den Kongelige opera i Köpenhamn, från ståplatsläktaren, och jag skulle ljuga om jag påstod att jag blev särskilt imponerad, men jag såg ändå fram mot att få få uppleva denna uppsättning på KO. (Däremot blev föreställningen med den amerikanske tenoren Roy C Smith en stor upplevelse)

Detta är fjärde gången jag ser denna uppsättning om jag räknar in den som jag såg på Spegeln i Malmö.

Senast jag såg denna ”Tosca” var förra året och då med Valter Borin som Cavaradossi och Emma Vetter som Floria Tosca samt Marcus Jupither som Scarpia.

I denna omgång har det varit Emma Vetter och Fredrik Zetterström som har haft partierna som Tosca respektive Scarpia och Thiago Arancam och José Cura har alternerat som Cavaradossi. I övriga roller är det bara smärre förändringar sedan förra omgången.

Detta är förmodligen en av mina favorituppsättningar, särskilt sedan DKT i Köpenhamn gjorde sig av med sin uppsättning som rullat i många många år, men frågan är om inte denna uppsättning är den bästa som jag har upplevt. Det är en mycket vacker och trovärdig uppsättning som dessutom har olika scenuppläggningar för varje akt precis som jag anser det skall vara i detta verk. Musiken talar sitt tydliga språk och det kräver denna tredelade scenografi.

På de sångliga prestationerna kan man verkligen inte klaga och så här anser jag att det var akt för akt:

I första akten dominerade Emma Vetter tillsammans med Fredrik Zetterström, men jag blev tydligt imponerad av Magnus Lindén som sjöng sakristanens parti och Anton Eriksson som Angelotti. Anton går från klarhet till klarhet och det kommer alldeles säkert att bli något stort av honom en dag.

Publiken var överentusiastisk efter det att José Cura hade sjungit sin första stora aria. Det var ingen dålig prestation, men om sanningen skall fram upplevde jag den som lite väl mycket av publikfrieri, och ändå lät det inte som han satsade 100 %.

I andra akten dominerade för att inte skriva glänste Emma Vetter och Fredrik Zetterström i sina partier. José Cura fortsatte att sjunga på rutin, medan Emma Vetter levererade en av de bästa Tosca´s bön som jag har hört på år och dag. Stort berättigat publikjubel, man kan nästa säga att både parketten och raderna var fulla av glädje och entusiasm. Här svarade, också som alltid, Niklas Björling Rygert för en träffsäker scenisk prestation som Spoletta.

I tredje akten så glänste både Emma Vetter och José Cura. Cura visade här att han tillhör de bästa världstenorerna i dag och det syntes att de både var mycket samstämmiga. En stor scenisk upplevelse. Tredje akten var helt magisk och till detta resultat bidrar ju i allra högsta grad ett livfullt Hovkapell under ledning av Pier Giorgio Morandi, men också Kungliga Operans kör gjorde bra ifrån sig. Som vanligt kan jag tillägga. En helt magisk upplevelse och en verklig grande finale.

Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att denna föreställning får räknas som den absolut bästa föreställning, som jag minns just nu. Det är bara att gratulera operachefen, Birgitta Svendén till att ha lyckats engagera José Cura för han medverkar nog ändå till att lyfta övriga sångare ytterligare ett snäpp. Samtidigt anser jag att våra egna sångare Emma Vetter och Fredrik Zetterström tillsammans svarade för kvällens största prestation. Glänste mest gjorde utan tvekan Emma Vetter, eftersom Fredrik Zetterström bara fick vara med i två akter. Detta på grund av en kniv i ryggen, ett dåd som utfördes av Floria Tosca.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Giacomo Puccini
Libretto:Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter Victorien Sardous pjäs La Tosca

Konstnärligt team

Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Scenografi: Björn Brusewitz
Kostym: Ann-Mari Anttila
Ljus: Hans- Åke Sjöquist
Regi: Knut Henriksen

Medverkande

Floria Tosca, berömd sångerska: Emma Vetter
Mario Cavaradossi, målare: José Cura
Baron Scarpia, chef för polisen: Fredrik Zetterström
Cesare Angelotti: Anton Eriksson
Sakristanen: Magnus Lindén
Spoletta, polisman: Niklas Björling Rygert
Sciarrone, kalfaktor: John Erik Eleby
En fångvaktare: Alar Pintsaar
En herdegosse: Barn från ADOLF FREDRIKS MUSIKKLASSER
Barnkör från ADOLF FREDRIKS MUSIKKLASSER
KUNGLIGA OPERANS KÖR
KUNGLIGA HOVKAPELLET

Mer att läsa