Tosca med Skånska Operan

Tosca med Skånska Operan

 

Tosca med Skånska Operan

Operasäsongen är slut. Nu börjar sommaroperasäsongen. Varje sommar brukar det bli tid till några operabesök runt om i Sverige, men i år kommer familjen att tillbringa nästa hela augusti månad i en hyrd sommarstuga på Jylland.

Praktiskt innebär det att jag missar besöken både på Dalhalla och Skäret och Orlando på Drottningholmsteatern.

Men några besök kommer jag att hinna med och igår var det dags att se Skånska operans version av Tosca i Folkets Park i Ystad. Med hjälp av Sommarkortet är det ju inget problem, inte ens kostnadsmässigt att ta sig fram och tillbaka mellan Malmö och Ystad.

Jag anlände i god tid till Ystad och löste ut biljetten på turistbyrån och där passade jag på att fråga var Surbrunnsparken låg och fick beskedet att det tog fem minuter med bil och tjugo minuter att promenera dit så jag tog bussen och hamnade vid Ystad lasarett, så det blev att gå tillbaka en hållplats och där på hörnan av Kristianstadsvägen/Surbrunnsgatan låg Folkets Park.

De allra flesta besökarna verkade ha valt att ta bilen till evenemanget, men på slutet kom det faktiskt några som hade valt att cykla till parken.

Som vanligt var jag där i god tid så jag hann både att köpa program och de obligatoriska lotterna innan jag gick och satte mig i skuggan och fortsatte läsningen av Per Olov Enqvuists Ett annat liv.

Plötsligt upptäckte jag att besökarna hade ställt upp sig i en lång kö framför entrédörren, så då gjorde jag också det och det gjorde att jag fick en av de sista platserna.

Nu några ord om Giacomo Puccini´s Tosca. Det är nog den nionde uppsättningen som jag ser och den andra i år. Tidigare i år såg jag Stockholmsoperans version och förra året såg jag Tosca på Skäret med Stuart Neill som Cavaradossi, men även Marco Stella var med i den uppsättningen.

Det är en alldeles speciell upplevelse att se Skånska operans uppsättningar och det börjar nu bli en årligen återkommande tradition. Det som jag uppskattar mest är den enkelhet som sångarna tycks behandla det begränsade scenutrymmet på det mest naturliga sätt. Det är stor skillnad på hur det går till på en mer traditionell operascen.

Floria Tosca sjungs av Bianca Muratagic, förra årets grevinna i Figaros bröllop, Cavaradossi sjungs av Glenn Kjellberg och Scarpia av Marco Stella. Även här är det svårt att särskilt utpeka någon mer än någon annan, men om det nu görs så hamnar Bianca Muratagic och Marco Stella på en delad första plats, men med Glenn Kjellberg som en god tvåa. Akustiken var kanske inte den allra bästa, men jag tyckte nog att Bianca Muratagic då och då gick upp för högt, men hennes Vissi d´arte var en fantastisk prestation och som helhet var hon ett strå vassare här i Tosca än som grevinnan. Marco Stella som Scarpia var en helt fenomenal uppvisning och det är alltid roligt att få vara med en sådan kväll. Jag uppfattade att Glenn Kjellberg var lite svag i konturerna, men det kan naturligtvis helt ha berott på att akustiken inte var den bästa. Även övriga gjorde överlag en bra insats, men även här tror jag att akustiken drar ner betyget. Jag brukar som kanske har framgått tidigare vanligtvis se årets opera på Folkets hus i Malmö och där upplever jag inte några problem med akustiken.

Scenografin är mycket enkel men ändå fullt tillräcklig men utöver sångarnas prestationer är jag också mycket imponerad av orkestern på sex man eller rättare sagt tre kvinnor och tre män. Det känns inte riktigt att framhålla någon särskild insats i orkestern, men helt klart var jag mycket imponerad av Mattias Fagius cellospel. Det var ljuvligt att höra och se hur han lekande lätt fick fram musiken, särskilt i sista akten. Emil Carlsson på violin gjorde också en mycket bra insats.

Related posts

Kommentera