Trubaduren – Metropolitan Opera – FHP – synopsis

2011-08-13 21;54;13

Trubaduren – Metropolitan Opera – FHP – synopsis

Kompositör och librettister

Musik: Giuseppe Verdi|Text: Salvatore Cammarano och Leone Emanuele Bardare, efter Gutiérrez

Libretto

Här har du en länk till librettot till Trubaduren på italienska DEUTSCH IN ENGLISH ESPANOL

Premiär

Premiär på Teatro Apollo i Rom den 19 januari 1853.Sett föreställningen: 30.04.2011 på Biograf Spegeln i Malmö

Recensioner

Här kan du läsa mina och andras tankar om föreställningen

 

Produktionsteam

|Dirigent: Marco Armiliato|Regissör: David McVicar|Scenografi: Charles Edwards|Kostym: Brigitte Reiffenstuel| Ljusdesign: Jennifer Tipton|Choreographer: Leah Hausman|Stage Director: Paula Williams|TV Director: Barbara Willis Sweete|

Operaroll, rösttyp och sångare

Roll Rösttyp Sångare
Manrico tenor Marcelo Álvarez
Leonora sopran Sondra Radvanovsky
Greve Luna baryton Dmitri Hvorostovsky
Azucena mezzosopran Dolora Zajick
Ferrando bas Stefan Kocán
Inès sopran Maria Zifchak
Ruiz tenor Eduardo Valdes
En budbärare tenor Raymond Aparentado
En gammal zigenare Robert Maher

AKT 1: Duellen

Spanien härjas av inbördeskrig. Befälhavaren över Aragoniens kungatrogna trupper, greve di Luna, är besatt av Leonora, en ung adelsdam i drottningens tjänst, som inte besvarar hans kärlek. Utanför det kungliga residenset håller kungens soldater vakt på natten. En okänd trubadur har hörts sjunga serenad för Leonora och den svartsjuke greven är fast besluten att fånga och straffa främlingen. För att hålla sina trupper vakna berättar kaptenen Ferrando historien om en zigenerska som brändes på bål för länge sedan för att hon hade förhäxat grevens bror som spädbarn (”Abbietta zingara”). Zigenerskans dotter hämnades då genom att röva bort pojken och – sägs det – slänga in honom i elden. Det förkolnade skelettet av en baby hittades och di Lunas far dog kort därefter av sorg. Man hittade inget spår av zigenardottern, men di Luna, som fortfarande hoppas att kvarlevorna inte var efter hans bror, har svurit att hitta henne. 1 slottsträdgården bekänner Leonora för sin vän Inez att hon är kär i en mystisk man som hon träffat före kriget. Det är han som nu återvänder som trubadur och sjunger för henne varje natt (Tacea la notte placida”). När de har gått in anländer greve di Luna till trädgården, besatt av sin kärlek till Leonor.När han närmar sig hennes dörr hörs trubadurens sång i mörkret. Leonora rusar ut för itt möta honom men hamnar i stället i di Lunas armar. Trubaduren visar sig och avslöjar att han är Manrico, ledare för rebellstyrkorna. Rasande utmanar greven honom på duell till döds.

Akt 2: Zigenerskan

Duellen har utkämpats med Manrico som segrare. Men konstigt nog hindrade något honom från att utdela den dödande stöten och han skonade greven. Kriget har rasat vidare med kungens trupper som segrare i den senaste striden. Manrico har sårats allvarligt, men hans mor ziqenerskan Azucena, har fört honom från slagfältet till ett zigenarläger i bergen där hon har vårdat honom. Azucena är den kvinna som di Luna har letat efter. Hennes liv är märkt av minnet av moderns död och hennes egen gruvliga hämnd (”Stride la vampa”). Manrico är fast besluten att få höra hela sanningen, och när zigenarna har dragit vidare börjar hon berätta en fruktansvärd historia. Hon rövade bort grevens son, men av misstag kastade hon i själva verket sitt eget barn i elden (”Condotta elfera in ceppi”). När Manrico kräver att få veta vem han egentligen är, svarar Azucena undvikande. Det enda som beyder något är den moderskärlek som hon har visat honom hela hans liv och att han inte glömmer sitt löfte att hämnas på huset di Luna. En budbärare anländer med nyheter om Leonora. Eftersom hon tror att Manrico nar stupat har hon gått i kloster för att komma uhdan di Luna. Azucena bönfaller Manrico att stanna, men han beslutar att ge sig av genast. Azucena går sin egen väg. Di Luna planerar att storma klostret med sina trupper och ta Leonora med våld (”II balen del suo sorriso”). När Leonora förbereder sig inför sina klosterlöften försöker han röva bort henne, men hindras av att Manrico och hans män attackerar. I stridens förvirring flyr de älskande (final: ”E deggio e posso crederio”).

Akt 3: Zigenerskans son

Di Luna och hans armé attackerar den befästning dit Manrico har tagit sin tillflykt med Leonora. Ferrando släpar in Azucena, som har tillfångatagits utanför lägret. När hon hörde di Lunas namn, gjorde Azucenas reaktion att Ferrando blev misstänksam och han känner igen henne som den som mördade grevens bror. Azucena ropar efter sin son Manrico att rädda henne och greven inser hur han ska tvinga ut sin fiende ur borgen. Han ska bygga ett bål och bränna Azucena framför försvarsmurarna. Inne i borgen förbereder Manrico och Leonora sitt bröllop. Hon är rädd – striden med di Luna är nära förestående och Manricos styrkor är underlägsna. Han bedyrar henne sin käriek, även inför döden (”Ah si, ben mio”). När han får höra att Azucena har tillfångatagits samlar han ihop sina män till en desperat attack (”Di quella pira”).

Akt 4: Avrättningen

Manricos armé har besegrats och han och Azucena hålls fångna i di Lunas slott. Leonora har flytt med Ruiz, Manricos löjtnant, och kommer till fängelset. Hon vet att han är dömd till döden och ber för hans frälsning (”D’amor suirali rosee”). Trubadurens röst hörs inifrån slottet. När di Luna anländer och beordrar att både Manrico och Azucena ska avrättas i gryningen, erbjuder Leonora sig själv till greven i utbyte för sin älskades liv, men i hemighet tar hon ett långsamt verkande gift för att lura di Luna på hans pris.

I fängelset försöker Manrico trösta Azucena, som är skräckslagen av visioner av det väntande bålet och elden. Han lugnar henne med minnen från då de var fria och lyckliga (duett: ”Ai nostri monti”). Leonora rusar in och berättar för Manrico att han är räddad och manar honom att fly. Han förstår vad hon har gjort och vägrar rasande att motta di Lunas benådning.Men giftet har börjat verka. Leonora dör i hans armar. Di Luna anländer till cellen i tid för att bevittna hennes död. Han sänder Manrico för att avrättas. Azucena ropar att hennes mor har fått sin hämnd: di Luna har dödat sin egen bror.

Related posts

Kommentera