W A Mozart imponerande kompositör 1756-91

W A Mozart Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91) by Barbara Krafft (1764–1825), 1819 by Royal Opera House Covent Garden
89 / 100

W A Mozart, född 27 januari 1756 i Salzburg, död 5 december 1791 i Wien, var en tysk kompositör (när Mozart föddes tillhörde Ärkebiskopsdömet Salzburg det Tysk-romerska riket) tonsättare, pianist och violinist. 

W A Mozart imponerande kompositör 1756-91

W A Mozart var en av de viktigaste tonsättarna i den wienklassiska stilen och är för eftervärlden ett av de stora namnen i musikhistorien. Hans produktion (som omfattar över 600 kända verk) innehåller verk som av många anses som kronan av symfonisk, kammar-, piano-, opera- och körmusik. Många av hans verk är centrala för den klassiska standardrepertoaren.Mozart kallade aldrig sig själv österrikisk, det blev han kallad långt efter sin död, av människor från Österrike.

Resor som barn

På sina många resor som barn och ung stiftade han bekantskap med de olika ländernas stilarter, som han på ett enastående sätt tillägnade sig och satte sin personliga prägel på, vare sig det var italiensk opera buffa och opera seria eller tyska sångspel.

Underbarn

Redan 1769 skrev den engelske filosofen Daines Barrington, som utsatte underbarnet för olika prov, att W A Mozart kunde skriva “kärlekssånger och raserisånger i operastil”,men då hade han också gjort sitt första musikdramatiska försök, det latinska intermezzot “Apollo et Hyacinthus (1767).

Året därpå tog Leopold Mozart med sig sonen till Wien där han tänkte sig att Wolfgang skulle skriva en opera buffa för karnevalen. Planen uppsköts till efter påsk, men inte ens då uppfördes La finta semplice.

Enligt den kränkte fadern berodde det på avundsjuka och intriger. Ett plåster på såren var dock att W A Mozart lilla tyska sångspel Bastien und Bastienne (1768) uppfördes privat samma höst, och efter deras hemkomst till Salzburg gavs också La finta semplice våren 1769.

Kort före jul det året begav sig far och son ut på en längre resa till Italien. I Cremona hörde de en opera av Hasse och i Milano blev de bekanta med Sammartini och Piccinni och gjorde upp att W A Mozart skulle skriva en opera för karnevalssäsongen i december.

Mitridate, re di Ponto

Resan gick vidare över Bologna, Florens och Rom till Neapel där de hörde Jommelis Armida, och sedan tillbaka till Milano där Wolfgang Amadeus Mozart på allvar skulle ta itu med en beställd opera seria, Mitridate, re di Ponto (1770).

Arior skrevs direkt för sångarna

Enligt tidens sed skulle ariorna skrivas speciellt för sångarna, som han därför måste lära känna först. Operan blev en stor framgång och han fick beställning på ännu en opera som skulle uppföras 1772, och efter ett kort besök hemma i Salzburg reste far och son åter till Italien.

På vägen fick de beställning på en serenata med anledning av ärkehertig Ferdinands bröllop i oktober. Vid ankomsten till Milano i slutet av augusti fick W A Mozart libretton till Ascanio in Alba i handen, och redan en månad efteråt låg partituret färdigt så att premiären som planerat kunde gå av stapeln den 17 oktober 1771.

Il sogno di Scipione

Verket mottogs med entusiasm men ärkehertigen ville inte ta W A Mozart i sin tjänst till dennes stora besvikelse. Han måste återigen tillbaka till Salzburg. Där hade hans gamle arbetsgivare,furstärkebiskop Sigismund von Schratenbach, dött och efterträtts av Hieronymus Colloredo, till vars installation Wolfgang Amadeus Mozart skrev Il sogno di Scipione (1772).

Till Italien

Samma år reste Wolfgang Amadeus Mozart för tredje gången till Italien, denna gång för att fullborda den opera seria han fått beställning på Lucio Silla (1772). Han hade recitativen med sig men ariorna skrev han på platsen. Mottagandet var blandat, och inte heller denna gång förskaffade verket den fasta anställning utanför Salzburg som han hade hoppats på.

Det skulle gå ett och ett halvt år innan W A Mozart åter fick en ny beställning på en opera, denna gång en buffa till karnevalen i München. Det hade gått sex år sedan han senast skrivit en opera buffa, och under tiden hade han blivit vuxen.

La finta giardiniera

Premiären på La finta giardiniera ägde rum i januari 1775 och blev enligt W A Mozart själv en stor succé, men den uppfördes bara tre gånger. Wolfgang Amadeus Mozart måste visserligen åter fara hem till det förhatliga Salzburg, men där väntade minst en operabeställning i och med att han blev ombedd att sätta musik till Metastasios gamla beprövade libretto Il re pastore (1775). Verket skulle ges med anledning av ärkehertig Maximilian Franz besök i Salzburg.

Därmed återvände W A Mozart till opera seria, men i den mindre stilen. Dessa år då W A Mozart av nödtvång vistades mer i Salzburg än han brukade, sysslade han också med andra genrer, bl.a. kyrkomusik, men 1777 fick han tillstånd att tillsammans med sin mor resa till Paris.

Färden gick över Mannheim där han stiftade nyttiga bekantskaper och förälskade sig i operasångerskan Aloysia Weber, som han skrev flera virtuosa arior för, men då han efter otaliga förmaningar och påstötningar från Leopold hemma i Salzburg äntligen kom fram till resans mål rasade operastriden som värst mellan Gluck och Piccinni.

Parisresan ledde inte till några operabeställningar. Då han åter lämnade Frankrike var han ensam – modern hade dött i feber – och han besökte på nytt Mannheim där han hörde en av Bendas melodramer. Den intresserade honom så mycket att han beslöt skriva en på sägnen om Semiramis.

Samtida källor tyder på att han verkligen skrev detta verk, men det är inte bevarat. Då han återkom till Salzburg utnämndes han till hovorganist och måste hålla sig hemma 1779-80.

Han tappade dock inte helt kontakten med teatervärlden ty kringresande trupper besökte Salzburg, och W A Mozart var en flitig teaterbesökare. En av dem som kom var Emanuel Schikaneder, som blev god vän till familjen Mozart, och det var möjligen på hans tillskyndan som Mozart påbörjade det tyska sångspelet Zaide. Han skrev det dock aldrig färdigt.

Idomeneo

Sommaren 1780 fick W A Mozart äntligen en ny beställning från München, denna gång på en opera seria, Idomeneo. Texten skulle utarbetas av Varesco, som också bodde i Salzburg, men hans libretto var för vidlyftig så Mozart fick göra åtskilliga förkortningar innan operan äntligen uruppfördes i januari 1781.

Vid detta tillfälle sjöngs Idamantes parti av en kastrat, men inför en föreställning längre fram i Wien ändrade Mozart det till en tenorroll. Medan han fortfarande var i München beordrades han till Wien där ärkebiskopen av Salzburg vistades med anledning av Josef II:s tronbestigning.

Besöket blev av avgörande betydelse för förhållandet mellan Mozart och hans arbetsgivare, ty upptänd av en önskan att leva som fri konstnär i Wien och indignerad över den behandling ärkebiskopen utsatte honom för begärde han att bli löst från sitt kontrakt.

Sparkad ur Colloredos tjänst

Efter stormiga uppträden sparkades han bokstavligt talat ut ur Colloredoos tjänst. Äntligen var han fri och kunde leva som han själv ville. Hans ambition var att skriva operor för Wien, och chansen kom snabbt i och med att chefen för den nyinrättade National Singspiel, Gottlieb Stephanie, kom med en beställning på ett sångspel byggt på Bretzners Die Entführung aus dem Serail. Stephanie bearbetade själv texten, men av Mozarts brev till fadern vet man hur stor andel han själv hade i utformningen av den.

Enleveringen ur seraljen

Premiären i juli 1782 blev en succé och Enleveringen ur seraljen stod kvar på Burgtheaters repertoar i många år. Men trots att Mozarts sångspel gjorde lycka måsta National Singspiel stänga, och Mozarts nästa utkast till operor var både italienska texter. Varken L óca del Cairo eller Lo sposo deluso till text av Lorenzo Da Ponte blev dock uppförda.

Sångspel

Ett enstaka sångspel kom till framförande då Mozart fick beställning på enaktaren Teaterdirektören (Der Schauspieldirektor ) (1786), som gavs på Schönbrunn vid ett nederländskt statsbesök.

I övrigt var det arbetet på Figaros bröllop (Le nozze di Figaro) som sysselsatte Wolfgang Amadeus Mozart vid denna tid. Beaumarchais pjäs hade översatts till tyska och Schikaneder hade velat sätta upp den på Kärntertortheater men censuren lade in sitt veto.

Figaros bröllop

Inte desto mindre arbetade W A Mozart och Da Ponte envist vidare i hopp om att Da Ponte skulle kunna övertyga kejsaren om att så mycket var ändrat i operaversionen att ingen skulle ta anstöt av den. Det lyckades också, och våren 1786 gick Figaros bröllop med text på italiensk för första gången upp på Burgtheaters scen och gjorde ögonblickligen succé.

Don Giovanni

Den spred sig till andra städer, och mot slutet av året inbjöds W A Mozart till Prag för att bevista några föreställningar där. Det ledde till att en opera beställde för följande säsong. Så fort han var hemma i Wien igen vände han sig till Da Ponte och bad om en libretto, och valet föll på sägnen om Don Juan. Då Wolfgang Amadeus Mozart drygt tio månader senare begav sig till Prag hade han nästan hela partituret till Don Giovanni (1787) med sig. Det var bara uvertyren som han måste skriva några få dagar före premiären den 29 oktober.

Cosi fan tutte

År 1788 medförde inga nya operabeställningar, men i början av 1789 reste W A Mozart med furst Lichnowsky till Berlin och gjorde ett uppehåll på vägen i Prag där han dryftade planerna på ännu en opera: Traditionen säger att det var Josef II som personligen beställde en komisk opera byggd på en verklig tilldragelse i Wien. Den skulle bli Da Pontes och Mozarts tredje samproduktion, Cosi fan tutte (1790). Kejsaren hann dock inte få mycket nöje av sin opera ty han dog kort efter premiären i januari och resterande föreställningar inhiberades.

La clemenza di Tito

Efter denna rad italienska operor blev W A Mozart 1791 eller eventuellt tidigare ombedd av sin gamle vän Schikaneder att skriva en förtrollningsopera till dennes förortsscen Theater auf der Wieden. Det mesta av Trollflöjten (1791) var färdigt, men just då fick Wolfgang Amadeus Mozart en beställning från Prag på en opera med anledning av Leopolds II:s kröning till kung av Böhmen. Valet föll på Metastasios libretto La clemenza di Tito (Titus), och därmed återvände Wolfgang Amadeus Mozart till den gamla opera seria-stilen som han inte hade sysslat med sedan Idomeneo.

Trollflöjten

Musiken skrevs på rekordtid med bistånd av eleven Süssmayr, som stod för recitativen, och uruppförandet den 6 september gav med knapp nöd W A Mozart tid att hinna till Wien för de sista repetitionerna på Trollflöjten ( Die Zauberflöte), som skulle ha premiär den 30 september. Den gick fortfarande för fulla hus då Wolfgang Amadeus Mozart avled två månader senare.

Hans operor ett urval

Verk Svensk titel Premiär
La finta semplice Den föregivet enfaldiga 1768
Bastien und Bastienne Bastien och Bastienne 1768
Mitridate, re di Ponto Mitridate kung av Pontos 1770
Il sogno di Scipione    Scipios dröm 1772
Lucio Silla Lucius Silla 1772
La finta giardiniera Den föregivna trädgårdsmästarflickan 1775
Il Re Pastore Il Re Pastore 1775
Idomeneo, re di Creta Idomeneo, kung av Kreta 1781
Die Entführing aus dem serail Enleveringen ur seraljen 1782
Der schauspieldirektor Teaterdirektören 1786
La nozze di Figaro Figaros bröllop 1786
Don Giovanni Don Juan 1787
Cosi fan tutte Skolan för älskande 1790
La clemenza di Tito Titus mildhet 1791
Die Zauberflöte Trollflöjten 1791

Läs mer