Wozzeck på NO! – operaresor med SJ

Wozzeck på NO! – operaresor med SJ
Fredrik Zetterström som Wozzeck Foto: Magnus Gårder

 

Wozzeck på NO! – operaresor med SJ

Premiären på ”Wozzeck” på NorrlandsOperan blev en omtumlande upplevelse – inte bara själva föreställningen

Det blir många operaresor under ett år för min del och eftersom jag i grunden trivs med att resa är det oftast inget problem utan tvärtom en trevlig och omväxlande upplevelse.

Det ges många tillfällen att träffa trevliga, spännande och intressanta personer under dessa resor, men ibland blir det också mycket arbetsamt inte minst på grund av alla dessa förseningar och andra besvärligheter.

Nu vill jag ju genast konstatera att det inte är förseningar i sig som är det mest irriterande. Det finns ju säkert många goda förklaringar till att dessa förseningar uppstår, men informationen till inblandade resenärer lämnar oftast mycket i övrigt att önska.

Förståelsen hos researrangören för att detta skapar problem med missade föreställningar synes också helt utebli.Du kan inte få tillbaka betalda biljetter och någon ersättning från de olika resebolagen för dessa kostnader ges inte. Sämst härvidlag är enligt mina erfarenheter Veolia, som beviljade mig en ersättning på 75 kronor och där mina merkostnader uppgick indirekt till mer än femhundra kronor.

Den senaste resan gick till Umeå och om ditresan är inte så mycket att orda även om jag upplevde det som ytterst besvärande att sitta i en trång buss i mer än fyra timmar på distansen Sundsvall- Umeå. Nu visste jag ju att det var aktuellt med buss, men riktigt hade jag nog inte förstått detta förmodligen mest beroende på att jag skulle åka tåg tillbaka tll Malmö, men det var inte möjligt att åka tåg till Umeå i alla fall inte vid den tidpunkten.

Hemresan var en riktig skräckupplevelse med förseningar från första början och med en sovkupé med de mest minimala mått jag har upplevt. Men värst var ju ändå att jag inte hade tillgång till el, som jag behöver för att kunna sova. Konduktörens förklaring tyckte jag inte heller var särskilt acceptabel och särskilt inte när hon konstaterade

”att jag kanske borde överväga att avstå från att åka med SJ:s natttåg”

Väl framme vid Stockholm C var det total förvirring, men det var så klart inte SJ:s fel att Banverket inte hade blivit färdig med sina reparationsarbeten i tid.Fick vi som förklaring, men återigen saknades det information, vilket var särskilt viktigt eftersom nattåget var försenat med fyrtiofem minuter och det återstod bara några minuter innan tåget till Malmö skulle avgå.

Det blir ju inte lättare av att det parallellt pågår ett större ombyggnadsarbete på stationen och inte heller att det så dags är mycket folk i rörelse där.

När jag nu ändå skriver om SJ så undrar jag dessutom varför man anser att det i de tysta kupéerna är OK att det förs lågmälda samtal och att mobiltelefonen skall vara på tyst nivå.

Borde det inte vara tyst dvs att samtal skall undvikas och att telefonen skall vara helt avstängd? För att detta syfte skall uppnås måste ju också alla serviceledare lämna samma information på alla tåg.

Respekten från övriga passagerare lämnar här mycket i övrigt att önska. Vid varje stationsstopp passerar de andra passagerarna högljutt genom den tysta avdelningen utan att ta hänsyn till att de befinner sig i en tyst kupé.

Nu är det ju allmänt bekant att det aldrig är särskilt tyst i de tysta kupéerna, inte minst beroende på alla dessa meddelande som vi tvingas lyssna på: meddelande om dagens anslutningsförbindelser och dagens extrapris i restaurangvagnen samt att hela tåget är rökfritt och att man alltså inte får röka på toaletten. Undrar just vem det är som inte har uppfattat att ett rökfritt tåg innebär ett totalt rökförbud?

Jag kommer dock att även fortsättningsvis boka in mig i tyst kupé för det är i varje fall tystare där än i övriga delar av vagnen, men jag väntar på att SJ sätter in helt tysta vagnar så det inte bara gäller sexton platser i en vagn. Om tillräckligt många delar min uppfattning och framför detta till SJ så kommer vi säkert att uppleva detta i framtiden.

 ”Wozzeck” på Norrlandsoperan

Musik och text: Alban Berg, efter G Büchners drama.

Varför går man på en operaföreställning? Är det för att bli berörd? Svaret på den frågan är åtminstone för min personliga del, är helt klart ett obetingat ja. Ja, jag vill låta mig bli berörd av den oftast vackra, ibland romantiska eller svärmiska musiken. Musiken för mig in i en annan värld oftast helt orealistisk och verklighetsfrämmande, men vad gör det, bara musiken och de utmärkta sångliga prestationerna finns där att njuta av.

Alban Bergs verk ”Wozzeck” är enligt min uppfattning den raka motsatsen till det som jag vanligtvis gillar vid ett operabesök. Här är handlingen hemsk och verkligen helt realistisk. Att kalla Bergs musik för vacker är kanske att ta i, men den sista kvarten av denna 100 minuter långa föreställning innehåller ett stycke underbart vacker musik, men musiken i sin helhet tillhör inte den mest lättillgängliga musiken och så behöver det ju inte heller vara. I programbladet antyder dirigenten Roland Kluttig att det förmodligen tar en hel livstid att förstå musiken; varje gång man lyssnar å musiken upptäcker man nya saker.

Operan bygger från början på en pjäs av Georg Büchner, ”Woyzeck”, som han skrev blott tjugo år gammal. Alban Berg såg pjäsen i Berlin 1925 och blev så inspirerad av den upplevelsen att han komponerade denna opera.

Det är tredje gången som jag upplever detta verk av många kallad 1900-talets mest betydande operahändelse. Jag är nog inte riktigt säker på att jag delar den uppfattningen och personligen uppskattar jag nog Giacomo Puccini´s ”Tosca” mer, men också Francis Poulenc´s ”Karmelitsystrarna”.

Dessa tre uppsättningar är ganska olika framförallt i sitt sceniska gestaltning. Första gången jag såg ”Wozzeck” var uppsättningen på Den Kongelige Opera i nuvarande operachefs regi. Förra året såg jag den s.k. Götz Friedrich-uppsättningen på KO, med Gabriel Suovanen i huvudrollen. Det var en mäktig operaupplevelse,inte minst sceniskt.

NorrlandsOperans version signerad teamet Carina Reich och Bogdan Szyber, var en mycket mer avskalad version och där scenen i princip bestod av en stor filmduk i mitten och där all scenografi var flyttbar och rörlig. På filmduken kunde man läsa namnet på olika femton tablåerna. Handlingen fördes utmärkt fram av en grupp mimare och det tyckte jag var ett närmast genialiskt drag. Mycket effektfullt särskilt i slutscenen när vi fick se sonen komma cyklande in på scenen. Då framstod den hemska verkligheten i blixtbelysning och dess konsekvens,

För mig handlar operan om den enkle och fattige Franz som gör allt för att göra rätt för sig, men ändå blir bedragen och till sist inte ser någon annan utväg än att mörda sin älskade. Till dramat hör ju också att han blir utnyttjad, slagen och hånad av alla andra runt omkring honom. Verkligen ett tragiskt människoöde, men det är ju ändå svårt att förstå att han mördar sin älskade samtidigt som han lämnar sitt barn helt åt sitt eget öde.

De sångliga prestationerna lämnar inte mycket i övrigt att önska. Fredrik Zetterström och Susanna Levonen är lysande i sina rollprestationen såväl sångligt som sceniskt.
Lars Arvidson, som doktorn och Ulrik Quale som kaptenen gör också mycket väl ifrån sig och det var mycket uppfriskande att se hur väl samspelta herrarna var på sin fantastiska cykel.
Andra utmärkta prestationer svarade Fredrik Strid för i rollen som Wozzecks kamrat Andres, men rent sensationell var Anders Håkansson som Tamburmajoren, som förförde Marie och misshandlade Wozzeck på ett sceniskt mycket bra sätt, men hur tänker jag inte avslöja här.
Det skall bli spännande att få följa denne unge sångare.

En eloge är också på sin plats att ge till orkestern, NorrlandsOperans Symfoniorkester, under ledning av den tyske dirigenten Roland Kluttig.

Avslutningsvis var det en mycket omskakande operaupplevelse som vi bjöds på i denna premiär och om du har möjlighet så missa inte detta tillfälle att se en berörande operaupplevelse på ort och ställe, NorrlandsOperan i björkarnas stad, Umeå.

Läs mer om handlingen/synopsis  här

Recensioner
Bo Löfvendahl i SvD

Västerbottens Folkblad

Västerbottens-Kuriren

Kulturnytt

Gunilla Brodrej i Expressen
Loretto Linusson i Aftonbladet
Aftonbladet

Produktionsteam

Regi, scenografi: Carina Reich och Bogdan Szyber. Ljus: Norunn Standal Korvald. Dirigent: Roland Kluttig.

Medverkande:

Fredrik Zetterström, Susanna Levonen, Ulrik Qvale, Lars Arvidsson, Anders Håkansson, Fredrik Strid, Susanna Reuter m fl.

Related posts

Kommentera