Aida med skönsång på DNO & Balett i Oslo

Aida 1872 synopsis Den Norske Opera Aida på DNO & Ballett i Oslo - synopsis
80 / 100

Aida i David Mc Vicars uppsättning från 2012 var en helt annan operaupplevelse än som jag vanligtvis upplever när jag ser ”Aida”. De senaste åren har jag ju inte sett verket så många gånger, men jag ”Aida” som ju var öppningsföreställning när det nybyggda operahuset i Köpenhamn, på Holmen invigdes i början av 2005. På operabio har jag också sett ”Aida” direkt från Metropolitan Opera i New York och det var en pompös och storslagen version som det brukar vara när operahusen sätter upp just ”Aida”, men detta beror naturligtvis på vilka ekonomiska muskler de olika operahusen besitter. Trots att Metropolitan Opera ”tigger” bidrag vid varje operautsändning så tycks de ju inte sakna resurser när de sätter upp en mastodont-version av  ”Aida”.

Aida med skönsång på DNO & Balett i Oslo

Dette er en co-produksjon mellom Royal Opera House, Covent Garden, Palau de les Arts Reina Sofía i Valencia og Den Norske Opera & Ballett. >

Aida  är en uppsättning där man helt saknar det pompösa och storslagna massscenerna kring storslagna palatsbyggnader. I stället har man satsat på att beskriva ett rike någonstans, långt härifrån, som domineras av ett starkt prästerskap soldatmakt och krig. Alla egyptiska tecken och symboler är helt bortrensade och i stället säger regissören att man vill fokusera på hur huvudrollsinnehavarna lever sitt liv i ett rike som kännetecknas av människooffer och en antik religionsuppfattning.

Scenografi

Scenografin är ganska sparsmakad och består mest av mörker eld och en kvadratisk vägg som flyttar på sig i olika rörelser allteftersom de olika scener och akterna fortskrider. På ett sätt ganska effektfullt men ändå svårt att beskriva och delvis förstå.

Föreställningen innehåller många balett- eller dansscener, men om sanningen skall fram så upplevde jag nästan att det blev för mycket av det goda, men visst var det bitvis mycket vackert och oerhört sensuellt. Däremot hade jag svårt att till mig dels en grupp kampsortsutövare försedda med en sorts svärd dels en ung man som mest likt en apa rörde sig kring kungen. Det såg dessutom ut som han hade besvärligt med dessa krypande rörelser och i övrigt stillastående, men jag frågar vilket syfte detta skulle illustrera? Att kungen hade stöd av en ung pojke i märkvärdig klädsel är ju enklare att förstå, särskilt som kungen framställdes som urgammal.

Vokala insatser

På de sångliga insatserna kan man egentligen bara ställa ett frågetecken inför Henrik Engelsviken´s Radames, men självklart måste man ta vederbörlig hänsyn till att det inte är helt enkelt att leverera arian ”Celeste Aida” så där direkt i operans början. Jag har dock hört andra som har lyckats bättre, men det skall också konstateras att tenoren i övrigt hade en fin bredd på sin stämma, men det är ju också viktigt att klara den första arian på ett bra sätt. På herrsidan så imponerade Petri Lindroos, som Ramfis, Carsten Stabell, som kungen, men framförallt Yngve André Söberg, som Amonasro. Han har kommit långt sedan jag upplevde honom som Mandarinen i Puccini´s ”Turandot” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Men det var damernas sånginsatser som var kvällens största behållning. Den georgiske mezzosopranen Mzia Nioradze, som Amneris imponerade mycket, men så har hon ju också sjungit på Metropolitan Opera i New York och Opéra National de Paris och andra scener runt om i Europa.

Den mest fantastiska rösten hade den amerikanskan sopranen Tiffany Abban i partiet som Aida. Ja, jag var i alla fall mycket imponerad och betraktar hennes debut i rollen som Aida som ingenting mindre än en sensation. Detta gällde särskilt i de ariorna som hon sjöng ensam på scenen bla ”Patria mia”, men också andra tillsammans med framförallt Yngve A. Söberg.

Operakoret firade triumfer med en makalös fin klang  föreställningen rakt igenom och detta är ju också en viktig faktor i helhetsupplevelsen.

Operaorkestret under ledning av den italienske dirigenten Pier Giorgio Morandi gjorde också en utmärkt insats och de obligatoriska aidatrumpeterna saknades inte heller. Mycket effektfullt att placera dem på sidorna, som man hade gjort nu.

Sammanfattningsvis var det en fin operaupplevelse och det är väl värt en resa till Oslo och Nasjonaloperaen eller som det också heter Den Norske Opera & Ballett.

Om föreställningen

Sett föreställningen 26 april Nasjonaloperaen i Oslo

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi
Libretto: Antonio Ghislanzoni

Konstnärligt team

Musikalsk ledelse: Pier Giorgio Morandi
Regi: David McVicar
Ansvarlig for gjenoppsetningen, regi: Leah Hausman
Koreografi: Fin Walker
Kampregi: David Greeves
Scenografi: Jean-Marc Puissant
Kostymer: Moritz Junge
Lysdesign: Jennifer Tipton

Medverkande

Aida: Tiffany Alban
Radames: Henrik Engelsviken
Amneris: Mzia Nioradze
Amonasro: Yngve André Söberg
Ramfis: Petri Lindroos
Kungen: Carsten Stabell
Budbäraren: Kjetil Stöa

Läs mer