Akhnaten 1983 synopsis

Akhnaten 1983 synopsis Foto: Richard Hubert Smith

Philip Glass Akhnaten från 1983 ingår i den så kallade porträtt-trilogin om personer vars idéer förändrat världen. Hit hör också hans Einstein on the beach om Albert Einstein samt Satyagraha om Mahatma Gandhi. Akhnaten handlar om den egyptiske farao som levde under 1300-talet f. Kr. och som under sin regeringsperiod införde monoteism. Föreställningen har blivit en publik- och kritikersuccé och titelrollen sjungs av countertenoren Anthony Roth Costanzo. Dirigerar gör amerikanska Karen Kamensek som med denna uppsättning gör debut från Met.

 

Akhnaten 1983 synopsis

AKT I

Thebe. Det första året av Akhnatens regering.

Amenhotep III:s begravning

Operan börjar med farao Amenhotep III:s begravning. Vi ser honom både som lik och som ett andeväsen som reciterar en text ur De dödas bok. Under ceremonin avlägsnar man varsamt de inre organen och placerar dem i förvaringskärl medan kroppen lindas och balsameras. En helig ritual återger det stycke i De dödas bok där faraos hjärta vägs mot en fjäder – om hjärtat är lika lätt är Amenhoteps färd till dödsriket säkrad.

Akhnatens kröning

Amenhotep III:s son träder fram och kröningsceremonin inleds. Den nye faraon kläds i en helig skrud och de kronor som representerar Övre och Nedre Egypten placeras på hans hjässa som en symbol för hans allomfattande makt över riket. När kröningsceremonin är fullbordad stiger farao Amenhotep IV upp på ett podium för att göra sitt första uttalande.

Akhnaten framträder för folket

Farao förklarar för folket att han ämnar ersätta dyrkan av de gamla gudarna med tron på en enda gud: Aton, som manifesteras av solens lysande skiva. Följaktligen ändrar han sitt namn från Amenhotep, ”Amons ande”, till Akhnaten, ”Atons ande”. Solguden Aton hyllas av Akhnaten, hans gemål Nefertiti och hans mor änkedrottningen Tye medan solen går upp bakom dem.

AKT II

Thebe och Akhetaton. År 5 till 15.

Templet

Akhnaten and drottning Tye verkställer den omdaning han har utlovat, att ersätta den gamla religionen med tron på en enda gud. När farao träder in i templet finner han att prästerna fortfarande utför de gamla ritualerna. Han fördriver dem och stadfäster sin egen religion, tron på Aton.

Akhnaten och Nefertiti

Akhnaten och Nefertiti betygar varandra sin kärlek och Akhnaten avstår från det traditionella månggiftet.

Staden

Akhnaten grundar en ny huvudstad i öknen – Akhetaton, ”Atons horisont” – till den nya gudens ära.

 Hymn

Akhnaten besjunger sin gud i ensamhet. Hans vision av en ny religion och en ny samhällsordning tycks vara förverkligad.

AKT III

Akhetaton. År 17 och nutid.

Familjen

Akhnaten and Nefertiti isolerar sig alltmer från omvärlden tillsammans med sina sex döttrar. Men änkedrottningen Tye blir illa till mods när folkets missnöje med faraos vanstyre växer. Folk samlas utanför stadsmuren och rapporter om oroligheter kommer allt tätare.

Uppror och fall

Amons störtade prästerskap leder ett uppror och pöbeln bryter igenom palatsets portar. Akhnatens döttrar försöker fly men försvinner i folkmassan. Tye och Nefertiti skiljs också från Akhnaten, som slutligen dräps.

I ruinerna

Vi ser Akhnatens far sörja sin son. Alla spår av Akhnatens regim utplånas och den gamla religionen återupprättas. Akhnatens son Tutankhamon kröns till ny farao i Amons namn.

Slutligen ser vi hur en guide i nutid visar runt turister i ruinerna.

Epilog

Akhnatens, Nefertiti och änkedrottningens röster hörs en sista gång från det förflutna. I en drömsyn ser vi hur Akhnatens begravningståg förenar sig med faderns.

Detta synopsis återges med tillstånd från English National Opera.

SYNOPSIS IN ENGLISH

The opera is divided into three acts:

Act 1: Year 1 of Akhnaten’s Reign in Thebes 

Thebes, 1370 BC

Prelude, verse 1, verse 2, verse 3

Set in the key of A minor, the strings introduce a ground bass theme, with following variations. (A passacaglia). The scribe recites funeral texts from the pyramids. “Open are the double doors of the horizon; unlocked are its bolts.”

Scene 1: Funeral of Akhnaten’s father Amenhotep III

Heralded by hammering drums, Aye and a small male chorus chant a funeral hymn in Egyptian, later joined by the full chorus. The music is basically a march, based on the chords of A major and F minor (with added major sixth), and grows to ecstatic intensity towards the end.

Scene 2: The Coronation of Akhnaten

After a lengthy orchestral introduction, during which Akhnaten appears, heralded by a solo trumpet, the High Priest, Aye, and Horemhab sing a ritual text. After that, the Narrator recites a list of royal titles bestowed upon Akhnaten, while he is crowned.

After the coronation, the chorus repeats the ritual text from the beginning of the scene. Again, the main key is A minor.

Scene 3: The Window of Appearances

After an introduction in A minor, dominated by tubular bells, Akhnaten sings a praise to the Creator (in Egyptian) at the window of public appearances. This is the first time he actually sings, after he has already been on stage for 20 minutes (and 40 minutes into the opera) and the effect of his countertenor voice (which in 1983 was even more rare than nowadays) is startling. He is joined by Nefertiti, who actually sings lower notes than he, and later by Queen Tye, whose soprano soars high above the intertwining voices of the royal couple.

Act 2: Years 5 to 15 in Thebes and Akhetaten 

Scene 1: The Temple

The scene opens again in A minor, with the High Priest and a group of priests singing a hymn to Amun, principal god of the old order, in his temple. The music becomes increasingly dramatic, as Akhnaten, together with Queen Tye and his followers, attack the temple. This scene has only wordless singing.

The harmonies grow very chromatic, finally reaching A major and E minor. The temple roof is removed and the sun god Aten’s rays invade the temple, thus ending Amun’s reign and laying the foundation for the worship of the only god Aten.

Scene 2: Akhnaten and Nefertiti

Two solo celli introduce a “love theme”. Accompanied by a solo trombone while the harmony switches to H(sus), the Narrator recites a prayer-like poem to the sun god. The strings softly take over the music in E minor, and the same poem is recited again, this time actually as a love poem from Akhnaten to Nefertiti.

Then Akhnaten and Nefertiti sing the same text to each other (in Egyptian), as an intimate love duet. After a while, the trumpet associated with Akhnaten joins them as the highest voice, turning the duet into a trio.

Scene 3: The City – Dance

The Narrator speaks a text taken from the boundary stones of the new capital of the empire, Akhet-Aten (The Horizon of Aten), describing the construction of the city, with large, light-filled spaces. After a brass fanfare, the completion of the city is celebrated in a light-hearted dance, contrasting with the stark, ritualistic music with which this act began. (In the Stuttgart premiere, the dance actually described the construction of the city.) The dance scene was omitted from the UK premiere production and its 1987 revival.

Scene 4: Hymn

What now follows is a hymn to the only god Aten, a long aria (alternating between A minor and A major) by Akhnaten, and the central piece of the opera. Notably, it is the only text sung in the language of the audience, praising the sun giving life to everything.

After the aria, an off-stage chorus sings Psalm 104 in Hebrew, dating some 400 years later, which has strong resemblances to Akhnaten’s Hymn, thus emphasizing Akhnaten as the first founder of a monotheistic religion.

Act 3: Year 17 and the Present 

Akhnaten, 1358 BC

Scene 1: The Family

Two oboes d’amore play the “love theme” from act 2. Akhnaten, Nefertiti and their six daughters, sing wordlessly in contemplation, they are oblivious to what happens outside of the palace. As the music switches from E minor to F minor, the Narrator reads letters from Syrian vassals, asking for help against their enemies.

Since the king does not send troops, his land is being seized and plundered by their enemies. The scene focuses again on Akhnaten and his family, still oblivious to the country falling apart.

Scene 2: The Attack and Fall of the City

The music moves again to a vigorous F minor. Horemhab, Aye and the High Priest of Aten instigate the people (as the chorus), singing part of the vassal’s letters (in their original Akkadian language) until finally the palace is attacked, the royal family killed, and the city of the sun destroyed.

Scene 3: The Ruins

The music of the very beginning of the opera returns. The scribe recites an inscription on Aye’s tomb, praising the death of “the heretic” and the new reign of the old gods. He then describes the restoration of Amun’s temple by Akhnaten’s son Tutankhamun.

The Prelude music grows stronger and the scene moves to present-day Egypt, to the ruins of Amarna, the former capital Akhet-Aton. The Narrator appears as a modern tourist guide and speaks a text from a guide book, describing the ruins. “There is nothing left of this glorious city of temples and palaces”.

Scene 4: Epilogue

The ghosts of Akhnaten, Nefertiti and Queen Tye appear, singing wordlessly amongst the ruins. The funeral procession from the beginning of the opera appears on the horizon, and they join it. The music introduces a bass line from the beginning of Einstein on the Beach, the first part of Glass’s “portrait” trilogy (The second one being Satyagraha and the third one Akhnaten), thus providing a musical bracket for the whole trilogy.

UPPHOVSPERSONER

Musik: Philip Glass

Läs mer