Allhelgonastämning minnas aidsepidemin 2012

Allhelgonastämning minnas aidsepidemin 2012
75 / 100

Allhelgonastämning – Torka aldrig tårar utan handskar – en lämplig dag att minnas offren för aidsepedemin

Allhelgonastämning minnas aidsepidemin 2012

Det är Allhelgonastämning här i dag, ja på ett vis kan jag nog påstå att så har det varit hela veckan och det fortsätter förmodligen att vara så veckan ut.

Veckan började med en konsert med Maria Streiffert i S:t Pauli kyrka och fortsatte med en konsert, Allhelgonafrid, på Malmö Konserthus och i eftermiddag blir det en kammarkonsert i Övre foajén på Malmö Opera och veckan avslutas förmodligen med en konsert på veckans tema i S:t Petri kyrka här i Malmö.

Torka inga tårar utan handskar

I övrigt har denna vecka kännetecknats av att jag har sett om Jonas Gardell´s tv-serie “Torka inga tårar utan handskar” ett flertal gånger, men utan att riktigt kunna förklara varför jag uppfattar denna tv-serie som så djupt gripande, men i går trillade poletten ner: det är förmodligen musiken som griper tag i mig, vilken är komponerad av Andreas Mattsson. För mig personligen känns det skönt att det inte bara är operamusik som kan beröra mig.

Goda skådespelarinsatser

Naturligtvis är det kombinationen av en engagerande filmisk berättelse, goda, ja mycket goda, skådespelarinsatser av framförallt Adam Lundgren, Adam Pålsson, Simon J. Beger, men också Björn Kjellman svarar för en stark och berörande insats i tredje delen.Det finns ingenting att anmärka på övrigas insatser och Christoffer Svensson gör en utmärkt insats som Bengt och föräldrarna gör en trovärdig men skrämmande rolltolkning.

Det är också en vandring tillbaka till början av 1980-talets miljöer. En miljö som jag inte var bekant med på annat sätt än att jag följde nyhetsrapporteringen i medierna.Att den mest kända mötesplatsen på centralstationen i Stockholm kallades för “bögringen” hade jag till exempel ingen som helst aning om.

Som läsaren av Operalogg säkert känner till så fördriver jag mycket av min tid med operaresor runt om i Sverige och när jag inte är ute och reser brukar jag ägna mycket av min tid åt att uppdatera min hemsida. På så sätt blir det inte mycket tid över till tv-medieet och det gör mig inte så mycket för jag upplever inte att tv-utbudet är särskilt intressant.

Det blir alltså inte särskilt många timmars tv-tittande i veckan och nu begränsas mitt tv-tittande till Kulturnyheterna dvs en kvart varje vardagskväll och så brukar jag se det som kallas “Veckans föreställning”, men vanligast är att jag njuter av en operaföreställning i P2, Opera Live på lördagkvällarna.

SVT Play

De flesta programmen ser jag i efterhand på SVTPlay och det är en mycket bra kanal för då kan jag fortsätta mitt operaliv som ju utöver att uppleva opera i ett operahus eller på bio går jag på aktuella operaföredrag som anordnas av de olika operasällskap som jag är medlem i.

När det gäller tv-serien “Torka inga tårar utan handskar” såg jag första avsnittet på en operaresa till Umeå och NorrlandsOperan, medan övriga delar har setts via SVTPlay.

Det är utan tvekan en av de mest berikande och berörande inslag som jag har sett i tv på rätt många år, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den lilla tid som jag spenderar framför “dumburken”.

Det är en oerhörd stark upplevelse att följa denna serie där gråt, skratt och ren förtvivlan blandar sig med varandra, men framförallt upplever jag den som en mycket vacker kärleksberättelse mellan Benjamin och Rasmus. Det finns ju också en röd tråd av solidaritet mellan deltagarna som jag inte trodde fanns ens vid den tiden.

Starkast intryck på mig blir det när Benjamin säger att han vill älska någon som älskar honom och då känns det ju helt oviktigt vem det är. Detta förstärks ju kraftigt när vi ser hur han visar sin kärlek till Rasmus,när han ber om att bara få hålla om den förtvivlade Rasmus, som ju ibland försöker värja sig mot detta kärleksbevis.

En annan stark upplevelse, men av ett annat mer obehagligt sätt är när först Benjamin´s föräldrar förskjuter sin egen son, men också Rasmus pappas försök att förklara för Benjamin varför det inte är lämpligt att Benjamin är med på sin älskade Rasmus begravning och mammans replik till Benjamin: att han inte är välkommen till deras sons begravning.

I tredje delen gör den nu nästan trettio år äldre Benjamin, som gestaltas ypperligt av Björn Kjellman, ett magnifikt avslut på denna serie dels när han berättar om sin sista tid med Rasmus för grannen i Koppom dels när man ser att livet trots allt går vidare, men att världen fortfarande ibland ramlar helt i hop för honom för att till slut ändå gå vidare.

Innan jag började se tv-serien så hade jag naturligtvis hunnit med att läsa boken och så här skrev jag om min upplevelse i ett tidigare inlägg här på Operalogg:

”Torka inga tårar utan handskar” är också första delen i en serie om tre. På många sätt var det en mycket berörande läsupplevelsen, men Gardells upplägg med ständiga återblickar fann jag ytterst irriterande mest därför att jag inte förstod tanken bakom dessa. Det klarnar kanske för mig när jag har sett tredje och sista delen i den ny pågående tv-serien med samma namn. Även här ser jag med spänning fram mot de två återstående delarna, vilka utkommer under nästa år.

Nu när jag har sett alla tre delarna så kvarstår min uppfattning om det irriterande i dessa ständiga återblickar, som man har behållit även i tv-serien. En del av dessa återblickar är kanske nödvändiga, men jag hade ju hellre sett att vi hade fått veta mer om framförallt Benjamin och Rasmus till exempel vad de arbetade med. För visst måste de väl ha arbetat med något?

Recension

Vad det gäller boken så känns det inte riktigt rätt att recensera den förrän jag har läst alla tre delarna och skall sanningen fram så anser jag att det är lite märkligt att det görs en tv-serie,  som jag uppfattar det som sedan kan läsas i två böcker som kommer ut senare. Det finns säkert en utmärkt förklaring till detta, en förklaring som jag inte är riktigt säker på att jag själv har kommit på.

Mer att läsa