Alzira 1845 synopsis

Kostymdesigner: Filippo Del Buono

Alzira är Verdis kanske minst kända opera. Det sägs att Verdi längre fram i livet sade att Alzira var förskräcklig, och operan fick inte heller det entusiastiska mottagande som kommit hans tidigare verk till del. Verdi skrev den för Operan i Neapel där favoriterna var tonsättarna Saverio Mercadante och Giovanni Pacini, och en kritiker beskyllde Verdi för att ha haft för bråttom. Det var inte alldeles oberättigat. Alzira var nämligen hans tredje opera på nio månader. Det framgångsrika uppförandet följdes av några mindre lyckade uppsättningar i Italien, varefter stycket slutligt försvann från operascenen.

Tid och plats: Peru i mitten av 1500-talet.

Prolog

Inkafolket har tagit den spanske guvernören i Peru, Alvaro tillfånga men hövdingen Zamoro friger honom så att han kan återvända till sitt folk och berätta att han har blivit skonad av en infödd. Då Zamoro får veta att spanjorerna har bortfört hans trolovade Alzira, och även hennes far Ataliba, svär han att hämnas.

Akt I

Alvaro har överlämnat sitt ämbete till sonen Gusmano, som vill sluta fred med inkafolket. Han har förälskat sig i Alzira och ber hennes far om tillstånd att äkta henne som tecken på försoningen mellan de båda folken. Alzira tror att Zamoro har stupat i ett slag, men hon vägrar ändå att gifta sig med Gusmano trots att hennes far talar för äktenskapet. Plötsligt inträder Zamoro på scenen och de båda bekräftar sin kärlek, men de överraskas av Gusmano som i Zamoro igenkänner sin värste fiende. Han låter gripa Zamoro, men då Alvaro ser att han är den inka som skonat hans liv, vädjar han för honom hos sin son. Först då Gusmano hör att inkafolket marscherar mot Lima friger han Zamoro så att de kan mötas på slagfältet.

Akt II

Spanjorena besegra inkafolket, och en av fångaran är Zamoro som döms till döden. Alzira ber för hans liv, men Gusmano vill frige honom endast om hon lovar att ta honom själv till make. För att rädda sin älskades liv säger hon ja. Då Zamoro hör att Alzira skall gifta sig med Gusmano återvänder han genast till Lima för att hämnas. Under bröllopet smyger han sig in förklädd och dödar Gusmano med ett dolkhugg. Döende förlåter han sin fiende och ger honom Alzira.

Roll Rösttyp
Alvaro, Perus guvernör bas
Gusmano,hans son och efterträdare baryton
Ovando, en spansk officer tenor
Zamoro och Ataliba, peruanska stamhövdingar tenor + bas
Alzira,Atalibas dotter sopran
Zuma, hennes tjänarinna mezzosopran
Otumbo, inkakrigare tenor
Spanska officerare, inkaindianer,guvernörens tjänarinnor kör

IN ENGLISH

Place: Peru
Time: 16th century

Prologue: The Prisoner 

Peruvian Indians drag the Spanish governor, Alvaro, into the square and are about to execute him. Suddenly Zamoro, an Inca, appears and asks them to release the man; they do so.

Zamoro tells the Indians that he had been captured and tortured by Gusmano, the leader of the Spaniards (Un Inca, eccesso orribile / ”An Inca..dreadful outrage!”) to the point where everyone believed him to be dead. Otumbo tells Zamoro that Alzira, his beloved, along with her father Ataliba, are being held captive by the Spaniards, and he urges the Indian tribes to revolt: Risorto fra le tenebre / ”I emerged into the darkness …”).

Act 1: A Life for a Life 

Scene 1: The main square of Lima

Giuseppe Verdi

Alvaro announces that, due to his age and infirmity, he is relinquishing the governorship and handing it over to his son, Gusmano who states that his first act will be to secure peace with the Incas. Ataliba gives him his support, but advises him that his daughter Alzira is not yet ready to marry Gusmano. He, while understanding (Eterna la memoria / ”The eternal memory of a desperate love is weighing her down …”), urges the older man to try to persuade her (Quanto un mortal può chiedere / ”Whatever a mortal man can ask for..”)

Scene 2: Ataliba’s apartments in the governor’s palace

As her father enters, Alzira wakes but is still half dreaming of Zamoro. She recounts a more disturbing dream she has had of Gusmano (Da Gusman sul fragil barca / ”I was fleeing from Gusman in a frail boat”) but, although he is dead, she still believes that Zamoro loves her: Nell’astro che più fulgido / ”On the star that gleams most brightly … there lives Zamoro”. Ataliba continues to try to persuade Alzira to marry Gusmano, without success, until suddenly Zamoro enters. Believing that it is his ghost, Alzira is skeptical, but realizes that he is still alive. They pledge their love together: Risorge ne’ tuoi lumi l’astro de’ giorni miei! / ”The star of my existence has risen again in your eyes!”.

Gusmano enters, sees the couple together, and orders that Zamoro be arrested and immediately executed. There follows the sextet Nella polve genuflesso in which each of the characters expresses his/her feelings: ”Alvaro begs his son to show mercy; Gusman remains obdurate but uneasy, Alzira. … ., laments the passing of her short-lived happiness; Zamoro expresses his faith in her constancy; Zuma and Ataliba their despair”[15]

As the Inca invasion of Lima is announced, Alvaro confirms that Zamoro has saved him from certain death; Gusmano orders him to be freed to go out to fight with the invading Incas: ”I shall meet you in battle, hated rival”.

Act 2: The Vengeance of a Savage 

Scene 1: The fortifications of Lima

Salvatore Cammarano, librettist of the opera

Zamoro has led a fresh attack against the conquistadores and has been captured. Gusmano condemns him to death, but, over Alzira’s protests, forces her to agree to marry Gusmano promising that he will spare Zamoro. Reluctantly, she agrees (Gusmano: Colma di gioia ho l’anima! / ”My heart is bursting with joy”).

Scene 2: A cave, some distance from Lima

The defeated Incas are downcast, but they hear that Zamoro has escaped, dressed as a Spanish soldier. He soon enters but is in despair: Irne lungi ancor dovrei / ” Must I drag out my days as a fugitive, bowed down with shame?”. When he hears from his followers that Alzira has agreed to marry Gusmano and that preparations are being made, vows to fight: Non di codarde lagrime / ”This is not the time for cowardly tears, but for blood!”. He rushes out to the palace

Scene 3: Large hall in the governor’s palace

As the wedding of Alzira and Gusmano is about to begin, a Spanish soldier leaps forward and fatally stabs Gusmano. To Alzira’s surprise it is Zamoro. Before he dies, Gusmano tells him that Alzira only agreed to the marriage in order to secure his release. He forgives Zamoro, blesses his union with Alzira, and receives a final blessing from his father as he dies.

UPPHOVSPERSONER

Musik: Giuseppe Verdi|Text: Salvatore Cammarano

Uruppförande Teatro San Carlo 12 augusti 1845.

Libretto

Mer att läsa