Aniara synopsis

Aniara synopsis Aniara på Malmö Operafoto- Lotta Heinegård
89 / 100

Aniara är en opera byggd på tolvtonsmusik men inte i konsekvent genomförd seriell teknik. Musiken innehåller även många folkliga inslag, till exempel av frälsningssång. Aniara är även den första opera där elektronisk musik kommit till användning, så som sker i Mimascenerna. Operan var den första science fiction-operan med en rymdfärd som tema

Aniara synopsis

Handlingen utspelas ombord på rymdfarkosten Aniara år 2038. 8000 emigranter har lämnat den av miljöförstöring och kärnvapenkrig förstörda jorden och är på väg mot Mars. Ombord finns den allvetande datorn Mima.
AKT 1
Galaktisk rymd I förspelet hörs en soloviolin signalera A-N-I-A-R-A med morsealfabet.

Emigranterna sjunger om sin längtan till Jorden.

Mimaskötaren Mimaroben berättar om rymdtrafiken och mänsklighetens grymhet

I Stora samlingssalen firas midsommarfest ledd av Daisy Doody. Högkomikern Sandon framför sitt nummer om Blärran.

Rymdskeppet kastas plötsligt ur kurs (S-O-S) och panik utbryter. Aniaras diktator Chefone och tre chefstekniker meddelar att skeppet är dömt till en evig resa intill livets slut – men att passagerarna är priviligierade för att de har överlevt.

Efter viss tvekan fortsätter midsommardansen.

Mellanspel Chefstekniker 1 beskriver att Aniara endast kommer att kunna göra en extremt liten förflyttning i en enorm rymd. Som “en liten blåsa i Guds andes glas”.

Mimahallen: Mimaroben berättar om sitt arbete med Miman och besjunger den kvinnliga piloten Isagel.

6 år har gått sedan Aniara lämnade jorden. Passagerarna kommer för att se och lyssna på Miman – Mimaband 1.

Miman visar hur jorden sprängs sönder, åskådarna blir skräckslagna. När Sandon parodierar ”att passagerarna är priviligierade” dyker två spöken upp: Den Stenstumt döve och Den Blinde. De skildrar staden Dorisburgs undergång

Miman förmedlar en sista hälsning från den Söndersprängde – Mimaband 2.
Akt 2
Mimahallen:  Mimaband 3. Miman förmedlar att hon efter jordens förstörelse inte orkar leva längre och dör av sorg. Chefone lägger skulden för Mimas död på Mimaroben och Isagel.

I Spegelsalen uppträder efter hand olika sekter: En kvinnlig Libidella-kult med La Garçonne, en manlig botgörarsekt ledd av de tre chefsteknikerna och Den blinda poetissans ljuskult.

I Ljusårssalen firas på ledningens order 20-årsminnet av avresan från jorden. Under hedersbetygelser skjuts en avliden ingenjör ut i rymden. Plötsligt förklarar Den blinda poetissan att hon ser ett under och får folket med sig i extas. Chefone återkallar till ordningen. Den blinda poetissan förs bort.

Mimahallen Isagel dansar sin sista dans medan Den blinda poetissan sjunger en sång om dödens befrielse. Mimaroben berättar om livets slut på Aniara. Den blinda poetissan tystnar. Mänskligheten betraktar sin framtid.

Galaktisk rymd: På väg mot Lyrans stjärnbild sänds morsesignalerna A-N-I-A-R-A
KUNGLIGA OPERAN

Akt 1:

I förspelet hörs en soloviolin signalera ANIARA och SOS med morsealfabetet. Emigranterna sjunger längtansfullt om den förstörda jorden. Mimaskötaren Mimaroben berättar om rymdtrafiken efter människans grymhet och förstörelse. Senare hålls en midsommarfest ledd av Daisy Doody och där Sandon framför sitt komiska nummer om Blärran. Rymdskeppet kastas plötsligt ur kurs och panik utbryter. Aniaras diktator Chefone meddelar att skeppet är dömt till en evig resa till livets slut. Midsommarfesten fortsätter med tvekan och tilltagande desperation. I ett mellanspel beskriver Chefstekniker 1 Aniaras färd som “en liten blåsa i Guds andes glas“. I Mimahallen presenterar Mimaroben sitt arbete med att sköta Mima och besjunger den kvinnliga piloten Isagel. Mima visar hur jorden sprängs sönder och passagerarna blir skräckslagna. Den stenstumt döve skildrar den stora staden Dorisburgs sprängning och Mima förmedlar en sista hälsning från den söndersprängda jorden.

Akt 2:

Mima förklarar för Mimaroben att hon inte orkar leva längre efter jordens förstörelse och dör av sorg. Chefone lägger skulden på Mimas död på Mimaroben och Isagel som förvisas. I spegelsalen uppträder efterhand olika sekter med orgier och domedagsprofetior. Den blinda Poetissan är ledare för ljuskulten som har ersatt den döda Mima. I ljusårssalen firas på ledningens order 20-årsminnet av avresan från jorden. En begravningsceremoni för den avlidne Chefstekniker 1 anordnas och han begravs under hedersbetygelser i rymden. När folket sjunger förklarar Den blinda Poetissan att hon sett ett under och himlens stad och får folket med sig i extatiskt rus. Chefone återkallar till ordningen och Den blinda Poetissan förs bort. I slutscenen är det sista natten i Mimas sal och livet slocknar långsamt ut i rymdskeppet. Isagel som blivit frigiven dansar sin sista dans medan Den blinda Poetissan på avstånd hörs sjunga en sång om döden. Även Mimaroben har blivit frisläppt och kommenterar de sista händelserna ombord på Aniara. Den blinda Poetissans sång tystnar och ett främmande ljus kastas över de döda i rymdskeppet. I orkestern hörs samma morsesignaler som i förspelet.

UPPHOVSPERSONER

  • Musik: Karl – Birger Blomdahl
  • Libretto: Erik Lindegren efter Harry Martinsons versepos Aniara

Mer att läsa