Anna Netrebko gjorde succé som Aida

Anna Netrebko som Aida och Aleksandrs Antonenko som Radamès – bild Metropolitan Opera

Anna Netrebko gjorde succé som Aida

direkt från Metropolitan Opera till Folkets Hus och Parkers biografer

Sett föreställningen på biograf Spegeln i  Malmö 8.10.2018

Musik: Guiseppe Verdi|Libretto: Antonio Ghislanzoni|Dirigent: Nicola Luisotti|Producent: Sonja Frisell|Regi: Stephen Pickover|Medverkande: Aida: Anna Netrebko|Radamès: Alexandrs Antonenko|Amneris: Anita Rachvelishvili|Amonasro: Quinn Kelsey|Ramfis: Dmitry Belosselskij|
Farao: Ryan Speedo Green|Metropolitans kör och orkester|


I lördags var det säsongspremiär  på direktsänd opera från Metropolitan i New York. På grund av operaresa  till Kungliga huvudstaden såg jag föreställningen först i går kväll (8.10).

Det var Sonja Frisells spektakulära uppsättning av Giuseppe Verdi´s  Aida, som fick inleda både säsongsöppningen i New York och starten för  direktsända operaföreställningar  till bl  a Sverige. Det är nu tredje gången sedan 2012 som samma uppsättning visas.

Det här är Grand Opéra precis som publiken i Paris krävde att det skulle vara. Balettnummer, varav ett skulle vara av ett längre längd, så herrarna i Jockey-klubben kunde ägna sig åt andra aktiviteter under balettavsnitten.

Det är en uppsättning i kolossalformat och det kan vara roligt att få uppleva någon gång, men tredje gången känns det inte så motiverat. Dessutom har  jag via Met-Player upplevt uppsättningen med både Plácido Domingo och Luciano Pavarotti.

Föreställningen som öppnade säsongen i New York den 26 september och förutom den stora stjärnan, Anna Netrebko så debuterade också några andra sångare som jag gärna vill höra mer av i framtiden till exempel Ryan Speedo Green i rollen som Farao, men också Gabriella Reyes som sjöng prästinnans parti och tenoren  Arseny Yakovlev.

Föreställningen dominerades ju som väntat av Anna Netrebko som gestaltade den etiopiska prinsessan Aida, ett parti som hon tidigare har gjort i Salzburg, för första gången på The Met.

Netrebko sjöng Ritorna vincitor med all den elegans och kraft som arian förutsätter. Även hennes aria O Patria mio i tredje akten lämnade intet i övrigt att önska.

Aidas rival, prinsessan Amneris, gestaltades  utmärkt av mezzosopranen Anita Rachvelishvili, men jag har reservationer för lämpligheten av att två i grunden mörka röster är det bästa valet här. Jag har utan tvekan upplevt bättre vokala kombinationer, inte minst från Metropolitan Opera.

Anita Rachvelishvili gjorde ett utmärkt helhetsintryck, men bäst var hon i tredje akten, när hon vädjade för Radamès liv.

Radamès som sjöngs av den lettiske tenoren Aleksandr Antonenko var kvällens stora besvikelse vilket förvånade mig. Han lät pressad med ett märkligt vibrato och lät faktiskt inte alls som en världstenor, som han väl egentligen är?

Vid applådtacket fick han en varm kram av Anna Netrebko, men om det var för att hon var glad att föreställningen var över eller om det fanns en annan orsak kan ju bara dessa två veta.

Dirigenten Nicola Luisotti, ledde med säker hand en av världens bästa och mest rutinerade operaorkestrar, The Metropolitan Opera Orchestra. Det fanns också utrymme för eleganta solistinsatser vid flera tillfällen.

Tyvärr stördes föreställningen av en del av tekniska problem, även om de var kortvariga så stördes jag av dessa avbrott särskilt när Netrebko sjöng.

Som helhet en lovande start på säsongen 2018-19 som fortsätter den 20 oktober med Saint-Saens Simson och Delila och en vecka senare med Puccinis Flickan från Västern med Westbroek och Kaufmann i de ledande partierna.

Related posts