Ariadne auf Naxos på GöteborgsOperan

Ensemblebild från prologen föto: Mats Bäcker

På ön Naxos ligger den av sorg förlamade Ariadne. Hon har blivit övergiven av sin älskade, prins Theseus. Nu vill hon bara dö. Zerbinetta och hennes commediasällskap försöker att lära Ariadne att man måste glömma männens otrohet och njuta av kärleken där man finner den. Najaden, Dryaden och Eko förkunnar att en gud är i antågande. Det är Bacchus. Ariadne tror sig möta dödsrikets budbärare. Men det visar sig att det är i Bacchi famn hon fallit. Kärleken vaknar inom henne, hon förvandlas och vill leva på nytt.Det är en kort beskrivning av handlingen från en uppsättning som jag upplevde på dåvarande Malmö Opera och Musikteater för nu rätt många år sedan (2003). I sanningens namn kan jag konstatera att jag inte förstod mycket av operan eller rättare sagt kombinationen av prologen och operan

Sedan dess har jag  upplevt en version dels på Det Kongelige teater – Operaen i Köpenhamn dels på Den Norske Opera i Oslo.

GöteborgsOperans version är regisserad av den grekiske regissören Rodula Gaitanou, som har flyttat handlingen till Fellinis 1950- tal mitt uppe i en filminspelning i Cinecitta. Vanligtvis gillar jag inte tidsförflyttningar, men här gör det varken från och till.

Musiken är delvis mycket vacker och känns lätt igen genom sina underbara harmonier och melodislingor. Orkestern under den rutinerade Strauss-experten Patrik Ringborg gör en mycket fin insats och det låter mycket bra om GöteborgsOperans orkester.

Problemet med Ariadne auf Naxos handlar mer om tempo även om det hela tiden händer något på scen och kanske blir det för mycket av det goda? Det går ju inte med bästa vilja i världen att påstå att det finns någon dramatik, som du som åskådare upplever även om det för till exempel Kompositören och hennes lärare är nog så  dramatiskt när verket inte får ges som ett självständigt verk och utan anpassningar och ändringar.

Nu när jag har upplevt flera olika uppsättningar har jag lättare att ta till mig handlingen och särskilt förhållandet mellan prologen och den egentligen helt stillastående operan.

När jag ser tillbaka på mina musikaliska upplevelser i operans underbara värld kommer jag nog bara att minnas de framstående vokala insatserna.

Bland damerna så kommer koloratursopranen Sofie Asplunds sångliga insatser vara de som jag kommer att minnas bäst. tillsammans med aftonens dramatiska sopran Annalena Persson.

Ann – Kristin Jones gjorde ett starkt vokalt intryck på mig som Kompositören. Utmärkta insatser hördes också från Mia Karlsson, Matilda Paulsson och Anna Johansson!

Bland herrarna imponerade som vanligt tenoren Conny Thimander i sina partier  som dansmästaren i prologen och Scaramuccio i operan. Han inte bara sjunger bra utan gör en scenisk gestaltning som heter duga av båda sina roller. Husbarytonen Mats Persson svarade som vanligt för en utmärkt insats som musikläraren. Andra utmärkta  insatser avklarades också av Daniel Hällström, Johan Schinkler och inte minst av tenoren Vassilis Kavayas.

Bäst på plan bland herrarnas insatser svarade utan någon som helst tvekan wagnertenoren Daniel Frank för. Nu kan han säkert snart tituleras som också en Strausssångare av rang. Synd bara att hans parti kommer så långt fram i föreställningen, men det är kanske som man säger att man sparar det bästa till sist?

Operans kärnpunkt är blandningen mellan det komiska och tragiska, för att nu citera regissören i programbladet, men jag är fortfarande inte överens med mig själv att denna blandning uppnåddes. Det behövs kanske att jag ser uppsättningen ännu en gång…

Om föreställningen

Premiär på GöteborgsOperan 3.2.2018

Upphovspersoner

Musik: Richard Strauss|Libretto: Hugo von Hofmannsthal|

Team

Dirigent: Patrik Ringborg
Regi: Rodula Gaitanoi
Scenografi och kostymdesign: George Souglides
Ljusdesign: Simon Corder
Koreografi: Victoria Newlyn

Medverkande

Lars Hjertner, Mats Persson, Ann-Kristin Jones, Daniel Frank, Alexander Grove, Conny Thimander, Richard Laby, Herbjörn Thordarsson, Sofie Asplund, Annalena Persson, Mia Karlsson, Matilda Paulsson, Anna Johansson, Daniel Hällström, Johan Schinkler, Vassilis Kavayas och statister|

Läs mer