Askungen – Folkets Hus och Parker medioker upplevelse

Säsongsavslutningen på direktsänd opera från Metropolitan Opera i New York blev en blandad och tidvis att betrakta som en tämligen medioker upplevelse.
Det var Gioacchino Rossinis Askungen eller La cenerentola på originalspråk som avslutade säsongen.

I de ledande partierna sjöng Joyce DiDonato och Juan Diego Flérez, men även övriga partier sjöngs av idel ädel sångaradel.
Första akten var lång som ett ösregn eller närmast wagnermått, men i detta ingår ett scenbyte. I huvudsak är det två saker som drar ner upplevelsen dels den tråkiga scenografin, som var närmast att betrakta som absurd, dels lämnade den svenska översättningen mycket i övrigt att önska. Det är klart att översättaren inte har någon enkel uppgift särskilt som det sjöngs snabbt, men långa avsnitt förblev oöversatta och det fordras utmärkta kunskaper i det italienska språket för att kunna hänga med.
Det sjöngs överlag mycket bra även om det var stört omöjligt att höra vad det sjöngs om när flera sjöng samtidigt. Det var alltså svårt att hänga med i detta snabba sångtempo.
Till de verkliga höjdpunkterna räknar jag orkesterinsatserna och herrkören var absolut helt strålande. Orkestern dirigerades av Metropolitan Orkester´s förste dirigent Fabio Luisi. Det gjorde han med den äran och det är svårt att förstå att han dirigerade verket för första gången och lägger man till att han kvällen före hade dirigerat Puccini´s Madama Butterfly så är det närmast att betrakta hans insats som en sensation.

I andra akten när prinsen har kastat av sin förklädnad och nu inte längre är förklädd till tjänare börjar det hända saker och ting i föreställningen. Här visar Flórez att han behärskar Rossini´s krävande parti, inte minst på höjden och efter sitt framförande river han ner applådåskor,som jag sällan uppfattar och han blev t o m inkallad på scen för att tacka för det enorma bifallet och det tror jag inte heller att jag har upplevt tidigare.

Efter detta lyfte sångarinsatserna till oanade höjder och nu handlar det om ensemblen som sådan. Det var precis som alla fick energi och kraft någonstans och även om jag inte vill rubricera insatserna som dåliga i första akten så blev det till en riktig sångarfest i ordets rätta bemärkelse. Här dominerade självfallet Joyce DiDonato och Juan Diego Flórez, men också den övriga ensemblen svarade för utmärkta insatser.

Sammanfattningsvis blev det en hyfsad operaupplevelse, men som med en annan scenografisk lösning säkert hade kunnat bli en av säsongens stora operaupplevelser.

Om föreställningen

Kreativt team

Dirigent: Fabio Luisi
Regi: Cesare Lievi
Scenografi:Maurizio Balò
Ljusdesigner: Gigi Saccomandi
Koreografi: Daniela Schiavone

I rollerna

Joyce DiDonato – Angelina

Juan Diego Flórez – Don Ramiro

Pietro Spagnoli – Dandini

Alessandro Corbelli–Don Magnifico

Luca Pisaroni – Alidoro