Askungen på Kungliga Operan

Askungen på Kungliga Operan - synopsis Malena Ernman - fotograf: Hans Nilsson

Ferretti skrev klart librettot på 22 dagar och Rossini tonsatte texten på 24 dagar.  Verket hade premiär på Teatro Valle i Rom den 25 januari 1817 med Rossini själv som dirigent. Operan fick dålig kritik, men Rossini sade ändå: Innan säsongen är slut kommer alla att ha förälskat sig i min ‘Askungen’, innan ett år har gått kommer hon att sjungas över hela Italien, och inom två år har hon besegrat både Frankrike och England. Impressarier och primadonnor kommer att slåss om henne! Under resten av 1800-talet var Askungen lika omtyckt som Barberaren i Sevilla men gled sedan i bakgrunden delvis därför att titelpartiet var skrivet för en koloraturmezzo, en rösttyp som kom på modet igen först med sångerskor som Giulietta Simionato och Teresa Berganza, och senare Agnes Baltsa och Cecilia Bartoli.

Akt I

Don Magnificos hus.

Angelina, Don Magnificos dotter från första äktenskapet, står och gör kaffe. Alidoro (prinsens vän och rådgivare), kommer in, utklädd till tiggare. Han vill studera karaktären hos Angelinas två styvsystrar Tisbe och Clorinda, eftersom en av dem skall gifta sig med prinsen. Systrarna försöker köra tiggaren på porten, men Angelina ger honom något att dricka. Ett gräl uppstår, men avbryts när hovfolket gör entré.

Clorinda och Tisbe, båda övertygade om att prinsen ska falla för just deras charm, rusar iväg för att göra sig klara. Prinsen, som bär betjänten Dandinis kläder, hittar Askungen ensam. Båda blir förälskade och förklarar sin kärlek för varandra.

Angelina hjälper till med systrarnas bestyr medan prinsen förblir bekymrad. Dandini anländer, utklädd till prins, och omges av fjäsk och stora gester. Han bjuder in till balen där den framtida hustrun skall väljas. Askungen ber Don Magnifico att få följa med, men han gör klart för alla att Askungen är en piga och inte hans dotter. De andra åker iväg till balen men Alidoro lovar stackars tårögda Askungen att hjälpa henne.

Prinsens palats.

Medan Don Magnifico har fullt upp med att prova viner, studerar den förklädda prinsen Clorinda och Tisbe. Han finner dem anspråksfulla och uppblåsta. Styvsystrarna föröker på alla vis förföra Dandini, som de tror är prinsen. När en ung, vacker och okänd balgäst anländer har de svårt att lägga band på sin svartsjuka (ingen av dem känner igen Askungen).

Akt II

Båda styvsystraran är övertygade att just de har vunnit prinsens hjärta. Den till prins utklädde Dandini har blivit kär i Angelina och ber om hennes hand. Hon vägrar och berättar att hon är förälskad i betjänten.

Prinsen råkar höra samtalet och ber om hennes hand. Anbgelina erkänner att hon älskar honom men vill absolut få tillbaka sin riktiga identitet innan de kan gifta sig. Innan hon försvinner ger hon ett av sina armband till prinsen.

Don Magnifico ber Dandini att snabba på med förberedelserna inför giftermålet. Dandini röjer då sin verkliga identitet: Det är omöjligt för en betjänt att gifta sig med dottern till Don Magnifico.

Don Magnificos hus.

Clorinda och Tisbe låter sin besvikelse gå ut över Angelina. Utanför har Alidoro orsakat en storm. Prinsen, som söker skydd hemma hos don magnifico ihop med Dandini, känner igen det armband som Angelina bär. Sagan närmar sig slutet och Angelina förlåter alla. Kärleken segrar över högfärden.

Upphovspersoner

Musik: Gioacchino Rossini|Text: Jacobo Ferretti efter Charles Perraults “Sagan om Askungen” (1697)

Libretto

Läs mer