Attila 1846 synopsis

Attila synopsis 1846 Attila på GöteborgsOperan - synopsis
88 / 100

Attila. Efter de båda operorna Nebukadnessar och I Lombardi med sina stora masscener tonsatte Verdi visserligen andra slags libretton men återvände ändå till idén med en operadramatik som präglades av ett politiskt budskap. Därför är även Attila en variant på risorgimentotemat (inte kronologiskt, men väl tematiskt). Verdi hade redan tidigare haft planer på att skriva en opera på tysken Werners skådespel om Attila men hade lagt idén åt sidan och i stället ägnat sig åt I due Foscari. År 1845 accepterade han en beställning från Teatro La Fenice i Venedig och återgick till Attila, som visade sig falla publiken i smaken inte minst därför att prologen skildrar Venedigs grundande. Kampen mellan hunner och romare väckte också fosterländska känslor som på nytt gjorde Verdi till nationalhjälte. Operan vimlar av patriotiska scener och det var just därför som den så snabbt erövrade operascenerna i 1840-talets Italien.

Attila 1846 synopsis

Tid och plats: Aquileia, adriatiska lagunen, Rom 400-talets mitt
PROLOG
Hunnerhövdingen Attila har invaderat Italien och Aquileia. På ett stort torg firar han segern tillsammans med sina mannar och åkallar Oden. Odabella är dotter till härskaen över Aquileia, som Attila har dödat. Tillsammans med en skara krigiska kvinnor gör hon ett djupt intryck på Attila. Han ger henne sitt svärd och för sig själv svär hon att hämnas sin faders öde. Den romerske härföraren Ezio uppmanar Attila att ta hela universum, bara han lämnar Italien till honom, Attila avspisar detta.

Vid den Adriatiska lagunen uppmanar Foresto, en riddare från Aquileia, alla italienska flyktingar att förankra sina båtar i leran och grunda ett nytt rike (vad som senare skulle bli Venedig). Därefter klagar han över att se sin älskade Odabella som fånge hos Attila.

Akt I

I närheten av Attilas läger ropar Odabella ut sin klagan i natten. Hon sörjer sin fader och sin älskade Foresto, som hon tror är död. Plötsligt, till hennes stora förvåning, dyker Foresto upp, men han anklagar henne för otrohet. Hon övertygar honom om att hennes hämndbegär är intakt och liknar sig själv vid den bibliska Judith som dödade Holofernos för att rädda sitt folk.

I sitt tält har Attila haft en mardröm där en vis gammal man hindrat honom från att gå vidare mot Rom. Han lugnas av sin slav Uldino och samlar sina mannar ute i lägret. Just som de skall avancera, hindras de av den gamle romaren Leo som upprepar samma ord som i drömmen. Attila tycker sig på himlen se två figurer med brinnande svärd, som skrämmer honom ytterligare.

Akt II

I sitt läger nära Rom läser Ezio ett brev från den unge kejsaren Valentin, som har uppnått ett vapenstilleätånd med Attila. Ezio väljer att inte lyda kejsarens jrder, utan går med Foresto som tänker döda Attila. Attila firar vapenstilleståndet med en bankett i sitt läger. Odabella hejdar i sista stund Attila från att bli förgiftad av Foresto. Hon kräver att Foresto lämnas över till henne själv, och som tack deklarerar Attila att han tänker gifta sig med Odabella.

Akt III

I skogen nära Attilas läger förbereder Foresto och Ezio en dödlig attack mot Attila. Foresto tror att Odabella har svikit honom och förtärs av svartsjuka. Odabella flyr från bröllopet med Attila och försäkrar Foresto sin kärlek. Attila kommer efter och finner de tre tillsammans. Han anar genast en komplott men innan någon hinner göra något stöter Odabella dolken i Attilas bröst. Alla har fått sin hämnd på hunnerkungen.
IN ENGLISH

Time: Mid-5th century
Place: Aquileia, the Adriatic lagoons, and near Rome

PROLOGUE
Scene 1: The ruined city of Aquileia

Bass Ignazio Marini sang Attila

Attila and his victorious horde are surprised to see a group of women spared as prisoners of war. Their leader, Odabella, asks why the Huns’ women remain at home (Allor che i forti corrono / “While your warriors rush to their swords like lions”). Attila, impressed by her courage, offers a boon and she asks for her sword, with which she intends to avenge the death of her father at Attila’s own hand (Da te questo or m’è concesso / “O sublime, divine justice by thee is this now granted”). The Roman envoy Ezio asks for an audience and proposes a division of the empire: Avrai tu l’universo, Resti l’Italia a me / “You may have the universe, but let Italy remain mine”. Attila disdainfully calls him a traitor to his country.

Scene 2: A swamp, the future site of Venice

A boat bearing Foresto and other survivors arrives; he thinks of the captive Odabella (Ella in poter del barbaro / “She is in the barbarian’s power!”) but then rouses himself and the others to begin building a new city (Cara patria già madre e reina / “Dear homeland, at once mother and queen of powerful, generous sons”).

Act 1

Scene 1: A wood near Attila’s camp

Soprano Sophie Löwe sang Odabella

Odabella laments her father and Foresto (Oh! Nel fuggente nuvolo / “O father, is your image not imprinted on the fleeting clouds?…”) believing the latter to be dead. When he appears, she is put on the defensive, denying any infidelity and reminding him of the biblical Judith. The couple is reunited: Oh, t’inebria nell’amplesso / “O vast joy without measure”)

Scene 2: Attila’s tent

Attila awakes and tells Uldino of a dream in which an old man stopped him at the gates of Rome and warned him to turn back (Mentre gonfiarsi l’anima parea / “As my soul seemed to swell”). In the daylight, his courage returns and he orders a march (Oltre quel limite, t’attendo, o spettro / “Beyond that boundary I await you, O ghost!”). However, when a procession of maidens clad in white approaches, singing Veni Creator Spiritus, he recognizes the Roman bishop Leo as the old man of his dream and collapses in terror.

Act 2

Scene 1: Ezio’s camp

Ezio has been recalled after a peace has been concluded. He contrasts Rome’s past glory with the current child emperor Valentine (Dagl’immortali vertici / “From the splendid immortal peaks of former glory”). Recognizing the incognito Foresto among the bearers of an invitation to a banquet with Attila, he agrees to join forces (E’ gettata la mia sorte, son pronto ad ogni guerra / “My lot is cast, I am prepared for any warfare” ).

Scene 2: Attila’s banquet

Foresto’s plot to have Uldino poison Attila is foiled by Odabella, jealous of her own revenge. A grateful (and unsuspecting) Attila declares she shall be his wife, and places the unmasked Foresto in her custody.

Act 3 

The forest

Uldino informs Foresto about the plans for the wedding of Odabella and Attila; Foresto laments Odabella’s apparent betrayal (Che non avrebbe il misero / “What would that wretched man not have offered for Odabella”). Ezio arrives with a plan to ambush the Huns; when Odabella comes Foresto accuses her of treachery, but she pleads for his trust. Attila finds the three together and realizes he has been betrayed. As Roman soldiers approach, Odabella stabs him with the sword he had given her. The three conspirators cry that the people have been avenged.

UPPHOVSPERSONER
Musik: Giuseppe Verdi|Text:Temistocle Solera efter Zacharias Werners pjäs

PREMIÄR
Uruppförande: Teatro La Fenice 17 mars 1846. Svensk premiär: Stockholm, Operan 25 mars 1885. Sett en konsertant föreställning på GöteborgsOperan den 20 augusti 2011.

ROLL OCH RÖSTTYP

Roll Rösttyp
Attila, hunnernas kung bas
Ezio, romersk fältherre baryton
Odabella, dottern till Aquileias härskare sopran
Foresto, riddare från Aquileia tenor
Uldino, en ung breton,Attilas slav tenor
Leone, en gammal romare bas

Libretto

Läs mer