Attila synopsis 1846

Attila synopsis 1846 Attila på GöteborgsOperan - synopsis

Attila, den mäktige hunnerkungen  var folkvandringstidens mest framgångsrike erövrare. År 452 hade han med sin här tågat in i Italien och erövrat Aquileia. Redan samma år försökte påve Leo den store beveka hunnerkungen att skona Rom. Attila dog 453 under sin bröllopsnatt (att hans sista hustru, gotiskan Ildico, skulle ha mördat honom är bara en legend. Attentatet i operans sista scen är också det ren dramatik).

Attila synopsis 1846

Prolog

Attila, hunnernas kung, har intagit Aquileia och dödat nästan alla innevånare. En av de överlevande är Odabella, som tillsammans med andra kvinnor förs inför Attila. Han blir så betagen av henne att han vill uppfylla hennes högsta önskan, och när hon ber om att få sitt svärd tillbaka ger han henne sitt eget. Hon svär att hon skall använda det till att hämnas dråpet på sin far.

Attilla tar emot romarnas sändebud Ezio som i hemlighet föreslår att de skall dela riket så att Ezio behåller Rom och Attila får resten av Italien. Attila avvisar förslaget.

De överlevande från Aquileia har flytt till en lagun på Adriatiska kusten,anförda av Foresto som sörjer över att Odabella är förlorad. Han hyllas av sitt folk och uppmanar dem att bygga en ny stad vid lagunen.

Akt I

Foresto förkläder sig och lyckas finna Odabella i Attilas läger. Han beskyller henne för otrohet och förräderi, men hon förklarar att hon har tänkt ut en plan att mörda Attila.

Attilla drömmer att en gammal man spår att en olycka skall ske om han inte vänder om vid Roms portar,men ändå planlägger han angreppet på Rom. Då närmar sig en grupp kristna ledda av biskop Leo, och Attila blir rädd då han känner igen den gamle från drömmen som nu upprepar sin varning.

Akt II

Ezio får order att återvända till Rom eftersom romare och hunner har ingått en pakt. En skara slavar ger Ezio en inbjudan till en bankett. En av dem är den förklädde Foresto, som övertalar Ezio att gå med i en komplott mot Attila.

Under banketten försöker slaven Uldino, som står i Forestos sold, att ge Attila förgiftat vin, men Odabella förhindrar det eftersom hon personligen vill utkräva sin hämnd. Foresto avslöjar att det var han som stod bakom mordförsöket. Attila blir så rörd över att Odabella har räddat hans liv att han beslutar ta henne till sin hustru. Han överlämnar Foresto i hennes händer och drar vidare mot Rom.

Akt III

De sammansvurna, Ezio och Foresto, möts i en skog, där de överraskas av Attila, men då de romerska soldaterna närmar sig förstår Attila att han har gått i en fälla. Odabella dödar honom med hans eget svärd och har därmed hämnats sin far och sina landsmän.

IN ENGLISH

Time: Mid-5th century
Place: Aquileia, the Adriatic lagoons, and near Rome

Prologue 

Scene 1: The ruined city of Aquileia

Bass Ignazio Marini sang Attila

Attila and his victorious horde are surprised to see a group of women spared as prisoners of war. Their leader, Odabella, asks why the Huns’ women remain at home (Allor che i forti corrono / ”While your warriors rush to their swords like lions”). Attila, impressed by her courage, offers a boon and she asks for her sword, with which she intends to avenge the death of her father at Attila’s own hand (Da te questo or m’è concesso / ”O sublime, divine justice by thee is this now granted”). The Roman envoy Ezio asks for an audience and proposes a division of the empire: Avrai tu l’universo, Resti l’Italia a me / ”You may have the universe, but let Italy remain mine”. Attila disdainfully calls him a traitor to his country.

Scene 2: A swamp, the future site of Venice

A boat bearing Foresto and other survivors arrives; he thinks of the captive Odabella (Ella in poter del barbaro / ”She is in the barbarian’s power!”) but then rouses himself and the others to begin building a new city (Cara patria già madre e reina / ”Dear homeland, at once mother and queen of powerful, generous sons”).

Act 1 

Scene 1: A wood near Attila’s camp

Soprano Sophie Löwe sang Odabella

Odabella laments her father and Foresto (Oh! Nel fuggente nuvolo / ”O father, is your image not imprinted on the fleeting clouds?…”) believing the latter to be dead. When he appears, she is put on the defensive, denying any infidelity and reminding him of the biblical Judith. The couple is reunited: Oh, t’inebria nell’amplesso / ”O vast joy without measure”)

Scene 2: Attila’s tent

Attila awakes and tells Uldino of a dream in which an old man stopped him at the gates of Rome and warned him to turn back (Mentre gonfiarsi l’anima parea / ”As my soul seemed to swell”). In the daylight, his courage returns and he orders a march (Oltre quel limite, t’attendo, o spettro / ”Beyond that boundary I await you, O ghost!”). However, when a procession of maidens clad in white approaches, singing Veni Creator Spiritus, he recognizes the Roman bishop Leo as the old man of his dream and collapses in terror.

Act 2 

Scene 1: Ezio’s camp

Ezio has been recalled after a peace has been concluded. He contrasts Rome’s past glory with the current child emperor Valentine (Dagl’immortali vertici / ”From the splendid immortal peaks of former glory”). Recognizing the incognito Foresto among the bearers of an invitation to a banquet with Attila, he agrees to join forces (E’ gettata la mia sorte, son pronto ad ogni guerra / ”My lot is cast, I am prepared for any warfare” ).

Scene 2: Attila’s banquet

Foresto’s plot to have Uldino poison Attila is foiled by Odabella, jealous of her own revenge. A grateful (and unsuspecting) Attila declares she shall be his wife, and places the unmasked Foresto in her custody.

Act 3 

The forest

Uldino informs Foresto about the plans for the wedding of Odabella and Attila; Foresto laments Odabella’s apparent betrayal (Che non avrebbe il misero / ”What would that wretched man not have offered for Odabella”). Ezio arrives with a plan to ambush the Huns; when Odabella comes Foresto accuses her of treachery, but she pleads for his trust. Attila finds the three together and realizes he has been betrayed. As Roman soldiers approach, Odabella stabs him with the sword he had given her. The three conspirators cry that the people have been avenged.

UPPHOVSPERSONER

Musik: Giuseppe Verdi|Text: Temistocle Solera efter Zacharias Werners pjäs

Premiär

Uruppförande: Teatro La Fenice 17 mars 1846. Svensk premiär: Stockholm, Operan 25 mars 1885.
Tid och plats: Aquileia, adriatiska lagunen, Rom 400-talets mitt

Roll Rösttyp
Attila bas
Ezio baryton
Odabella sopran
Foresto tenor
Uldino tenor
Leone bas
Kör

Libretto

Mer att läsa