Backanternas  libretto baserades på Euripides pjäs Backanterna. Pjäsen handlar om konflikten mellan två principer representerade av guden Dionysos och kung Pentheus. Den senare står för manligheten, förnuftet, renheten, och ordningen. Mot detta ställs Dionysos som en orgiens, hängivelsens, nattens, besatthetens och de hemliga riternas representant. I centrum för handlingen står backanterna, en grupp kvinnor, som dyrkar Dionysos. Dionysos, förklädd till en ung vacker yngling, lurar Pentehus att överge sina moraliska principer och övertalar honom att smygtitta på backanternas orgier, vilket är strängt förbjudet och ovillkorligen leder till hämnd på den som vågar sig på detta. Det hela slutar i tragedi. I konflikten mellan guden och kungen offras backanterna. Förblindad av extas sliter backantinnan Agave sönder sin egen son Pentheus i en våldsam hämnd för hans tilltag att spionera.

Backanterna av Daniel Börtz synopsis 1991

AKT I
1 prologen framträder Dionysos i en ung mans gestalt och berättar om dramats förhistoria: Zeus har förfört Semele, dotter till kung Kadmos i Thebe. Zeus hustru Hera dödar med en ljungeld Semele, men Zeus räddar det ofödda barnet och gömmer det i sitt lår och föder själv fram en son, som han kallar lår och föder själv fram en son, som han kallar Dionysos, ett barn med gudomlig skönhet och stora talanger. Illvilligt skvaller sprider sig i Thebe: Barnet är inte alls son till Zeus utan en oäkting.

Dionysos flyr från Thebe till Lydien, där han grundar en religion. “Den innehåller hänförande men riskabla beståndsdelar: nattliga orgier, besatthet, köttets och blodets kommunion, hängivelse, översinnlig glädje” (Ingmar Bergman). Under långa vandringar i främre Asien grundar guden församlingar. Han följs av hängivna lärjungar, alla kvinnor, som kallar sig backanter. Långsamt närmar de sig Thebe, och hämnden.

Dionysoskulten har nått Thebe; dess unga och gamla kvinnor lever i en behaglig eufori och har samlats på berget Kithairons sluttngar för att ägna sig åt riter och lekar. Det är ännu rätt oskyldigt. Även männen vill vara med, såsom den gamle kungen Kadmos och siaren Teiresias. Kadmos dotterson däremot. den nuvarande kungen Pentheus, bekämpar rasande den nya kultens yttringar, och förolämpar sin morfar och Teiresias. Han befaller att Dionysos skall gripas. Den första konfrontationen börjar som ett strikt förhör men förvandlas till en lek med starka erotiska spänningar. Pentheus, som alltmer förlorar kontrollen, befaller att Dionysos skall fängslas i palatsets stall.

De förfärade backanterna anropar guden om hjälp. Ett jordskalv skakar palatset, guden är åter bland dem och berättar om hur han förvirrat Pentheus. Vid ett andra möte, där Pentheus åter känner Dionysos utstrålning lockar denne honom med möjligheten att få åse kvinnornas hemliga riter. Dionysos klär honom i kvinnokläder och för honom till Kithairon.
Akt II
På palatsets gård har backanterna blivit kvar. De vredgas över Pentheus tilltag att bege sig till berget. Vid raseriets höjdpunkt kommer en budbärare och berättar hur Agaue, Pentheus mor, under det dionysiska ruset slitit sin son i stycken. I tro att hon dödat ett ungt lejon är hon nu på väg till Thebe. Backanterna tar emot henne och tar henne inte ur villfarelsen.

Kadmos kommer med Pentheus styckade kropp. Han återför långsamt sin dotter till förnuft, hon inser att hon dödat sitt barn och riktar sitt hat mot gudarna. Dionysos uppträder, glad över sin lyckade hämnd och beskriver de ytterligare straff som Agaue, hennes systrar, Kadmos och Thebe skall utsättas för. De dömda fogar sig i sitt öde och backanterna bevittnar allt detta och bereder sig för sitt avtåg.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Daniel Börtz
Text: Eurupides tragedi Backanterna
Översättning av Jan Stolpe och Göran O Eriksson

Premiär

Kungliga Operan, Stockholm 2.11.1991

Mer att läsa

• Om Daniel Börtz
• Kungliga Operan