Barberaren i Sevilla med Skånska Operan

Barberaren i Sevilla - sommaropera Barberaren i Sevilla - sommaropera

Rossini fick i uppdrag att komponera två operor för karnevalen i Rom 1816. Den första, Torvaldo e Dorliska, framfördes den 26 december 1815 och samma dag lovade han i kontrakt att ha den andra färdig senast den 20 januari 1816. Tiden var knapp och Rossini försäkrade att det 600 sidor stora partituret till Barberaren i Sevilla skrevs på endast 19 dagar. Denna tidsbrist tvingade honom att låna melodier och till och med hela nummer från äldre verk. Han tog melodier från Haydns oratorium Årstiderna och han byggde Bertas aria på en rysk melodi, som han hört i Rom. En spansk air användes i scenen under Rosinas balkong vid första framförandet, men när detta inte gjorde tillräcklig effekt skrev Rossini den berömda cavatinan Ecco ridente il cielo. Han hade använt denna melodi i sin tidigare opera, Aureliano in Palmira, och den var ursprungligen hämtad från ett ännu äldre verk, Ciro in Babilonia. En del av den ursprungliga musiken till operan har gått förlorad och ersatts av annan musik. Detta gäller till exempel ouvertyren, som i sin nuvarande utformning först skrevs till operan Aureliano in Palmira.  

AKT I

Vi är på en liten teater i en mellanstor stad, någonstans… Filmstjärnan Almaviva smyger in och sjunger utanför Rosinas loge men får ingen respons. Lyckligtvis dyker teaterns sminkör Figaro upp och förklarar sig villig att hjälpa den notoriske förföraren som faktiskt verkar kär Problemet är att Rosina bevakas av sin manager Bartolo, som själv tänker gifta sig med henne. Rosina tittar ut från logen med ett brev som hon lyckas ge till Almaviva innan Bartolo hinner ta det. Bartolo lämnar teatern för några ärenden och innan Almaviva i sin tur lämnar teatern berättar han för Rosina att han heter Lindoro och att det enda han äger är sin kärlek till henne. Rosina har skrivit ett brev till Lindoro som hon ber Figaro att överlämna. Då Bartolo kommer tillbaka gömmer sig Figaro och får höra hur Bartolo inviger Basilio i sina planer på att gifta sig med snarast. Efter ett förslag av Figaro dyker Almaviva upp utklädd till berusad militär och begär inkvartering. Bartolo har ett dokument som befriar honom och teatern från inkvarteringsskyldigheten men det bryr sig inte den alltmer bråkiga militären om.Till slut är det sådant liv att polisen kommer till platsen och avser att gripa Almaviva. Den bråkiga stämningen leder dock till att polisen beslutar att föra alla till häktet, men efter några ord med honom går Almaviva fri, medan de andra leds iväg.

Akt 2

Nu när den första förklädnaden misslyckats försöker Almaviva komma nära Rosina som inhoppare för sångpedagogen Basilio, som påstås vara sjuk. Bartolo är skeptisk, men då “sångläraren” säger sig känna Almaviva och vara villig att förtala honom inför Rosina, låter Bartolo tillkalla Rosina. Hon känner genast igen Lindoro och förklarar sig villig att ta lektioner. Figaro kommer för att raka Bartolo, men avbryts när Basilio plötsligt dyker upp. Han får till sin förvåning höra att han är sjuk, och till slut känner han sig sjuk och vacklar hem, vilket en bunt sedlar från Almaviva hjälpt till med … Bartolo avlyssnar samtalet mellan Rosina och hennes sånglärare och uppsnappar ordet “förklädnad”, varpå han avslöjar Almaviva som i all hast måste ta till flykten med Figaro. Bartolo sänder bud efter Basilio, som förmodar att den falske sångläraren var ditsänd av den beryktade Almaviva. Bartolo beslutar att genast gifta sig med Rosina, men får inte tag i notarien. Istället kallar han in Rosina och visar upp hennes eget brev till Lindoro som den falske sångläraren har gett honom som tecken på att han kände Almaviva. Rosina blir förkrossad och tror att Lindoro har förrått henne och hon går förtvivlad med på att gifta sig med Bartolo. På natten tar Almaviva och Figaro sig in på teatern, för att “röva bort” Rosina från Bartolo (som de bestämde när Almaviva var utklädd sångpedagog), men Rosina vill inte veta av Lindoro eftersom hon tror att han bara ska hjälpa Almaviva att lägga henne till samlingen av förförda kvinnor Då han avslöjar att han själv är Almaviva blir hon lycklig och så fort Basilio kommer med notarien, som har med sig ett äktenskapskontrakt, skyndar de sig att skriva under Basiolo mutas att vara vittne tillsammans med Figaro. Då Bartolo stiger in med polisen i sällskap, finns inget annat att göra än att resignera och se sig besegrad.

Upphovspersoner

Musik: Gioacchino Rossini |Text: Cesare Sterbini|Översättning: Jan Mark och Bo Eriksson|

Libretto