Barberaren i Sevilla opera för nybörjare

Ensemblebild Barberaren i Sevilla - foto Miklos Szabo

Då Kasper Holten presenterade sin version av just Barberaren i Sevilla stod det på programbladets första sida en varning: Inte som förr

Nu när Martin Lyngbo presenterar sin version borde det stå opera för nybörjare. Han har nämligen gjort förändringar dels i rollerna lagt till och dragit ifrån, dels gjort den kortare, men också flyttat handlingen i tid.

Regissören intervjuas i programbladet och där kan man läsa att han ville göra en version som kunde förstås av främst förstagångsbesökare och det motiverar han med att han anser att tre timmars opera är allt för långt åtminstone för en förstagångsbesökare.

Det blir en bitvis rolig uppsättning, men det blir ibland lite för mycket att se på olika håll. Det verkar som regissören utgår från att vi är som små barn där det hela tiden måste hända olika saker i olika rum och gärna samtidigt. Kanske är han rädd att vi tappar intresset?

Scenografin, signerad Rikke Juellund, föreställer doktor Bartolos hus i två våningar och med en stor balkong och olika ingångar och med plats för barberarens salong och kontor för notarien, längs en gata.

Det är fyndigt gjort men det blir i bland smått irriterande när jalusier går upp och ned liksom för att signalera att nu sker eller nu slutar något.

Det verkar som både regissören och scenografen tror att händelser och skiftningar måste markeras för att publiken skall förstå detta. Ett extra plus för att man använde husväggen för den danska texten istället för textremsan som egentligen vanligtvis alltid  sitter för högt upp för att vara förståelig

Ulrik Gads ljusdesign var mycket bra och särskilt där scenbilderna påminde oss om stumfilmsepoken.

Musikaliskt kunde det ha varit bättre och bl a tycker jag att tempot kunde ha varit högre, men förmodligen fanns det andra tankar som styrdes av dirigent och regissör eller t o m av det konstnärliga teamet i sin helhet?

Föreställningens egentliga höjdpunkter inträffar när det sjöngs, men visst förekommer det sceniska uttryck där det finns anledning att dra på smilbanden. Herrarna Duus och Qave är helt obetalbara  till exempel i tatueringsscenen i frisörsalongen. Det skall upplevas och skall inte beskrivas!

De utländska solisterna sjöng alldeles utmärkt även om jag upplevde tenoren som svag i konturerna så var helheten alldeles utmärkt.Bland gästerna var det soprane  Anna Kasyan som sjöng Rosinas parti absolut bäst på plan.

Bland herrarna var Luthando Qave bäst på plan, utan tvekan  och han svarade för en imponerande insats med stark pondus i röstläge och inte utan  förmåga till scenisk gestaltning.

Simon Duus svarade för en träffsäker och stabil vokal och inte minst scenisk insats med uttalad stark känsla för timing i sin rolldebut som Basilio.

Det blev sett i efterhand ändå en hyfsad operaupplevelse och premiärpubliken var entusiastisk och rycktes till sist med i stående ovationer.

Som vanligt numera sker det en längre introduktion till föreställningen och denna gång höll Henrik Engelbrecht ett engagerande föredrag om Rossini och hans värld och verkets tillkomst, kryddat med rika detaljer från Det Kongelige Teater i Köpenhamn några år efter premiären 1816.

Till en annan gång hoppas jag att teatern öppnar salongen och håller introduktionen där i stället så kan de som inte är intresserade komma och gå i foyern utan att det stör någon.

Om föreställningen

Premiär på Det Kongelige Teater 27.1.2018

Upphovspersoner

Musik: Gioacchino Rossini|Libretto: Cesare Sterbini efter Pierre-Augustin Caron de Beaumarchais skådespel Le barbier de Séville|

Konstnärligt team

Musikalisk ledning: Michael Hofstetter
Regi:Martin Lyngbo
Scenografi och kostumdesign: Rikke Juellund
Ljusdesign: Ulrik Gad
Koreografi: Kristjan Ingimarsson
Dramaturg: Henrik Engelbrecht

Medverkande

Luthando Qave, Anna Kasyan, Matteo Macchioni, José Fardilha,Simon Duus, Elisabeth Halling,Jens Söndergaard, Claudia Vitrani, Bo Thomas, Helle Kristiansen, Fiona Wulff, Milas Mio Bergström , Det Kongelige Kapel|

 

Läs mer