Bayreuth Festspielshaus Bayreuth

Minolta DSC

 

Bayreuth Festspielshaus

Länktips

Program 2014

Wagner Opera.net about 2014

Turist Information about Bayreuth

I mitten av 1860-talet började Richard Wagner umgås med planerna på att skapa en teater som enbart skulle spela hans verk. Det naturliga första valet var München och han började planera en teaterbyggnad i samarbete med Gottfried Semper, som ritat operahuset i Dresden. Efter brytningen med kung Ludwig II 1865 undersökte Wagner om inte Nürnberg kunde vara mer lämpat för sin teater men fick strax därpå veta, genom dirigenten Hans Richter, att det fanns en utomordentligt vacker teaterbyggnad i Bayreuth som skulle kunna bli en lämplig spelplats för Wagners verk. Han avsåg alltså Markgräfliches Opernhaus, som än i dag används för opera och konserter.

Det visade sig dock att Markgräfliches Opernhaus var för liten och dessutom omodern när det gällde scenteknik. Richard och Cosima Wagner blev däremot förjusta i staden Bayreuth och det bestämdes att man skulle bygga en helt ny teater i staden. Bayreuth ligger i norra Bayern, som vid denna tid och även nu, efter Tysklands enande, är centralt beläget melan Berlin och München. Avsikten med projektet var ju i första hand att framföra Nibelungens ring, som vid den här tiden, i början av 1870-talet, var i det närmaste klar. Tanken var att hela verket skulle uruppföras i Bayreuth redan 1873, men kung Ludvig II tvingade fram föreställningar av Rhenguldet och Valkyrian i München redan 1869 resp 1871.

Nu satte projekteringsarbete och inte minst penninginsamling igång. På Wagners födelsedag, den 22 maj 1872, lade man grundstenen på kullen, der Grüne Hügel, där teaterbyggnaden skulle uppföras.Det visade sig ganska snabbt att det var svårt att få ihop pengar och att festspelen skulle kunna invigas 1873 var högst osannolikt. Wagner ville hålla kung Ludwig II utanför projektet men var så småningom tvungen att vända sig till kungen för att få ekonomisk hjälp. Så småningom blev teaterbyggnaden, Festspielhaus, färdig och invigningen kunde ske den 13 augusti 1876 med Rhenguldet. Vid dessa första festspel spelades den kompletta Nibelungensring för första gången.

Teaterbyggnaden är inte speciellt vacker men destomer funktionell. Den ser ut som en stor lada i tegel.På framsidan finns en lite elegantare entré med en balkong där blåsare från orkestern “ringer in” publiken till varje akt med ett motiv ur just den akten som ska spelas. Salongen utgörs av en stor solfjädersformad, brant stigande parkett. Bakom denna finns inbyggda loger, balkong och galleri. Allt är av trä, även stolarna, som numera har ett tunt manchestertyg men likafullt är hårda att sitta på. Det är alltså inte speciellt bekvämt att avnjuta dessa långa Wagnerföreställningar men tack vare den fantastiska akustiken ändå magiskt.

Orkesterdiket är placerat brant sluttande ner under scenen. En skärm mellan orkesterdiket och salongen gör att orkester och dirigent är osynliga för publiken. Ljudet från orkestern kastas alltså upp på scenen för att där blandas med rösterna innan det når ut i salongen. Det är tydligen hemligheten med den fantastiska ljudupplevelsen man får i Festspiellaus. För dirigenten är det besvärligt att synkronisera orkestern med sångarna och bl.a. sir Georg Solti har nämnt att han hade problem med detta och det var kanske orsaken till att han bara dirigerade i Bayreuth under en sommar.

I början var det svårt att finansiera festspelen och det dröjde ända till 1882 innan Festspielhaus togs i bruk igen. Då gav man Wagners nyskrivna opera Parsifal. Detta blev Richard Wagners sista festspel eftersom han dog året därpå, 1883.

Hans hustru Cosima tog över ledningen av festspelen, som gavs mer eller mindre regelbundet framill 1914, då det blev uppehåll i tio år. Man inkluderade undan för undan Wagners övriga verk med undantag för hans tre tidigaste operor. Det har diskuterats huruvida inte Rienzi borde ha en plats på repertoaren. Richard Wagners son Siegfried ledde sedan festspelen från 1908 fram till sin död 1930,då även hans mor Cosima gick bort. Den svenska sopranen Nanny Larsén-Todsen gjorde stor lycka i Bayreuth under 1920-talet i roller som Isolde och Brünnhilde. Hon var Siegfried Wagners stora favoritsångerska och utnämndes av honom till Bayreuths drottning.

Därefter tog Siegfrieds änka, Winifred Wagner,över. Hon blev mycket omdiskuterad p.g.a. sin nära vänskap med Hitler, som var en hängiven wagnerian. Wilhelm Furtwängler var flitigt verksam som dirigent under 1930-talet, men många artister med judisk bakgrund förbjöds att uppträda och många andra tackade nej av solidaritet med sina judiska vänner. 1944 stängdes teatern (med undantag för amerikanska musicals för de allierade soldatema!) för att sedan slå upp portarna igen 1951, nu under ledning av Richard Wagners barnbarn Wieland och Wolfgang.

Wieland, som var den store regissören, skapade stilrena, avskalade produktioner som väckte stor uppmärksamhet. Han lyckades också engagera dåtidens absolut främsta sångare och dirigenter och Bayreuth blev ett Mecka för världens wagnerianer.Wielands revolutionerade iscensättningar förändrade Bayreuths karaktär av Wagnermuseum av hävdvunnet slag till experimentteater i världsklass. De gamla realistiska uppsättningarna ersattes av nya, där ljusprojektioner var de viktigaste inslagen i dekoren, och kostymerna förenklades och stiliserades liksom även sångarnas gestik.Bland de svenska sångare som under denna tid gjorde succé i Bayreuth kan nämnas Birgit Nilsson, Berit Lindholm och Catarina Ligendza. 1967 avled Wieland Wagner i cancer, endast 50 år gammal. Ledningen övertogs av Wolfgang, som sedan dess varit ensam ledare fram till i år (2009), då hans döttrar Eva och Katharina tagit över ledarskapet. Wolfgang Wagner avled i mars 2010.

Festspelen äger rum från omkring den 25 juli och fem veckor framåt. Sommaren 2010 sätter Hans Neuenfels upp Lohengrin och året därpå kommer en ny Tannhäuser i regi av Sebastian Baumgarten och med Lars Cleveman i titelrollen. På internet har jag dessutom funnit att Sebastian Nubling regisserar Den flygande holländaren 2012 och lagom till 200-årsminnet av Richard Wagners födelse kommer en ny Nibelungens ring som ska dirigeras av Kirill Petrenko. Katharina Wagner återkommer som regissör 2015 med Tristan och Isolde.

Fram till 1973 var festspelen Wagnerfamiljens privata angelägenhet, men det året inrättades Richard-Wagner-Stiftung med representanter för såväl familjen som Förbundsrepubliken, Bayern och staden Bayreuth m. fl. Festspelshuset med det berömda överbyggda orkesterdiket har 1 925 platser.

Hur får man då biljetter till dessa, alltid helt utsålda föreställningar? Man måste beställa biljetter per brev senast i mitten av oktober året innan.Sedan får man snällt beställa varje år i bortemot tio år innan man får biljetter.Detsamma gäller när man väl fått biljetter, sedan far man vänta tio år till på nästa besök! Svenska Wagner-Sällskapet får biljetter nästan varje år som lottas ut bland medlemmarna och även OperaVännerna får ibland biljetter, som vi då lottar ut.

Enligt uppgifter på Festspelets hemsida kan man köpa eventuella återbudsbiljetter mellan klockan 13:30-16:00 föreställningsdagar i biljettkassan, bra att veta om du ändå har vägarna förbi.

Adressen till biljettkassan är: Kartenburo,Postfach 10 02 62, D-95402 Bayreuth. Telefon: +49 921-78 78-0, måndag-fredag mellan kl. 11.00 och 12.00. Hemsida: Festspelen i Bayreuth

Leif Nilsson, redaktör för OV_Revyn vid Kungliga Operan

Mer om Festspelen i Bayreuth

De årliga Wagnerfestspelen, som pågår från mitten av juli till slutet av augusti, har ägt rum sedan 1876 med kortare avbrott. Frånsett enstaka framföranden av Beethovens nionde symfoni uppförs endast operor av Richard Wagner (med undantag av Die Feen, Das liebesverbot och Rienzi). Wagner fick idén till festspelen då han arbetade på Nibelungens ring, som han insåg krävde extraordinära betingelser för att kunna uppföras. 1871 fick han en tomt gratis till sitt förfogande i den lilla staden Bayreuth i Franken och 1876 kunde festspelshuset invigas med det första fullständiga framförandet av Nibelungens ring. Nästa festspel ägde rum 1882, då Parsifal fick sin urpremiär.

Efter Wagners död övertog hans änka Cosima ledningen av festspelen, men sonen Siegfried var den officielle ledaren från 1908 tills båda dog 1930. Under denna period dirigerade bl a Hans Richter, Karl Muck, Karl Elmendorff, Fritz Busch och – som förste icke tysk Toscanini och till såmgarstaben hörde Lilli Lehmann, Frida Leider, Erik Schmedes, Lauritz Melchior och Friedrich Schorr.

Från 1930 tills festspelen inställdes under andra världskriget var Siegfried Wagners änka, den engelskfödda Winifred Wagner (1897-1980) ledare. Under hennes period dirigerade bl a Heinz Tietjen, som också regisserade, Wilhelm Furtwängler, Richard Strauss och Toscanini, och bland sångarna kan nämnas Maria Müller, Martha Fuchs, Max Lorenz, Jaro Prohaska och Rudolf Bockelmann. Winifrid Wagners personliga vänskap med Hitler resulterade i att festspelen kunde återupptas först 1951, nu med sonsönerna Wieland (1917-66) och Wolfgang (född 1919) som ledare.

Wielands revolutionerade iscensättningar förändrade Bayreuths karaktär av Wagnermuseum av hävdvunnet slag till experimentteater i världsklass. De gamla realistiska uppsättningarna ersattes av nya, där ljusprojektioner var de viktigaste inslagen i dekoren, och kostymerna förenklades och stiliserades liksom även sångarnas gestik. Till de mest berömda sångarna under under detta skede hörde Birgit Nilsson, Anja Silja, Astrid Varnay, Martha Mödl, Wolfgang Windgassen, Jess Thomas, Josef Greindl och Hans Hotter, och bland dirigenterna kan nämnas Herbert von karajan, Hans Knappertbusch, Joseph Keilberth, Rudolf Kempe, Wolfgang Sawallisch och Karl Böhm vars Tristan och isolde med Nilsson och Windgassen hör till höjdpunkterna i det nya Bayreuth.

Vid Wielands död övertog Wolfgang hela ledningen och under hans tid har gästregissörerna varit många fler än tidigare, bl a Götz Friedrich, Peter Hall och Harry Kupfer. Till de mest berömda föreställningarna i hans period hör Patrice Chéreaus uppsättning av Nibelungens ring med Pierre Boulez som dirigent (1976). Såväl sångare som dirigenter är nu i långt högre grad än förr hämtade från hela världen. Här kan nämnas Gwyneth Jones, Hildegard Behrens, Catarina Ligendza, Cheryl Studer, Lisbeth Balslev, Eva Johansson, Hanna Schwarz, Waltraud Meijer, René Kollo, Peter Hoffmann, Theo Adam, Bernd Weikl, Thomas Stewart, Aage Haugland, Horst Stein, Daniel Barenboim, Colin Davis, Woldemar Nelsson och Michael Schönwandt.

Källa: Operalexikonet- Inger Sörensen

Related posts

Kommentera