Björn Ekbloms recension: Storslagen Valkyria på Folkan

Ibland händer det där magiska, att man går ut från en opera-föreställning och känner, att varenda cell i ens kropp är uppfylld av upplevelsen, som levererats från scenen. I lördags upplevde jag detta igen. Jag såg då den första stora operan i Nibelungens Ring: Die Walküre, givetvis av Richard Wagner. Jag har svårt att se, att den kan iscensättas bättre.

Scenografin är helt genialisk. Den består i praktiken av ett antal balkar, som kan svängas runt en axel, som sitter tvärs över scenen. Dessa balkar kan sedan ställas i olika vinklar och dessutom användas som bakgrund för backprojektioner. På det sättet fick de föreställa en skog, taket på Hundings hydda, en vårhimmel, Valkyriornas hästar, en klippa och den magiska eld som omger Brünnhilde i slutscenen. Helt makalöst bra gjort.

Nästa stora upplevelse var sången och musiken. Jag klarar inte av att utse en favorit bland sångarna. Fullödiga Wagnersångare på alla poster.

Stuart Skelton visade i rollen som Siegmund en ren uppvisning i sångkonst, då han höll ut tonen i ”Wölse! ”Wölse!” i en rent ofattbar längd. Hur kan man ha så mycket luft?

Günter Grossböck som Hunding presenterade en magnifik bas. Jag blundade dock i hans sångpartier, för han hade en del osköna later för sig då han sjöng, Men bra lät det.

Christine Goerke gjorde en mycket bra gestaltning i titelrollen som Brünnhilde och visade även prov på komisk ådra i sin första scen. Sen orkar jag inte räkna upp fler insatser, för det var underbara sångare rakt igenom. Riktiga Wagnersångare med kraft, pondus och skärpa i rösterna.

Den unge dirigenten Philippe Jordan hade ju en praktfull orkester att arbeta med och det gjorde han med all heder. Det är viktigt med en lyhörd dirigent då det gäller Wagners verk. Mycket av dramatiken och sinnesstämningarna utspelas i musiken och sångarna agerar tyst. Men han gjorde det lätt, att följa med i handlingen.

En eloge skall också ges till den nya projektions- och ljudanläggning, som just installerats på Folkan. Bild- och ljudkvalitet av absolut toppklass och där man inte skruvat upp ljudvolymen till plågsamma dB.

Egentligen är ju detta en genuin och lättillgänglig fantasyhistoria. Den har en magiskt vacker musik och det enda som kan avskräcka en ovan åskådare är formatet. Styvt fem timmar opera kräver en viss inkörning i operakonsten. Men för dem som känner sig bekväm med operakonsten som sådan, så bör detta ha gett en helt fullödig upplevelse. Jag tror denna version är mycket svårslagen!