Boris Godunov gjorde succé från New York 2021

Boris Godunov gjorde succé från New York 2021 RenŽ Pape as the title role in MussorgskyÕs ÒBoris Godunov.Ó Photo: Ken Howard/Metropolitan Opera Photo taken during the rehearsal at the Metropolitan Opera in New York City on October 8, 2010.

I går kväll var det åter dags från sändningarna från Metropolitan Opera i New York nu med Boris Godunov bl a på biograf Spegeln i Malmö. Spegeln har under det långa uppehållet gjorts om på så sätt att att det numera finns servering i alla tre salongerna. Det innebär också att antalet platser har skurits ned radikalt och i den största salongen finns nu plats för ett 60-tal besökare. Det är naturligtvis en vanesak, men det kändes inte riktigt bra med nyordningen.

Boris Godunov gjorde succé från New York 2021

Boris Godunov Originalversionen

I kväll fick vi uppleva originalversionen från 1869 som ges utan paus och varade knappt två och en halvtimme. Den versionen som vanligen ges är som jag minns betydligt längre och den såg jag direkt på Metropolitan Opera i New York i oktober 2010.

Det blev en mycket fin operaupplevelse och inte helt olikt den uppsättningen, i varje fall längdmässigt, som jag upplevde på Det Kongelige Teater i Köpenhamn 2011 eller möjligen 2012. Fast denna version var miltals bättre även om det var en del som jag inte riktigt hängde med i särskilt vad gäller scenografin.

bäst på plan

Bäst på plan var utan tvekan René Pape, men mycket fina insatser gjordes av ensemblen i sin helhet. Fina insatser gjordes av Prins Shuisky som gestaltades av Maxim Paster.

Pimen sjöngs av Ain Anger och David Butt Philip, den engelske tenoren sjöng Grigorijs parti och de båda vill jag gärna uppleva igen.

Aleksey Bogdanov som gestaltade dumans sekreterare svarade också för alldeles utmärkta insatser i rollen.

Den helige dåren gestaltades alldeles utmärkt av Miles Mykkanen och Varlaam av Ryan Speedo Green, amerikansk basbaryton imponerade  storligen i sin roll.

Imponerade gjorde sannerligen också Miles Mykkanen som vann 2019-års Metropolitan Opera National audition,  i rollen som Den helige dåren.

Den unga mezzon, Megan Marino som gestaltade Boris Godunovs son och efterträdare är också en sångerska som jag gärna vill höra mer av.

Boris Godunov kan  också betecknas som en köropera och här imponerade som vanligt Metropolitan Operakör.

Musikaliskt var det mycket bra, ja utan tvekan mycket bättre än den längre versionen som vanligtvis ges. Dirigenten gjorde ett fantastiskt fint arbete vilket gjorde det lätt att hamna i den aktuella tidsperioden. Jag tror att flera var där för att uppleva sin idol René Pape och han gjorde en utmärkt insats, men så gjorde flera också.

Sammanfattningsvis blev det en efterlängtad möjlighet att åter få uppleva klassisk opera direkt från operahuset i New York på Spegeln i Malmö.

Björn Ekbloms recension

Ett stycke bra operahantverk

Det är lika bra att jag erkänner det först som sist. Musorgskijs opera Boris Godunov är INTE min favoritopera. Så mycket trevligare då, att få se en tilltalande version av den. Det var det jag fick göra i en direktsändning från Metropolitan i lördags.

Storhet som operahus

Åter bevisade Met sin storhet som operahus. Man hade denna gång valt att sätta upp den allra första och refuserade versionen av Boris Godunov. En ganska kort opera med sju separerade scenbilder och ingen paus. Utav denna koncentrerade lyckades man servera publiken en mycket tilltalande anrättning. Det var framför allt tre saker som imponerade på mig.

Scenografin

Stephen Wadsworth hade valt att spela det hela i stram och ganska neutral scenografi. Ganska sparsmakad och inte särskilt tids indikerande. Tidsmarkörerna visades istället i kostymering. Denna enkla scenografi möjliggjorde flytande scenbyten och det uppstod inga longörer då enkla fonder hissades upp och ner i scenmaskineriet. På så vis fick man fram en flödande handling i stycket som inte stördes av utdragna scenbyten.

Det musikaliska framförandet

Det var fullödigt rakt igenom. Bländande solister i samtliga roller. Särskilt imponerades jag av René Pape i titelrollen och Aid Anger i rollen som Pimen. Men även Ryan Speedo Green i den burleska rollen som den försupne tiggarmunken Varlaam var en mycket njutbar upplevelse. Rysk opera kräver en bra kör och det förfogar verkligen Metropolitan över. Och allt vilade på ett stadigt fundament av den magnifika orkestern väl ledd av Sebastian Weigle. De fick fram den omisskännliga ryska tonen i musiken, inte minst i den komiska scen 4 i värdshuset.

Skådespeleriet

Samtliga sångare var också goda aktörer, möjligen får man undanta sopranen som sjöng rollen som Boris´ dotter Xenia. Hon sjöng bra, men kändes inte riktigt trovärdig i sin gestaltning. Alla andra hade verkligen tagit till sig Gary Halvorsons specialregi för de close ups, som är en viktig del vid dessa utsändningar. Något som jag funderar på varje gång är, hur man lyckas få så distinkt och bra ljud. Normalt sjunger ju inte operasångare med mikrofon. Har man dolda mikrofoner just vid dessa överföringar eller fångar man sångarna med riktade mikrofoner??? Jag har aldrig sett några dolda myggor på sångarna, trots att kamerorna ibland är ganska närgångna.

Sammantaget ett stycke mycket bra operahantverk som gav mig en god upplevelse av en opera, som annars har svårt sända mig till några högre höjder i känslornas värld.

BJÖRN EKBLOM

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Modest Musorgskij

Konstnärligt team

DIRIGENT:
Sebastian Weigle
PRODUKTION:
Stephen Wadsworth
SCENOGRAFI:
Ferdinand Wögerbauer
KLÄDER:
Moidele Bickel
LJUSDESIGN:
Duane Schuler
KOREOGRAF:
Apostolia Tsolaki

I ROLLERNA

Boris Godunov: René Pape
Prins Shuisky: Maxim Paster
Pimen Ain Anger
Grigorij: David Butt Philip
Varlaam: Ryan Speedo Green
Den Helige dåren: Miles Mykkanen
Nikitich: Richard Bernstein
Mitiukha: Bradley Garvin
Shchelkalov: Aleksey Bogdanov
Värdshusvärden: Tichina Vaughn
Missail: Brenton Ryan
Officer: Kevin Burdette
Xenia: Erika Baikoff
Fjodor: Megan Marino
Sköterska: Eve Gigliotti
Boyar som tjänare: Mark Schowalter

Läs mer

Operalogg