85 / 100

Drivs med Rank Math SEO

Boris Godunov är en Modest Mussorgskij opera som finns i ett antal olika versioner. Operan var klar i sin första version 1869 men verket drogs tillbaka av kompositören, eftersom teaterledningen inte ansåg att operan var spelbar, och han presenterade ytterligare en version 1872. Efter kompletteringen fick verket premiär i februari 1874. Under tidens gång har flera kompositörer försökt förbättra verket, bl a Rimskij-Korsakov först 1896.

Boris Godunov på utvalda SF-biografer 2016

Under årens lopp har de flesta operahusen satsat på den s k Rimskij-Korsakov versionen, som senast var aktuell i Sverige 2005 på GöteborgsOperan.

Häromveckan hade Boris Godunov premiär på ROH i sin ursprungliga version alltså den från 1869 i regi av den kände brittiske regissören Richard Jones.

I denna originalversion ges föreställningen i sju scener och utan paus vilket innebär en speltid på c:a 2 timmar och trettio minuter.

Huvudpersonen gestaltas av den walesiske basbarytonisten Bryn Terfel och det är också att betrakta som hans rolldebut.

Operan börjar genom att regissören låter oss se starten på Boris Godunovs tid som tsar eller Lille Far som kören sjunger, och där tre svartklädda maskerade män skär halsen av den då tioårige Dimitrij, som är den egentliga efterträdaren till den tidigare tsaren.

Det finns en historisk bakgrund till verket, men regissören poängterar att detta inte är ett historiskt verk utan mer en berättelse om makt och strävan efter makten och framförallt vad Boris Godunov är beredd att betala för att få makten.

Musikalisk upplevelse

Det är en fantastisk musikalisk och vokal upplevelse där naturligtvis Bryn Terfel har en ledande roll, men det är också en uppsättning med utmärkta solistinsatser i övrigt.

Här vill jag särskilt framhålla John Tomlinson, som sjunger partiet som en av tiggarmunkarna, och John Graham-Hall som en inställsam Sjujskij, men också Kostas Smoriginas, Ain Anger och David Butt Philip där den förstnämnde sjunger Stjelkalov respektive Pimen, munkkrönikören och Dimitrij, den falske tronpretendenten.

Royal Chorus

Ett särskilt hedersomnämnade går också till Royal Chorus som gör en fantastisk scenisk och vokal prestation, men också till Ben Knight som gestaltar, Fyodor, Boris Godunovs son.

Det var en något oväntad stor och fin operaupplevelse och det enda minus jag noterade var att regissören kände det nödvändigt att visa hur den unge Dmitrij mördades vid tre tillfällen… Det finns möjlighet att uppleva en bandad version av uppsättningen den 27.3.2016 Läs mer här

Om föreställningen

Sett föreställningen på SF – Filmstaden i Malmö 21.3.2016

Upphovspersoner

Musik och libretto: Modest Mussorgskij

Konstnärligt team

Dirigent: Antonio Pappano
Regi: Richard Jones
Scenografi: Miriam Buether
Kostymdesign: Nicky Gillibrand
Ljus: Mimi Jordan Sherin
Koreograf: Ben Wright

Ensemblen

Mitjuka: Adrian Clarke
Nikitij: Jeremy White
Sjtjeljakov: Kostas Smoriginas
En bojar: Nicholas Sales
Sjujskij: John Graham – Hall
Boris Godunov: Bryn Terfel
Grigorij: David Butt Philip
Pimen: Ain Anger
Varlaam: John Tomlinson
Missail: Harry Nicoll
Gränsvakten: James Platt
Värdhusvärdinnan: Rebecca De Pont Davies
Xenia: Vlada Borovko
Fyodor: Ben Knight
Zenias amma: Sarah Pring
Helig dåre: Andrew Tortise