Brev från Sevastopol dikter Sam Carlquist 2014

Brev från Sevastopol dikter Sam Carlquist 2014

Alla som läser eller följer mina inlägg här eller på Facebook känner ju till att jag är intresserad av opera. Mitt operaintresse leder också till att jag gör ganska många operaresor och ibland blir resorna ganska långa.

Brev från Sevastopol dikter Sam Carlquist 2014

Resorna företas nästan alltid med tåg och självfallet då väljer jag att sitta i tyst kupé och även om det sällan är riktigt tyst så är det i alla fall tystare där än i de otysta vagnarna. Det är då jag brukar plocka fram något i läsväg och till den absoluta favoritlitteraturen hör biografier och  böcker med historisk anknytning, men diktsamlingar och annan lyrik tillhör inte det som jag fördjupar mig i.

Visst har jag under årens lopp råkat träffa på en diktsamling och när jag i vuxen ålder läste in en fullständig gymnasiekompetens på Komvux i Malmö så hörde diktläsning till det obligatoriska. I övrigt tror jag inte, dock med ett undantag,  att jag har läst en diktsamling från pärm till pärm. Tills nu.

Mitt nymornade intresse för lyrik är alltså en nutida företeelse och det är  först i samband med att jag engagerade mig i Facebook, som jag på allvar började intressera mig för dikter och lyrik. Det är främst två personer som har stimulerat mitt intresse för dikter nämligen Henry Bronett och Sam Carlquist, men utöver dessa två gentlemen stöter jag i bland också på andra intressanta inläggsdikter på just Facebook. Det är dock utan tvekan att det är just Sam Carlquists dikter på Facebook som har varit inkörsporten till nya läsupplevelser.

För några veckor sedan fick jag i brevlådan Brev från Sevastopol och sedan dess har jag av och till läst några dikter då och då och oftast har detta skett i den tysta kupéns hägn.

När jag första gången hörde talas om Sam Carlquist´s titel på diktsamlingen kände jag direkt igen titeln, men kunde till en början inte placera titeln i rätt tid. Numera, efter att ha rådfrågat den allvetande Wikipedia så vet jag nu att det handlar om en bok av Leo Tolstoy,  Belägringen av Sevastopol, som jag förmodligen läste när jag var ung tillsammans med Krig och fred och Anna Karenina.

Brev från Sevastopol är indelad i fyra avsnitt tillsammans med förord och epilog av skriftställaren Crister Enander och just hans förord var för mig en viktig ingångspunkt i att ta del av diktsamlingen.

Crister Enanders råd är att läsa långsamt och inte tveka att återkomma till dikterna. Detta tips har fungerat mycket väl för mig och det går ju inte att läsa en diktsvit som jag läser ett kapitel i en bok.

Det är rogivande, stimulerande och tänkvärt  att läsa Brev från Sevastopol   och även om det finns ett kapitel som jag ännu har svårt att ta till mig så kvarstår det en stor läsupplevelse i tre av bokens avsnitt.

Samtidigt måste jag erkänna att jag ändå är mycket ovan för att inte skriva novis på området och det är inte alls uteslutet att jag längre fram kan ta till mig diktsamlingen i sin helhet.

Trots allt har jag hitintills favoritmarkerat ett tjugotal dikter och som jag återkommer till då och då och till skillnad från en roman som man lägger undan när den är färdigläst så känns det som jag aldrig blir färdig med Sam Carlquists dikter.

Läs mer

Operalogg