Carmen i en kåkstad i Kapstaden 2006

Carmen i en kåkstad i Kapstaden 2006 Carmen i Kapstaden på bio
81 / 100

Nu så här i juli finns det tyvärr inte så många tillfällen att se och höra opera, men häromdagen var jag i alla fall och såg “Carmen” på bio. Det var en film från Sydafrika och texten sjöngs på klickspråket xhosa.

Carmen i en kåkstad i Kapstaden 2006

Det var en helt annorlunda upplevelse. Carmen som utspelar sig i en sydafrikansk kåkstad, i modern miljö i övrigt. Får du tillfälle , missa inte möjligheten till en annorlunda upplevelse.

Sydafrikanska filmveckan

Den sydafrikanska filmveckan inleds med en sydafrikanskt mustig version av Georges Bizets opera Carmen. Filmen är den första på det sydafrikanska klickspråket xhosa. Berättelsen om den förföriska Carmen har förflyttats från ett hett Sevilla i Spanien till ett ännu hetare Khayelitsha i Sydafrika. Resultatet är imponerande och lika mustigt som Carmen själv.

Xhosa

Arbetet med att översätta det franska librettot till klickspråket xhosa och instuderandet av operan med sydafrikanska sångare inleddes redan år 2000. Detta resulterade i att det sydafrikanska teater- och filmbolaget, med den brittiske regissören Mark Dornford-May i spetsen, reste runt över hela världen med en operaföreställning för scenen. Föreställningarna blev en stor framgång och ledde till denna filmversion som dessutom vann Guldbjörnen i Berlin 2005. Handlingen grundar sig på Prosper Marimees novell från 1800-talet, med den farligt förföriska zigenerskan Carmen i huvudrollen.

Khayelitsha en kåkstad utanför Kapstaden

I denna moderna version utspelar sig handlingen i nutida Khayelitsha, en kåkstad strax utanför Kapstaden i Sydafrika. I centrum står Carmen, som arbetar på en cigarettfabrik på dagarna och förför män på nätterna. Carmen är en tuff kvinna med mycket skinn på näsan, och hon vet hur man svänger på höfterna för att dra åt sig de trånande männens blickar – alla män utom den konservative och tillbakadragne poliskonstapeln Jongikhaya. Det Carmen dras till som allra mest är just de män som är svåra att få.

Hon älskar jakten, men när hon väl får det hon vill ha blir hon farlig. ”Men älskar du mig, så passa då dig!” är en mycket viktig fras tagen ur operans mest kända aria Habanera, som sjungs av Carmen då hon visar upp sig för de suktande männen som hänger utanför cigarettfabriken i hopp om att få en skymt av den kurviga förförerskan. Och kurvig, det är hon.

Blickfång

Den som snabbt hamnar i hennes blickfång är Jongikhaya. Resultatet av romansen är en blandning av kärlek, svartsjuka, åtrå och galenskap. Något som imponerar i denna moderna version av en opera som tillhör den ultimata standardrepertoaren på alla världens operascener, är hur väl den anpassats efter de rådande sydafrikanska förhållandena. Sevilla byts utan svårighet ut till det heta och livliga Khayelitsha och kåkstadens tempo och febrila atmosfär passar perfekt in i den heta handlingen.

Anpassat libretto

Librettot har delvis anpassats efter den nya platsen för operans handling, och man har även lagt in lite afrikansk musik för att förankra handlingen ytterligare. Bland annat ges tillbakablickar från Jongikhayas liv, som inte är möjliga att visa på scen på grund av begränsningarna i rum och tid. Anpassningen är dock inget negativt och stör heller inte ursprungslibrettot. Att allt sjungs på xhosa, ett språk som innehåller två olika typer av klickljud, är inget som stör och klickljuden övervinns av sångarna på samma sätt som jobbiga konsonanter övervinns då man sjunger på till exempel tjeckiska eller tyska.

Det att man lärt sångarna att sjunga på det idag exotiska språket är en bedrift i sig, och hjälper säkerligen i arbetet för en enad nationell identitet i Sydafrika då filmen visas för den sydafrikanska befolkningen. Samtidigt visar filmen också på ett lyckat möte mellan sydafrikansk och europeisk kultur, och att denna opera, som kulturellt uttryck inte är reserverad endast för vita västerlänningar, utan att handlingen är universell, liksom musiken.

Carmen – Pauline Malefane

Sångarnas prestationer är imponerande och framför allt Carmen, spelad/sjungen av Pauline Malefane, visar upp en sångröst som passar den mörka mezzosopranstämma som är idealet för karaktären. Att afrikaner ofta har av naturen sångbara röster, djupa sådana, är knappast en förutfattad mening, vilket filmen visar. Carmens rungande röst är inget framarbetat och passar väl ihop med hennes stora kroppshydda och eldiga temperament. Ibland kan jag tycka att Malefane är lite väl tillbakadragen i sin tolkning av Carmens arior, och att hon borde musta på lite mer, men detta kan också vara en anpassning som gjorts inför överförandet till filmmediet.

Kamera i arbete

En kamera fångar upp så otroligt mycket mer än vad som kan uppfattas av en sittande teaterpublik då samma uttryck framställs på scen, vilket alltså inte ställer samma krav på fysiska utspel från sångaren. Och det är kanske därför att man är van vid sångerskor som spelar ut hela sitt känsloregister på operascenen i tolkningen av Carmen, för att nå ut till även de åskådare som sitter längst bak på sista raden, som jag uppfattar det som att Malefane håller tillbaka på känslorna.

Operan är mycket snyggt filmad och är inte bara en musikalisk upplevelse, utan även en visuell sådan. Det dammiga och smutsiga Khayelitsha framställs i all sin grovkorniga verklighet och tempot i klippningen följer musiken på ett naturligt sätt. Filmen är mycket uppfriskande som en filmatisering av en opera. Efter att ha sett många filmversioner av operor som knappast alls anpassats efter filmmediet, utan filmats såsom man bara skulle ha ställt en kamera framför en scen, visar regissören att han lyckas förena såväl film som opera, som sydafrikansk kultur och europeisk kultur.

Filmade operor

De flesta filmversioner av operor är gjorda på sådana tråkiga och konventionella sätt att denna film framstår som den perfekta symbiosen mellan de två konstarterna. Den har något att ge såväl en cinefil som en musikälskare. Självklart underlättar det om man som åskådare redan från början uppskattar opera, men har man aldrig sett opera förut så är detta också en mycket god introduktion till konstarten som även kan tilltala MTV-generationen. Som såväl cinefil som musik- och operaälskare är jag imponerad.

Natalie Majerski

Läs mer