Carmen på Malmö opera tredje gången gillt?

Carmen premiär på Malmö Opera
Carmen på Malmö opera tredje gången gillt?

Carmen på Malmö opera tredje gången gillt?

Det har blivit mycket Carmen den senaste tiden och till detta finns det flera orsaker dels har ju uppsättningarna duggat tätt om man så får uttrycka det dels uppförs numera föreställningar med olika sångarlag och det innebär åtminstone för mig att det handlar om olika föreställningar. Jag har alltså sett “Carmen” på Malmö opera två tisdagar i rad och mest beroende på att den första tisdagen blev Don José, som sjöngs av Mathias Zachariassen, indisponerad och andra akten fick då fullföljas av förste tenoren Joachim Bäckström. Om detta finns inget att invända, men det gav ju mig lust att se föreställningen ännu en gång. Dessutom debuterade Anton Ljungqvist i Escamillos parti och husets egen baryton, Bengt Krantz fick då kreera löjtnant Zuniga, vilket han gjorde med sedvanlig pondus.

I sin recension från premiären skrev Gunilla Brodrej vilka hon önskade se i sin drömuppställning, men hon kände kanske inte till att den föreställningen är möjlig att se eftersom Bengt Krantz endast gör en föreställning och det var för övrigt den sjätte mars. Om jag minns rätt så önskade Brodrej se Susann Végh, som Carmen,Krister St Hill som Escamillo och Mathias Zachariassen som Don José och Bengt Krantz som Zuniga och det kan hon ju fortfarande få se med undantag av Bengt Krantz, men man kan ju inte få allting.

Fördelen med att se en uppsättning flera gånger ligger nog främst i att man upptäcker olika sångare, som visserligen finns med i de andra föreställningar, men som inte framträder så tydligt. I mitt fall beror det med all säkerhet på att jag blev irriterad på den scenografiska lösningen och detta mest beroende på att jag inte förstod denna. Nu när jag vet om detta struntar jag i scenografin och på så sätt upptäcker jag andra pärlor i föreställningen. Inget ont som inte medför något gott alltså. Att Carmen sägs saknas passion är och har inte varit något problem för mig. Det är ju en modern uppsättning med en tolkning som känns helt rätt och det är ju för övrigt inte bara Carmen som framställs mer modernt det gäller ju i högsta grad även Don José. Ramberättelsen är bibehållen, men i en modern anpassad form och det känns rätt onödigt att sätta upp en storbildskärm där det samtidigt pågår en fotbollsmatch med en dito TV-apparat i den andra ändan av scenen placerad tillsammans med en tysk cigarettautomat. Det mest obegripliga är dock att smugglarfästet är förlagt till en skrivsal i en tysk skola.

Till det nya och goda hör utan tvekan Frasquita och Mercedes ypperliga sånginsatser, vilka sjöngs av Susanna Stern respektive Kristina Wahlin. Deras sceniska agerande framstår också mycket tydligare nu, vilket inte skall tolkas som att de var sämre förr. Henrik Lagerkrantz och Patrik Forsman tillför också föreställningen en frisk fläkt,i Rickard Söderbergs frånvaro, som Dancaire respektive Remendado. Till den mer fullfjättrade upplevelsen ligger förmodligen också var man sitter i salongen, trots att Malmö Opera är byggd som en folkteater dvs du skall se och höra lika bra från alla platser och jag har suttit på olika platser vid varje föreställning. Min tisdagsplats var alltså utmärkt, men om det därför är salongens bästa plats vet jag inte.

Föreställningens höjdpunkt anser jag utan tvekan att Anton Ljungqvist svarade för med sin eminenta tolkning av Escamillos parti och det var ju roligt att återse husets fastanställde baryton Bengt Krantz. Kärleksparets insats finns inget att anmärka på därtill är de alldeles för rutinerade och väl samspelta, men favoritparet är trots allt premiärgänget, tror jag. Föreställningen som helhet var dock mycket bra och till detta utmärkta resultat bidrar orkestern under ledning av Christian Badea och inte minst operakören, som ju båda blir säkrare och säkrare för varje gång jag hör dem.

Nu blir det kanske inte fler föreställningar att se men osvuret är bäst och lite sugen är jag allt på att se ytterligare några föreställningar och då särskilt sista föreställningen så klart. I vilket fall som helst blir det då den sista föreställningen som jag ser av “Carmen” på Malmö Opera, eftersom det rent statistiskt är tjugofem år eller mer mellan uppsättningarna.

Läs mer om föreställningen i tidningen Arbetet

 

Related posts

Kommentera