Carmen på NorrlandsOperan

Carmen på NorrlandsOperan
Carmen på NorrlandsOperan

Carmen på NorrlandsOperan

Carmen på NorrlandsOperan en lysande föreställning

Premiär: 2 mars 2012 NorrlandsOperan i Umeå

Musik: Georges Bizet|Libretto: Henri Meilhac och Ludovic Halèvy|Svensk översättning: Ulricha Johnson

I går kväll(2/3) var det alltså dags för den tredje uppsättningen av Bizet´s ”Carmen” och som vanligt handlade det om en uppdaterad version. Denna gång var handlingen förlagd till Ålidhem, ett bostadsområde i Umeå. Handlingen var förlagt i ett kök i samma bostadsområde och andra akten på en bergsvägsområde-höjd, på väg till Norge i riktning mot Mo i Rana. Sista akten utspelar sig i Gäddtjärn,Don José´s födelseort, en ort inte så långt från Umeå för att sluta i det nu eleganta köket. Det handlar alltså om en uppdaterad version som i stort utspelar sig i Västerbotten, men det är självfallet en uppsättning som även hitresta kan ha stor behållning av.

När jag först läste om uppsättningen förstod jag inte alls vitsen med att förlägga handlingen till ett miljonprogramsområde, men under resans gång klarnade det ju då det framgick att handlingen i huvudsak var förlagd i ett kök i samma bostadsområde och därmed ökade spänningen på att få se hur det hela utvecklade sig.

Det är i huvudsak en väl genomförd idé åtminstone rent sceniskt, men frågan är ju varför regissören har valt att förlägga handlingen i ett försäkringssällskap inte minst då en del av skadereglerarna byter roller i andra akten och blir smugglare. Det är kanske ett sätt att dryga ut sin inkomst som skadereglerare på ett privat försäkringsbolag? Nåväl det stör ju inte så där riktigt mycket för vi förstår ju att detta är helt nödvändigt för att komma förbi schablonerna som är vanliga i uppsättningar av Carmen. Bizet använde sig ju av militären och cigarrettfabriken för att tydliggöra den tidens maktstrukturer. På vilket sätt ett försäkringsbolag kan betecknas som en maktstruktur tycker jag inte är så tydligt och klart, men bitvis finns det anledningar till att småle och det är kanske inte heller helt fel i en opera särskilt om det kan medverka till en stor operaupplevelse.

”Carmen” på NorrlandsOperan blev en helt lysande, ja helt enkelt en helt lysande föreställning. Idén med att förlägga handlingen till ett kök i ett bostadsområde i Umeå är på sitt sätt genialt, i alla fall helt sceniskt, där man utnyttjar alla underskåp, städskåp, kyl och frys i ett modernt kök och gör dessa till en aktiv del av scenografin. Det blir en rakt igenom modern version av ”Carmen”, vilket innebär att borta är alla gamla schabloner som omger verket och detta är ju precis vad operachefen Kjell Englund har beställt.

Däremot är jag inte säker på att jag delar regissören, Helena Röhrs tankar om vad hon vill förmedla med denna uppsättning. I förhandsinformationen inför premiären har hon i olika tidningsintervjuer, åtminstone här i norr (läs Umeå) utvecklat sina tankar om vem Carmen, som kvinna egentligen är. En del av detta resonemang kan jag utan vidare omgång köpa och acceptera till exempel att Carmen är som en vanlig kvinna som söker kärlek och ömhet precis som alla andra kvinnor och män gör. Tror jag.

Men en del av scenerna i föreställningen talar ett annat språk och jag tänker då på scenen där Escamillo har ett fingerat samlag, bakifrån, med Carmen. Är detta uttryck för en acceptabel kvinnosyn? Är det så Carmen vill bli behandlad, jag tvivlar för jag tror faktiskt att alla kvinnor ville bli bemötta med respekt och vara  jämställda  med män. Männen, särskilt de som är chefer skildras genomgående som helt fixerad av sex och de som står nära chefen apar efter så gott de kan och när det gäller det sistnämnda har regissören möjligen en poäng.

En annan sak som jag måste medge at jag inte riktigt förstår är varför  Dancaire och Remendado framställs som klippt och skurna ur en film med Jönssonligan? Smugglarna gjorde ju affärer med vårt västra grannland och jag noterade som en rolig grej att Dancaire släpade med sig en stor kartong smör, när han skulle recognisera läget vid gränsen. Många vet ju att det råder smörbrist i Norge nu när originalmetoden av LCHF har blivit populär där.

Att det finns mygg i fjällen, särskilt mellan de delar som gränsar till Norge är kanske också allmänt känt, men varför detta faktum behövde illustreras i föreställningen övergår mitt förstånd. Det kan ju för stunden utgöra ett roande inslag, men med handen på hjärtat hör dessa försök att göra komik av vissa scener hemma i ett så allvarligt ämne som ju ändå är grundtemat i varje uppsättning ac Carmen?

Med dessa randanmärkningar måste jag säga att detta var en helt lysande föreställning med mycket goda sånginsatser på alla håll och kanter och särskilt känns det som viktigt att konstatera att Olle Persson, i rollen som Escamillo och Karin Andersson, som Frasquita gjorde en mycket fin insats och det är alltid roligt att få uppleva fina röster som jag inte tidigare har gjort.

Övriga på rollistan har jag tidigare upplevt och deras insatser uppskattar jag till fullo och det gäller naturligtvis huvudpersonerna dvs Carmen, Micaela och Don José, som sjöngs av Susanna Levonen, Rebecca Rasmussen och Daniel Frank, men också Johan Hallsten i dubbelrollen som Morales/Dancaire, Ludvig Lindströms Zuniga och Natalie Hernborg, som Mercedes.

Det var alltså sångligt en mycket fin upplevelse och när Don José sjöng ensam tillsammans och för Carmen så var det inte utan att det var mycket nära att en tår föll. Daniel Frank är som klippt och skuren för detta parti med sin utomordentligt vackra stämma och dessutom är han mycket bra rent sceniskt också.

Rebecca Rasmussen imponerade också stort i sitt parti och där hon lyckades kombinera värme och höjd på samma gång.

Susanna Levonen gjorde självfallet en utmärkt insats och det kändes ju extra speciellt när hon vid ett tillfälle sjöng på finska, sitt modersmål, för Don José.

Johan Hallsten svarade också för en mycket fin insats såväl sångligt som sceniskt, men sen är jag inte övertygad att detta är rätt sätt att framställa hans rollparti som Dancaire, men framförandet var utmärkt. Hans smugglarbroder, Remendado som sjöngs av Fredrik af Klint tyckte jag försvann i skuggan av Dancaire´s utspel.

Även de övriga sångarna, Natalie Hernborg och bygdens storväxte son Ludvig Lindström svarade för en utmärkt insats.

Ett särskilt hedersomnämnande för den utmärkta översättningen och textningen var så bra att jag tyst för mig själv kunde sjunga med i de manliga sångpartierna

Det var alltså en kväll där både det sångliga och rent sceniska gick hand i hand och på så sätt utgjorde en helhet. NorrlandsOperans kör förstärkt med sin barnkör gjorde en mycket fin insats och även här gäller det såväl det sångliga som sceniskt. Kören var väl integrerad i handlingen på ett sätt som jag tycker är både bra och nödvändigt och som tur är tillhör det numera det vanliga på operascenerna.

Några ord om orkesterns insats är ju också på sin plats. Orkestern leddes av sin chefsdirigent Rumon Gamba, men skall jag vara helt ärlig så tyckte jag att det ibland lät rent symfoniskt från diket och det kanske det skall. Det hade dock inte varit fel med fler musiker i ”diket”, men sammanfattningsvis svarade även orkestern för en väl integrerad insats i föreställningen.

Sammanfattningsvis så var det en helt lysande föreställning och nog den bästa av de tre uppsättningarna som jag har upplevt det senaste halvåret.Ett extra plus för det utmärkta programbladet som hade gjorts i form av en tidning och detta är kanske ett bevis till på att uppsättningen är modern och angelägen för såväl en van som ny publik.

Här kan du läsa ännu mer om tankarna bakom uppsättningen

Recensioner

Gunilla Brodrej i Expressen

Bo Löfvendahl i SvD

Västerbottens-Kuriren

Västerbottens Folkbladet

DN

Kulturnytt

Camilla Lundberg i Kulturnyheterna

Produktionsteam

Dirigent: Rumon Gamba

Regissör: Helena Röhr

Scenografi och kostymdesign: Annsofi Östbergh Nyberg

Koreografi: Maria Naidu

Ljusdesign: Miriam Helleday

Maskdesign: Robin Karlsson

Kormästare: Orwar Eriksson

Barnkormästare: Charlotte Kuisma

 

I rollerna

Carmen: Susanna Levonen

Don José: Daniel Frank

Escamillo: Olle Persson

Michaela: Rebecca Rasmussen

Zuniga: Ludvig Lindström

Frasquita: Karin Andersson

Mercedes: Natalie Hernborg

Morales/Dancaire: Johan Hallsten

Remendado: Fredrik af Klint

 

Läs mer om Yvonne Rittvalls intryck i tidningen Arbetet

 

Related posts

Kommentera