CavPag från ROH en märklig operaupplevelse

Häromkvällen upplevde jag  På Sicilien/Pajazzo i en direktsändning från Royal OperaHouse i London med kända och mindre kända sångare.

Det är en samproduktion mellan La Monnaie i Bryssel, ROH, Sydney-operan i Sidney,  och GöteborgsOperan. Uppsättningen kommer att ges säsongen 2018-19 på GO!

Det var en uppsättning signerad den unge italienske regissören Damiano Michieletto, som imponerade stort när han satte upp Giacomo Puccini´s Il Trittico på Den Kongelige Opera i Köpenhamn. Han stod också som regissör för den omtalade uppsättningen av Rossini´s Vilhelm Tell  eller Guillaume Tell som den också heter.

På Sicilien/Pajazzo är två verk som brukar räknas till verismens genombrottsverk, men de är också musikaliskt sett helt olika,  men de ges ofta tillsammans och med samma sångare i verkens huvudroller.

Damiano Michieletto ville para i hop de båda operorna så att de skulle bilda en enhet, men det blev ingen lyckad satsning. Regissören hade valt att flytta handlingen framåt till en italiensk by, dominerad av maffian och 1950-talet. Tidsförflyttningen är inte mycket att orda om men greppet att börja På Sicilien med att visa slutet förstår jag inte riktigt tanken med.

Centrum i föreställning är byns bageri och den sedvanliga inramningen kring kyrkan mitt i byn hade alltså ersatts av bageriet som med hjälp av den rörliga scenen visades från olika håll. Det blev i längden både påfrestande och tråkigt. Redan i öppningsscenen ser man sångarna som senare kommer att sjunga i Pajazzo, fast här i stumma roller. Två stora väggannonser illustrerar att vi väntar på Pajazzo.

När prästen i Pajazzo ger Santuzza syndernas förlåtelse är förvirringen total. Med detta grepp lyckades han helt och hållet att fördärva åtminstone min operaupplevelse!

Vanligtvis upplever jag dessa två verk som korta och mycket berörande och det gäller särskilt i Mascagnis På Sicilien, i denna uppsättning blev det varken kort eller berörande. Dessutom så anser jag att den i övrigt utmärkte holländska sopranen Eva-Maria Westbroek är alldeles för dramatisk för partiet som Santuzza! Den lettiske tenoren Aleksandrs Antonenko var inte heller till sin fördel och framförallt saknar han förmåga att gestalta partiet som Turiddu på ett sceniskt trovärdigt sätt!

Föreställningens sångliga höjdpunkter fick i stället  Elena Zilio  och Dimitri Platanias svara för!

I Pajazzo var det åter Dimitris Platanias som svarade för den bästa insatsen sångligt sett, även om Antonenko var klart bättre som Canio/Pajazzo.

Carmen Giannattasio gjorde också en utmärkt insats som både som Nedda och Columbina. Benjamin Hulett som gestaltade hennes älskare, Beppe, sjöng utmärkt men var kanske inte så lämplig i detta parti. Det lät mer som en basbaryton än en upp över öronen förälskad barytonist.

Musikaliskt var det en utmärkt upplevelse och körinsatsen var mycket imponerande, men regissörens idéer och vinklingar förtog min sedvanliga berörande upplevelse.

Om föreställningen

Sett föreställningen på SF-Filmstaden i Malmö direkt från Royal Opera i London 10.12.2015

Upphovsmakare

På Sicilien

Musik: Pietro Mascagni|Libretto: Giovanni Targioni-Tozzetti och Guido Menasci efter Giovanni Vergas skådespel Cavalleria Rusticana

Pajazzo

Musik och libretto baserad på kriminalrapport i en dagstidning: Ruggero Leoncavallo

 

Kreativt team

Dirigent: Antonio Pappano

Regissör: Damiano Michieletto

Scenografi: Paolo Fantin

Kostymdesign: Carla Teti

Ljusdesigner: Alessandro Carletti

 

Medverkande

På Sicilien

Turiddu: Aleksandrs Antonenko

Lucia: Elena Zilio

Santuzza: Eva-Maria Westbroek

Alfio: Dimitris Platanias

Lola: Martina Belli

Pajazzo

Tonio/Taddeo: Dimitri Platanias

Canio/Pajazzo: Aleksandrs Antonenko

Nedda/Columbina: Carmen Giannattasio

Beppe/Arlecchino: Benjamin Hulett

Två bybor: Elliot Goldie och Nigel Cliffe

Silvio: Dionysios Sourbis

Royal Opera Chorus

Orchestra of the Royal Operahouse