Claes Fellbom regissör på Folkoperan

Claes Fellbom regissör på Folkoperan

Claes Fellbom regissör på Folkoperan

Clas Fellbom i mars 2008

Intervju med Claes Fellbom i OV-Revyn Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm Mars 2008

Han var med och startade Folkoperan 1976 och under 30 år var han dess konstnärliga ledare, samtidigt som han regisserade ett stort antal operaproduktioner där och ännu fler i Tyskland och Österrike. Sedan 2001 är han dessutom professor i musikalisk gestaltning vid Operahögskolan i Stockholm och det var där som ett 30-tal medlemmar i OperaVännerna fick träffa Claes Fellbom. Han har också genom beställningar och egna libretton sett till att vi fått flera nya operaverk, senast Zarah! som spelades på Folkoperan i höstas.

På Operahögskolan arbetar han i första hand med sångstudenter, men han har också en registudent som går första årskursen. Det handlar om att lära sångarna att bli mottagliga för en regissörs idéer, men också att kunna stå emot de galnaste idéerna. Claes föreläsningar handlar om dramaturgi: hur man berättar en historia, rollanalys och gestaltning. En rolls första entré i en föreställning är mycket viktig. Det gäller att få omedelbar publikkontakt och etablera personligheten. Att lära ut scenpersonlighet är en omöjlighet men man kan lära eleven att ta vara på den personlighet han eller hon har. Fysisk träning och t.ex. hur man använder sina händer är en viktig ingrediens. Det handlar om känsla, intellekt och kropp.

Häromåret fanns samtidigt tre registudenter på Operahögskolan, bl.a. Mira Bartov som snart efterträder honom på Folkoperan. Att som nu bara ha en blir mer av en mentorrelation än undervisning. Vi talade länge om kraven på en regissör, och utan att säga det rent ut lät Claes förstå att många som regisserar opera brister i kompetens. Självkritiskt beskrev han hur även han själv till en uppsättning på Folkoperan hade engagerat en regissör som bara läst cd-häftet och pekade på att något skulle ske mellan två repliker i detta. Ja, men i vilken takt? Det hade regissören ingen aning om, eftersom han inte kunde läsa noter. Där fick Claes som chef ta på sig det obehagliga uppdraget att byta ut den annonserade regissören mitt under instuderingens gång.

En god regissör måste alltså kunna musiken i operan han eller hon sätter upp. Regissören kan i princip ha hur vilda idéer som helst bara de inte går emot musiken. I Tyskland och även här har fler och fler teaterregissörer utan musikalisk utbildning kallats till operahusen för att göra iscensättningar med mycket varierande resultat. Visserligen måste en regissör redovisa för operaledningen hur hon eller han tänker sig insceneringen innan arbetet startar, men Claes kunde inte tänka sig någon “arkitekttävlan” där man erbjuder flera att redovisa sina idéer. Det är svårt att stoppa en regissör när väl arbetet är igång, även om det alltså har hänt. En bra operachef måste därför ha en känsla för vilka regissörer som lämpar sig bäst för en specifik opera. Saknar man humor kanske man inte skall regissera en opera buffa.

De dramaturgiska kunskaperna är viktiga. Helheten har sin dramaturgi men också en enskild scen. Kan man tolka det musikaliska förloppet så förstår man uppbyggnaden. T.ex. bär ett soloinstrument i orkestern alltid på en mening. Intervjuaren Nils-Göran Olve frågade om alla stora kompositörer var duktiga på detta. Svaret blev ja, de flesta mästarna är det. Wagner har sin ledmotivsteknik som driver spelet framåt t.ex. i Ringen. Och i Puccini hör man i musiken hur många steg han tänker sig att en roll ska gå för att hinna fram till sin motspelare. Det kan regissören känna sig både hjälpt och begränsad av. Ett exempel på skicklig musikteaterdramaturgi är favoritoperan Alban Bergs Lulu, som han iscensatt i Tyskland. Han valde då två-aktsversionen, avslutad med orkesterfragmenten ur Lulu-symfonin. Den tredje akten, som fullbordades av Cerha på 1970-talet, upplever inte Claes som lika stark.

Zarah! som Claes Fellbom skrev libretto till och även regisserade, hans sista produktion som chef för Folkoperan. Claes Fellbom har under åren arbetat mycket i Tyskland. För ett tjugotal år sedan var de flesta operauppsättningar omlagda till nutid. Varje Ferrando uppträdde i kostym och slips. Ofta går det mode i sådant. Ville vi ha en prognos om hur det blir härnäst? Jo, detta börjar försvinna till förmån för romantiska tolkningar, som vissa kommer att uppfatta som mer “gammaldags”. Ett bra exempel är Webers Friskytten som Folkoperan just nu spelar, där Claes menar att själva scenbilden skapar en romantisk känsla.

Folkoperan har ju varit mycket framgångsrik när det gäller nyskrivna verk. Sådana upplever annars i regel bara 10 föreställningar inför halvfull salong. Problemet är naturligtvis att fånga publikens intresse genom att välja en story som är intressant för den breda publiken. I Daniel Börtz Marie Antoinette var historien om Axel von Fersen naturligtvis intressant eftersom han mördades på öppen gata i Stockholm. Det var f.ö. utanför Folkoperan på Hornsgatan som stenkastningen mot hans vagn inleddes. Detta tillsammans med intensiv marknadsföring ledde till ett 70-tal utsålda föreställningar på Folkoperan. Nu senast blev Zarah! en framgång, även den en opera kring något som knyter an till något publiken känner till.

Annars var kanske Läderlappen hans favorit bland Folkoperans föreställningar. När regissören först berättade att sångarna skulle agera bland orkestern hade Claes sagt “det går inte”. Men det gick, och t.o.m. på gästspel i Tyskland uppfattades det som ett nytt och fräscht sätt att spela detta kända verk.

Claes Fellbom började sin musikaliska bana genom att spela både flöjt och saxofon på närmast professionell nivå. Han jobbade med filmregi och skrev sedan en opera som heter Makten och härligheten, som uppfördes av Riksteatern. Det ledde till att han ombads att regissera en scen ur Verdis Don Carlos på Operastudio 67. Där satt Kerstin Nerbe vid flygeln, och i kontakten med sångarna, som var professionella inom sitt område, hittade Fellbom in i en värld som han sedan inte har lämnat. När Kerstin och Claes (tillsammans med Staffan Rydén och Hans Hiort) grundade Folkoperan 1976 fortsatte han under flera år att regissera reklamfilmer, bl.a. för Volvo, för att inte behöva ta ut någon lön. Man satte upp tre riktlinjer: sprida operakunskap och intresse till en ny publik; hitta nya grepp att spela opera; ge arbete åt unga konstnärer. Claes kan nöjt konstatera att dessa mål har uppfyllts.

Claes och Kerstins son Linus går nu i pappas fotspår och har just debuterat som operaregissör med Friskytten på Folkoperan. Trots att han bara är 30 är han sedan länge en av våra mest etablerade ljussättare, och självklart har han mer eller mindre växt upp på Folkoperan.

När Claes nu slutar på Folkoperan (och så småningom går i pension från sitt andra heltidsjobb på Operahögskolan) ska han skriva böcker: en om Folkoperan, en om operaregi, en självbiografi och kanske också en roman. Han har också en ny familj att ta hand om med tre barn i åldrarna 2-7 år. Han längtar därför inte alls efter något mer regiengagemang utomlands. Däremot står han för regin när Operahögskolan som vanligt har uppspel på Operan i vår (den 5 april). Det är ett generöst samarbete från Operans sida, men med praktiska begränsningar: scenerna måste tas ur verk som Hovkapellet har aktuella, och man får bara tre timmars repetition på scenen plus ett genrep. Då krävs det en erfaren man som Claes för att få något på plats i tid.

För övrigt passade Claes på att göra reklam för Operahögskolans version av Livet på månen på Drottningholmsteatern (premiär 24 maj). I vår kan vi även uppleva skolans elever i Dido och Aeneas och i Idomeneo.

Ur OV-Revyn (2007) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattaren Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan

Om du efter att läst denna intressanta artikel önskar bli medlem hos Operavännerna vid Kungliga operan i Stockholm har du här en direktlänk till föreningens hemsida

 

Läs mer

Wikipedia om Claes Fellbom

Claes Fellboms hemsida- web-site

 

Sammanställt av Mogens H Andersson

Related posts