Comala och Nina: Entusiasmen bland delar av publiken efter premiären på två italienska 1700-tals operor gick inte att ta miste på, men själv var jag ganska oengagerad efter en föreställning på tre timmar och tio minuter inklusive en knapp halvtimmes paus. Det blir ganska varmt i Bröllopssalen efter en stund och möjligheten att fläkta sig är inte helt lätt, samma kväll som sommaren kom till Sverige och Vadstena i synnerhet. Den akustiska upplevelsen är inte heller den bästa här.

Comala och Nina i Bröllopssalen

Det var i stort två helt okända verk, Comala och Nina som presenterades och även om det självklart finns ett betydande värde i att få uppleva något nytt stannar frågan kvar i mitt huvud vad  som motiverade valet av just dessa verk signerade Giovanni Paisiello  och Pietro Morandi med Nina respektive Comala. Visst balanserar sig verken mellan vitt och svart och musikaliskt mellan ljust och mörkt.

Paisellos Nina

Giovanni Paisiellos Nina  upptog tiden före paus och var en smått obegriplig historia, särskilt som jag inte hade hunnit studera handling/synopsis innan föreställningen, men att det handlade om kärlek med en sorts förhinder och olika förvecklingar framgick ju trots allt av föreställningen. En särskild eloge för den utmärkta textningen på textmaskinen ovanför scenen. Det gjorde det möjligt att förstå handlingen bättre, framförallt efter pausen.

Morandis Comala

Pietro Morandis Comala hade en för mig helt obegriplig handling och även här visade det sig att det hade varit en god ide att ta del av handlingen innan föreställningen. Ett av huvudsyftena måste ha varit att med körens insatser framhålla en för tiden aktuell gestik, men här blev det för mycket av det goda. Ett tag fick jag den bestämda känslan att allt handlade om gestik, men som tur var rättade det till sig främst genom utmärkta vokala insatser.

Musikaliskt

Musikaliskt blev det en mycket blandad upplevelse och kanske accentuerades min upplevelse att orkester var uppdelad och placerad i två olika cirklar. Föreställningen började effektfullt med att orkestern först presenterade sig själva direkt från scenen för att därefter inta sina platser inom cirklarna eller  de runda ringarna.

Mitt intryck av musiken i båda verken  är att den kändes välbekant utan att jag för den sakens skull kan peka på en exakt tidpunkt, men kanske hör de till den romantiska tidsperioden?

Aftonens dirigent, Mark Tatlow, presenterade sig själv från scen , men satt sedan hela tiden i en alkov vid sidan av orkestern vänd mot orkestern och framför en dataskärm. Det var första gången jag hade denna upplevelse, men någon gång skall vara den första, påstås det!

Vokala insatser av sopraner och Baryton

Vokalt var de båda verken jämställda, och med ett särskilt plus för sopranen Nina, Saara Rauvala, men också hennes far, greven, som sjöngs och gestaltades utomordentligt av barytonisten Hannes Öberg.

I Comala var det sopranerna, Hanna Fritzson, som Comala, och Elisabeth Einarsdottir, som sjöng Desagrenas parti,som imponerade mest.

Comala och Nina

Sammanvägt var det utmärkta insatser överlag och särskilt gäller det körinsatserna i kvällen som helhet, men jag skulle ljuga om jag påstod att detta tillhörde en av mina större kvällar på operan!

Om föreställningen

Premiär 22.7

Upphovspersoner

Kär och galen, två italienska 1700-tals operor  Nina och Comala signerade Giovanni Paisiello respektive Pietro Morandi|Librettister: Giuseppe Carpani och Giovanni  Battista Lorenzi (Nina) och Ranieri de Calzabigi (Comala)| Svensk översättning av Comala: Nils Spangenberg|

Kreativt team

Musikalisk ledning: Mark Tatlow
Regi och koreografi: Deda Cristinna Colonna
Scenografi och kostymdesign: Ann- Margret Fyregård
Ljusdesign: Anna Wemmert
Mask: Maria Morgell
Akademisk konsult: Magnus Tessing Schneider

Solister i  Nina

Nina: Saara Rauvala
Lindoro: Jens Palmqvist
Greven: Hannes Öberg
Susanna: Hanna Fritzson
Giorgio: Nils Gustén
Herden: Gustav Ågren

Solister i Comala 
Comala: Hanna Fritzson
Desagrena: Elisabeth Einarsdottir
Idallano: Jens Palmqvist
Fingallo: Sigrid Vetleseter Böe
En bård: Gustav Ågren

Ensemble i Kär och galen:

Amie Foon, Ole Kristian Hoseth, Ebba Lejonclou, Josefine Mindus, Caroline Ottocan, David Risberg, Victor Ternvall, Magnus Tjelle och Linnéa Wickander

Läs mer

• Lars – Erik Larsson i Skånska Dagbladet
• Bo Löfvendahl i SvD
• Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i DN
• Helena Lundberg i Corren.se
• Felicia Eriksson  i Kultursidan.nu
• Per Feltzin i Kultur Nytt
• Lennart Bromander i Aftonbladet
• Lars Sjöberg i Expressen
• Om Pietro Morandi
• Om Giovanni Paisello

Sommaropera