Das Rheingold i Bayreuth 2020

Das Rheingold i Bayreuth 2020 Rhenguldet från Bayreuth 2020

Das Rheingold i Bayreuth 2020

Frank Castorfs iscensättning av ringen, som hade premiär 2013 och filmades 2016, väckte kontrovers redan från början. För Castorf är våra dagar Das Rheingold olja; Därför placerar han den första delen av tetralogin vid en bensinstation på väg 66. (Route 66 som sträcker sig mellan Chicago – Los Angeles och går över tre tidszoner och är 400 mil lång)

Die Walküre ligger i Baku, Azerbajdzjan, som greps av bolsjevikerna 1920 för dess olja, medan Siegfried äger rum i en socialistisk motsvarighet till Mount Rushmore och vid Berlins Alexanderplatz.

Götterdämmerung ligger någonstans i DDR och hamnar på New Yorks börs. Samtidigt som Castorfs iscensättning polariserades, berömdes Marek Janowskis musikaliska läsning enhälligt, liksom det utmärkta skådespelet bland annat i denna del Iain Paterson (Wotan), Nadine Weissmann (Erda), Albert Dohmen (Alberich) och Roberto Saccà (Loge).

Om Frank Castorf

Frank Castorf studerade teatervetenskap vid Humboldt-Universität i Östberlin. På 1970-talet blev han starkt påverkad av dramatikern Heiner Müller som inspirerade honom att betrakta teatertexten som ett material som kunde stöpas om fritt för olika syften. 1976–1979 arbetade han som dramaturg vid Neue Bühne i Senftenberg. 1979–1981 var han regissör vid Brandenburger Theater i Brandenburg an der Havel.

1981–1985 ledde han sin egen ensemble vid Theater Anklam där han kom på kant med DDR-styret genom en serie okonventionella klassikeruppsättningar: William Shakespeares Othello 1982, Bertolt Brechts Trommeln in der Nacht (Trummor i natten) 1984 och Nora efter Henrik Ibsens Ett dockhem 1985. Han fick rykte om sig att behandla klassikerna fullständigt respektlöst vilket förde honom till Västtyskland 1989 där han först regisserade i Köln och Basel.

Efter Berlinmurens fall 1989 frilansade han i Hamburg, München, Berlin och Basel. Hans första uppsättning på Volksbühne 1990 blev Friedrich Schillers Die Räuber (Rövarna). 1990–1992 var han fast regissör vid Deutsches Theater i Berlin. Från 1992 till 2015 var Frank Castorf chef och ledande regissör på Volksbühne i Berlin.

Hans expressiva föreställningar är nyskapande och ofta provokativa och räknas till de främsta inom tysk samtida scenkonst. Hans föreställningar har ofta drag av postdramatisk teater genom att de utmanar publiken med att långa stunder vara helt stillastående eller repetitiva, tills publiken blir så provocerad att den börjar gå eller protestera högljutt.

Han har även gjort iscensättningar av filmer som Anthony Burgess och Stanley Kubricks A Clockwork Orange 1993 och Irvine Welshs och Danny Boyles Trainspotting 1997. Han har fortsatt att vidga teaterns gränser genom att blanda in multimedia i föreställningarna så att parallellhandlingar och tidsförskjutningar kunde visas på videoskärmar.

Hans dramatiseringar av romaner som Fjodor Dostojevskijs Der Idiot (Idioten) och Michail Bulgakovs Der Meister und Margarita (Mästaren och Margarita) – båda 2002- var totalteaterföreställningar där publiken blev en del av scenografin. Som frilansande regissör har han regisserat i Hamburg, Wien, Salzburg, Bochum och Zürich. Den prestigefulla tidskriften Theater heute har utnämnt honom till årets regissör tio gånger och fjorton av hans uppsättningar har valts ut till Berliner Theatertreffen. 1994 erhöll han Fritz-Kortner-Preis.

I Sverige har Frank Castorf gästregisserat två gånger på Stockholms stadsteater. 1997 satte han upp Thomas Martins dramatisering av August Strindbergs Svarta fanor och 2001 Michail Bulgakovs Flykt i översättning av Lars Erik Blomqvist. 1994 gästspelade Volksbühne med Henrik Ibsens Frun från havet (Die Frau vom Meer) i Frank Castorfs regi på Stockholms stadsteater.

Om Marek Janowski

Marek Janowski befinner sig i sin första säsong som konstnärlig chef och chefdirigent, Dresdner Philharmonie. Han är en av de stora mästarna i musiken i den tyska traditionen. Han är erkänd över hela världen för sin tolkning av Wagner, Strauss, Bruckner och Brahms, Hindemith och Second Viennese School, och har en omfattande och utmärkt diskografi i denna repertoar.

Hans Wagner-operacykel med Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin hölls för att ha satt en ny standard för prestanda i konsertopera. Hela cykeln spelades in live på Pentatone och släpptes 2016: “De verkliga stjärnorna i denna Ring är Berlin Radio Symphony Orchestra and Choir, dirigenten och inspelningsteamet … detta är ljudet av en ring för 2000-talet. ” BBC Music Magazine

Rhenguldet

I går började den första historiska visningen av Frank Castorf satsning av Nibelungens ring från 2013, men filmad 2016.

Den här gången blev det som tidigare utlovat att föreställningen skulle introduceras av någon framstående ensemblemedlem eller någon representant från det konstnärliga teamet.

Inför Rhenguldet hade lotten fallit på dirigenten, Marek Janowski att närmare presentera föreställningen eller  mer korrekt något av dirigentens situation , som är särskild speciell i Festspielshaus in Bayreuth.

Presentationen genomfördes på engelska vilket jag särskilt uppskattade, men jag är ändå inte riktigt  säker att jag fullt ut förstad allt vad som framfördes, men det är kanske att spänna bågen för högt genom att önska att presentationen hade varit textad på svenska?

Det blev en omtumlande upplevelse, men framför allt imponerades jag av det vokala framförandet av ensemblen som helhet även om jag hade förväntat mig att lyssna på vår egen baryton John Lundgren.

Första delen utspelar sig på bensinstation belägen på Route 66 i det stora landet i väster.

Det teatermässiga i uppsättningen upplevdes som mycket bra även om det ibland var svårt att hänga med i alla scenväxlingar eller rättare sagt förstå vad som hängde ihop med vad som jag såg framför mig.

Musikaliskt sett var det säkerligen en av de bästa framförandendena som jag minns från  tidigare föreställningar.

Men det som jag kommer att minnas bäst är nog de framstående vokala insatser och här handlar det inte om någon enstaka sångare utan här gäller det ensemblen som helhet.

Om jag ändå kan framhålla några sångare så blir det framförallt Wotan som gestaltades av Iain Paterson och Roberto Saccà som gestaltade Loges parti, men också Markus Eiche, Donner och den turkiske tenoren Tansel Akzeybek imponerade.

Bland damerna vill jag särskilt framhålla Nadine Weissmann som gesaltade Erdas parti. men också rhendöttrarna  bla a med Stephanie Houtzeel, imponerade med vokal prakt och teatermässighet.

I morgon dvs i dag söndag den 9 augusti fortsätter Castorf/Janowski-ringen med första dagen  dvs med Valkyrian. Valkyrian räknas ju som den mest lättillgängliga delen av Nibelungens ring.

Det kan jag säkert hålla med om men Ringens egentliga höjdpunkt räknar jag ändå sista akten nämligen Götterdämmerung eller Ragnarök som sista delen ibland kallas.

De två sista delarna sänds på onsdag och torsdag i nästa vecka och jag kan knappt bärga mig till dess, men nu gäller det först Valkyrian.

Konstnärligt team

Music Director: Marek Janowski
Stage Director: Frank Castorf
Stage Design: Aleksandar Denić
Costumes: Adriana Braga Peretzki
Lighting: Rainer Casper
Video: Andreas Deinert, Jens Crull

Medverkande

Wotan: Iain Paterson
Donner: Markus Eiche
Froh: Tansel Akzeybek
Loge: Roberto Saccà
Fricka: Sarah Connolly
Freia: Caroline Wenborne
Erda: Nadine Weissmann
Alberich: Albert Dohmen
Mime: Andreas Conrad
Fasolt: Günther Groissböck
Fafner: Karl-Heinz Lehner
Woglinde: Alexandra Steiner
Wellgunde: Stephanie Houtzeel
Floßhilde: Wiebke Lehmkuhl

Orchester der Bayreuther Festspiele

Stödfond

Tillsammans med festivalledningen har Friends of Bayreuth inrättat en nödfond för artister från Bayreuth-festivalen. Konstnärer och artister som är i behov, som ett resultat av Corona-pandemin ska stödjas av denna fond. Inkomster som genereras av försäljningen av dessa biljetter till DG Stage-Bayreuth Festival kommer också att gynna denna fond.

Mer att läsa

DG Stage Festival Programme Bayreuth 2020

Synopsis Rhenguldet

Om Richard Wagner

Om föreställningarna

Rhenguldet 1869 synopsis