Den flygande holländaren gjorde succé på Opera på Skäret. Nu efter flera års väntan var det äntligen dags för Wagner att göra sin musikaliska entré på Opera på Skäret. En flygande succé!
Den flygande holländaren Opera på Skäret 2016
På operaintroduktionen kände jag mig aningen orolig inför den kommande upplevelsen, men det var en rätt konventionell uppsättning utan märkliga tidsresor och med full möjlighet att göra en egen personlig tolkning av verket dock utan att direkt sammanfalla med regissörens idéer och tankar.
Akustiken
Akustiken är mycket bra i det gamla virkesmagasinet, men det kändes onekligen snopet att de blev en paus efter en och en halvtimmes speltid och även om jag förstår varför så bröts förtrollningen i föreställningen genom pausen! Det gick dock att komma gott tillbaka till föreställningen, men egentligen skall verket spelas utan paus. Åtminstone enligt upphovsmannen och undertecknad.
Sceniskt var det en alldeles utmärkt upplevelse och man lyckades med små medel, till exempel med storbildsvideo och kraftfulla förflyttningar av rekvisitan väl illustrera handlingen!
Eleganta kostymer och en effektiv maskdesign signerad Anna Kjellsdotter och Robin Karlsson kompletterades med en utmärkt ljusdesign av Kevin Wyn-Jones.
Körinsatser
Körinsatserna var utmärkta och övertygande och med hjälp av tenoren Markus Pettersson som gav dem extra pondus och stöd så räknar jag körens insatser som en av föreställningens höjdpunkter!
Svenska Kammarorkestern under ledning av Michael Balke hör också till en av föreställningens höjdpunkter och det lät som dirigenten fick fram effekter som fick mig att tro att orkestern var större än den egentligen förmodligen var!
Solistinsatserna var av absolut bästa klass och här tänker jag på hela solistgruppen och bäst var Elisabeth Teige som sjöng Sentas parti, men också Susanna Sundberg gjorde en fin insats som Mary.
Bland herrkvartetten dominerades föreställningen från början av den norske basen Jens-Erik Aasbö, med en underbar kraft och pondus, sceniskt som vokalt. Här noterade jag också glansen i tenoren Markus Petterssons röst. Det blir säkert något stort av denne unge tenor!
Bäst på plan bland herrarna var absolut den danske tenoren Magnus Vigilius, som sjöng Eriks parti och utan den sedvanliga jägarutrustningen. När Magnus Vigilius kom in på scenen från höger, lyfte hela föreställningen och det måste ju betecknas som alldeles utmärkt debut som wagnersångare!
Huvudrollen sjöngs av den amerikanske barytonisten Thomas Hall och han gjorde absolut inte någon medioker insats, men jag har upplevt bättre insatser och på närmare håll! Hans insats lyftes dock efter paus och förmodligen kommer det att låta bättre framöver särskilt när premiärnervositeten har släppt, men det är ju inget enkelt parti att exellera i.
I dag är det premiär nummer två och det hade varit kul att också få uppleva det andra sångarlaget, men jag kan ju inte få allt. Föreställningen ges o m 28 augusti och kolla på Skärets hemsida för att få uppleva dina favoritsångare!
Om föreställningen
Premiär 30.7.2016 på Opera på Skäret
Upphovspersoner
Musik och text: Richard Wagner
Kreativt team
Dirigent: Michael Balke
Regi: Sten Niclasson
Scenografi: Sven Östberg
Kostym: Anna Kjellsdotter
Maskdesign och peruk: Robin Karlsson
Ljusdesign: Kevin Wyn – Jones
Solister
Senta: Elisabeth Teige
Daland: Jens – Erik Aasbö
Holländaren: Thomas Hall
Erik: Magnus Vigilius
Styrmannen: Markus Pettersson
Mary: Susanna Sundberg
Övriga medverkande
Opera på Skärets kör
Svenska Kammarorkestern
Läs mer
- Karin Helander i SvD
- Nicholas Ringskog Ferrada Noli i DN
- Camilla Lundberg
- Lars Sjöberg i Expressen
- Anna Lundström i Nerikes Allehanda
- Anne Pettersson i Dala Demokraten
- Seen and Heard Internationally
- Om Richard Wagner