Den stora makabern opera av Györgi Ligeti – synopsis

Operan skrevs på uppdrag av Stockholmsoperans chef Göran Gentele, som vände sig till Ligeti sedan dennes Requiem uppförts i Stockholm 1965. De följande åren kom Ligeti med olika förslag till verk utan egentlig handling och därefter med ett utkast till en opera på Oidipusmotivet, men då Gentele avled 1972 fanns ännu inget definitivt material klart. Det var scenografen Aliute Meczies som riktade Ligetis uppmärksamhet på Ghelderodes La ballade du grand macabre från 1934, en surrealistisk fars om världens undergång. 1973 fick Michael Meschke i uppdrag att förvandla den symbolistiska farsen till ett operalibretto. Under arbetets gång ändrade emellertid Ligeti texten radikalt. Operan har sina rötter i 1930-talets absurda teater. Istället för att behandla världens undergång tragiskt, har Ligeti valt en grotesk, komisk aspekt.

Akt I.

Det sköna Breughelland, där kärleksparet Spermando och Clitoria sjunger extatiska kärleksduetter i en grav, går sin undergång till mötes. Därför befaller Nekrotzar fyllbulten Piet von Sup att hämta hans utrustning så att de kan rida till furst Go-Gos hov.

Hovastrologen Astramadors låter sig med välbehag piskas av sin hustru Mescalina, men slutligen går hon för långt och han segnar till marken.Hon blir ursinnig över att han understår sig att dö, men med hjälp av en stor spindel lyckas hon återuppväcka honom. I sin stjärnkikare upptäcker Astramadors en komet, men Mescalina vill också titta och han rasar mot henne. Då kommer Nekrotzar och blir så upptänd av Mescalina att han biter henne i halsen så att hon faller död ned. Han mister genast lusten till henne, men Astramadors är lycklig över att han äntligen är herre i sitt eget hus. Nekrotzar och Piet drar vidare mot kometen.

Akt II

Vid Go-Gos hov leker den vite och den svarte ministern en bokstavslek. De är trötta på sitt arbete och begär avsked, och till allas förvåning tar Go-Go dem på orden. Chefen för säkerhetstjänsten Säpopo avslöjar oroande nyheter och ministrarna smiter sin väg, men det är inte Nekrotzar och kometen som kommer först utan Astramadors, som inte kan förstå varför folket klagar. Då Nekrotzar håller sitt intåg trakterar Piet och Astramadors honom så att han blir berusad och inte kan hitta sin lie och sin domedagsbasun. Han ger order om världens undergång och faller till marken.

Då Nekrotzar vaknar upp igen varseblir han till sin vrede att jorden ändå inte har gått under och att alla, t.o.m. Mescalina, alltjämt är vid liv, så vid soluppgången krymper han ihop och försvinner medan kärleksparet Spermando och Clitoria kommer fram ur graven och instämmer i slutkoralen tillsammans med furst Go-Go: “Frukta inte döden. Visst kommer den, men inte nu”.

Upphovspersoner

Musik: Györgi Ligeti|Text: Michael Meschke efter Michel de Ghelderone

Libretto

Roller och rösttyper

Roll Rösttyp
Säpopo, säkerhetspolisens chef koloratursopran
Venus sopran
Clitoria sopran
Spermando sopran
Furst GoGo countertenor
Piet von Sup buffatenor
Nekrotzar baryton
Astradamors bas
Ruffiack baryton
Schobiack baryton
Schabernack baryton
Den vite ministern talroll
Den svarte ministern talroll
Säkerhetspoliser och bödlar stumma roller
Pager och tjänare vid hovet stumma roller
Nekrotzars helvetesfölje stumma roller
Breughellands folk kör