Der ferne klang. Väljer du ditt liv eller är tillvaron ödesbestämd? Tonsättaren Fritz har drabbats av skaparångest. Han söker sig ut i världen för att följa »en klang i fjärran«. En dag ska han återvända till sin stora kärlek, Grete. Efter flera år av irrfärder bestämmer sig Fritz slutligen för att välja kärleken istället för konsten.

Der ferne klang 1912 synopsis

Akt I – Tyskland. På våren.
Den unge ambitiöse kompositören Fritz bor i en småstad. Han överger sin käresta Grete, en flicka från fattiga förhållanden, för att ägna sig åt sin konst. Han söker en ideal klang som han hör inom sig, men har svårt att fästa på papper. Obunden och fri hoppas han kunna finna den ännu så fjärran belägna klangen. Eftersom han älskar Greta lovar han att ändå återvända till henne så snart han etablerat sig som kompositör.

När han har rest försöker Gretes föräldrar gifta bort henne med värdshusvärden. De hoppas på så sätt kunna reglera den försupne faderns skulder. Grete flyr detta mardrömslika föräldrahem och följer med en gammal kvinna in i den nattliga skogen. Kvinnan lovar henne glädje och lycka med en vacker ung man. Grete hoppas få återse Fritz.
Akt II – Flera år senare. Sommarnatt på en ö utanför Venedig.
Grete hade blivit lurad av den gamla kvinnan, en kopplerska. Nu har hon blivit till den åtråvärda kurtisanen Greta på en lyxbordell i närheten av Venedig. Hon är omsvärmad av aristokrater, däribland en greve som vill ha henne för sig själv och därför är beredd att föra bort henne.

Grete, som vid det laget hunnit tillbringa nätterna med hundratals män, känner fortfarande en längtan efter Fritz. Hon utmanar sina tillbedjare med en tävling, där en natt med henne är priset; den som uppvaktar henne med den mest fantasifulla musikstycket, berättelsen eller sången lovar hon att ge sig åt, utan att ta betalt.
I en dyster ballad beklagar greven sin osläckliga kärlekslängtan, och en ärrad chevalier sjunger en chanson om äktenskapets meningslöshet. Snart kräver de uppeldade åhörarna att Grete erkänner chevalieren som segrare.

I den stunden inträder en främling på skådeplatsen. Det är Fritz, som nu blivit en känd kompositör,dock utan att ännu ha funnit sin ideala klang. Fritz och Grete känner igen varandra och faller i varandras armar. När Fritz förstår att Grete numera är prostituerad överger han henne för andra gången. Greven tar den djupt sårade Grete med sig.
Akt III – Ytterligare år senare, återigen i Tyskland.
I ett operahus spelar man en opera som Fritz efter många långa år fullbordat. Grete, som redan efter kort tid hos greven blev utslängd på gatan igen, har återvänt till Tyskland där hon lever som prostituerad i stadens allra lägsta skikt. Hon upptäcker kompositörens namn på operans annonstavla och besöker uruppförandet. Starkt gripen av temat – som inte är något annat än hennes egen levnadshistoria – lämnar hon salongen innan föreställningen är slut. Men när publiken strömmar ut från operan, får hon höra att verket anses misslyckat, att det knappt kommer att överleva den dödssjuke upphovsmannen.

Doktor Vigelius, som för många år sedan var inblandad i planerna på att gifta bort Grete med värdshusvärden, och som sen dess känner sig medskyldig till hennes elände, känner igen dåtidens Grete Graumann i den gamla gathoran. Han lovar att föra henne till Fritz.

Morgonen efter den misslyckade premiären besöker en tvivelaktig rådgivare vid namn Rudolf Fritz för att muntra upp honom. Han menar att Fritz borde kunna revidera sista akten och på så sätt fullborda sitt mästerverk. Fritz, som känner av dödens närhet, vill emellertid endast återse den kvinna han fick syn på i publiken vid gårdagens föreställning, och som lämnade operan i förtid.

Plötsligt hör Fritz återigen den klang inom sig, som han så länge förgäves sökt. Vigelius för Grete till honom. De lovar varandra att aldrig mer skiljas åt. Fritz levnadsväg är slut. Han har insett att han bara kunde höra klangen i Gretes närhet, och dör i hennes armar.

SYNOPSIS WIKIPEDIA

Akt I

Grete och Fritz är förälskade, men en fjärran klang lockar tonsättaren att bege sig ut i världen, och han tar avsked av sin älskade. Dr Vigelius spelar Gretes dryckesbenägne far ett spratt och råder honom att utlova dottern till värden som pant. Fadern kräver nu att Grete skall gifta sig med värden. Inga böner kan förmå honom att ändra sig.

Den enda som visar Grete sympati är en hemlighetsfull gammal kvinna. Den olyckliga flickan rymmer hemifrån. När Grete inser att hon aldrig mer kommer att hitta Fritz, tänker hon dränka sig i skogstjärnen. Men naturens magi tröstar henne och får henne på andra tankar. Utmattad somnar hon i skogen. Den gamla kvinnan kommer förbi och tar med sig Grete.

Akt II

Tio år senare, i en danssalong i Venedig. Grete är nu en omsusad stjärna under namnet Greta, men hon plågas av minnet av Fritz. Hon uppvaktas av många, men vill bara skänka sin gunst åt den som bäst förmår avleda hennes tankar. Greven och Le chevalier är rivaler. Medan Greta funderar över vem hon skall låta segra, uppenbarar sig ett fartyg på havet.

Ombord på fartyget är Fritz, som befinner sig i ett eländigt tillstånd. Han har sökt den fjärran klangen men utan att lyckas fånga den. Därefter har han letat efter Grete runt hela världen, ända tills klangen förde honom till den här platsen. Han vill i fortsättningen stanna hos Grete och leva tillsammans med henne. Hon går glatt med på detta. Men när Fritz inser att han befinner sig i ett glädjehus, stöter han bort Grete och lämnar henne. Grete flyr på nytt, denna gång till greven.

Akt III

Dr Vigelius befinner sig i en förträdgård utanför Hoftheater och plågas av dåligt samvete över att ha spelat Gretes far det spratt som drev Grete att lämna hemmet. På teatern spelas ett nytt stycke, Harpan, av tonsättaren Fritz. Grete, som har förtjänat sitt levebröd som prostituerad, har sett stycket och är djupt skakad av musiken.

När tredje akten gör fiasko, vill Grete stå vid Fritz sida och ber dr Vigelius att föra henne till honom. Fritz lever i tillbakadragenhet och är en svårt sjuk, dödstrött man. Det var länge sedan han hörde den fjärran klangen. Men när Grete dyker upp, hör han den fjärran klangen alldeles nära sig. Lycklig faller han i hennes armar och dör.

UPPHOVSPERSONER

Musik och text: Franz Schreker

Läs mer

• Kungliga Operan
• Om Franz Schreker

Kungliga OperanSynopsis