Der ferne klang succé på Kungliga Operan

Der ferne klang succé på Kungliga Operan Operan Der ferne Klang (Klangen i fjärran) av Franz Schreker på Kungliga Operan 2019. Regi Christof Loy. På bilden; Daniel Johansson som Fritz och Agneta Eichenholz som Grete foto: Monika Rittershaus

Franz Schrekers genombrottsopera, Der ferne Klang hade premiär på operan i Frankfurt 1912 och verket gavs några gånger på Kungliga teatern 1927. Under en tio-års period gavs Der ferne Klang mer än tusenå. gånger i Tyskland. Nu tillbaka som säsongens egentliga operapremiär på Kungliga Operan. Det är också det enda operabesöket som jag har planerat in under säsongen 2019-20.

Der ferne klang succé på Kungliga Operan

Visst jag är bekant med Schreker, men i torsdag lyssnade jag på musiken för första gången, vilket egentligen beror på att min operavän Viveca Carleson skickade sitt kompendium över Der ferne Klang för några dagar sedan.

Det är numera en av mina utgångspunkter för att komma väl förberedd till en föreställning med ett verk som jag inte tidigare har upplevt varken sceniskt eller på CD.

Det är mycket som jag inte direkt kan ta till mig och då tänker jag både på det musikaliska och sceniska framförandet i Klangen från fjärran.

När det gäller det musikaliska så finns det egentligen varken en klar linje, som gäller med musik av de gamla mästarna, utan det handlar om många olika musikaliska influenser och stilar i en brokig blandåning.

Det är svårt att dagen efter både att minnas eller nynna på ett musikaliskt spår vilket kanske delvis beror på att verket saknar de vanliga ariorna.

Musiken upplevde jag som kraftfull omväxlande och varierande, men jag skulle inte kalla den operamässig utan i min värld handlar det mer om ett musikdramatiskt verk som understödjer en dramatisk och känslosam berättelse i ord och handling.

Kungliga Hovkapellet under ledning av den schweiskiske dirigenten Stefan Blunier gjorde en formidabel insats som det kommer att ta flera dagar i anspråk  att smälta. Det var helt enkelt många klanger att ta till sig och som  dessutom var förföriskt vackra.

Denna premiärkväll är det musiken som är i centrum särskilt när Hovkapellet är i sitt esse, men ändå mer i topp denna afton.

Scenrummet var drömskt vackert och varierande och till en början var jag lite avvaktande och undrande för placeringen av stolarna framme vid scenkanten , men även detta klarnade småningom.

Vackra och eleganta kostymer sätter pricken över i:et kombinerad med en passande och suggestiv belysning.

Kungliga Operans kör är ännu en gång i sitt absoluta esse med röster i utmärkt klang och  det märks att mycket möda har lagts ner på koreografi och rörelser. Noterade också att regissören eller vem som är ansvarig tycks ha en viss förkärlek för att klä män i aftonkläder.

Föreställningens höjdpunkter är ändå det vokala framförandet som inte lämnar något i övrigt att önska. Det är frapperande om än inte ovanligt, på den vokala bredden och där varje roll är välbesatt in i minsta roll.

Det låter utmärkt och jag gläds åt att än en gång få uppleva fina röster  tillsammans med ett utmärkt sceniskt agerande och ett ensemblespel och här är ingen nämnd och ingen glömd.

Bäst på plan är utan tvekan kärleksparet Agneta Eichenholz och Daniel Johansson. Om jag bara skulle få framhålla en av dessa eminenta sångare är det ingen tvekan om att valet faller på sopranen Agneta Eichenholz som imponerade tidigare i en Händelopera på GöteborgsOperan , ett antal år tillbaka i tiden.

Agneta Eichenholz var helt enkelt helt enastående ja formidabel i sitt vokala och sceniska uttryck och tillsammans med Daniel Johanssons insats, särskilt i tredje akten, så räknar jag detta till en av mina bästa operaupplevelser på Kungliga Operan.

Ta tillfället i akt att få uppleva en av 1900-talets mest spelade, Der ferne klang, men okända verk i Sverige redan nu på tisdag. Föreställningen ges t o m 2 november.

Om föreställningen

Premiär 5.10.2019 på Kungliga Operan i Stockholm

Upphovspersoner

Musik och text: Franz Schreker

Konstnärligt team

Dirigent: Stefan Blunier
Regi: Christof Loy
Scenografi: Raimund Orfeo Voigt
Kostym: Barbara Drosihn
Ljus: Olaf Winther
Dramaturg: Yvonne Gebauer

Medverkande

Grete/Greta: Agneta Eichenholz
Fritz: Daniel Johansson
Gamle Graumann: Johan Rydh
Hans hustru/en gammal kvinna/
en spanjorska/Servitrisen: Miriam Treichl
Värden/andre koristen: Andreas Lundmark
Skådespelaren: Jeremy Carpenter
Dr Vigelius/Baronen: Lars Arvidson
Mizi: Viviane Holmberg
Milli: Marie-Louise Granström
Mary: Madeleine Barringer
Greven/Rudolf: Ola Eliasson
Chevalieren/En tvivelaktig individ/ Klas Hedlund
Förste koristen: aniel Ohlmann
Aktörer: Ruben Lundström,David Per Ohlsén, Oscar Rosberg Oskar Webrell
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans kör

Läs mer