Die schweigsame Frau. Efter Hugo von Hofmannsthals död 1929 vände sig Richard Strauss till Zweig för att föreslå ett samarbete om en ny opera. De möttes första gången i november 1931 i München och Zweig föreslog Ben Jonsons komedi The Silent Woman som motiv för en opera. Strauss accepterade genast och Zweig sände honom texten till första akten i oktober 1932, akt två i december och akt tre i januari 1933. Strauss ändrade inte en enda rad i texten, bad Zweig endast att lägga till tre eller fyra rader för en motstämmas skull. Strauss sa själv att ingen av hans tidigare operor hade varit så lättkomponerad eller givit honom en sådan glädje. Under senare delen av 1933 komponerade Strauss musiken och var klar med akt ett 19 januari 1934 och akt två 24 augusti. 20 oktober var akt tre färdig och därmed hela operan. Till sist lade Strauss till en liten ouvertyr som innehöll många av de bästa idéerna från operan. 17 januari 1935 var verket komplett och skämtsamt nog kallade Strauss det varken för ouvertyr eller förspel, utan Potpurri, en term som brukade användas för musikaliska sammansättningar från operor och operetter skrivna för restaurangmusiker eller caféorkestrar.
Die schweigsame Frau synopsis 1935
Akt I
Den engelske herremannen Morosus har varit amiral i engelska flottan men är nu pensionerad efter en hörselskada vid en explosion som har gjort honom överkänslig för buller. Hans hushållerska tycker att han skall gifta sig och lierar sig därför med barberaren Schneidebart, som skall hitta en ung och tystlåten hustru åt Morosus. Denne är just på väg att finna sig i tanken på äktenskap då hans länge saknade brorsson Henry stiger över tröskeln. Någon hustru behöver han inte längre ty nu har han en arvinge, men glädjen blir kort.
Det visar sig nämligen att Henry inte har blivit soldat, som Morosus först tror, utan medlem av ett kringresande teatersällskap som har kommit till London för att uppträda på Haymarket Theatre. Morosus blir ursinnig och gör Henry arvlös på fläcken. Nu behöver han återigen en hustru och ger barberaren order att till nästa morgon hitta en lämplig hustru åt honom. Tillsammans med Henry smider barberaren en intrig som skall bota Morosus från hans äktenskapsplaner och ge Henry hans arv tillbaka.
Akt II
Nästa morgon presenterar barberaren tre flickor fr&oumr; Morosus som kan komma ifråga som hans blivande hustru: bondflickan Carlotta, den bildade Isotta och den mjuka tystlåtna Timidia. Morosus går i fällan och väljer Timidia som i själva verket är Henrys hustru, medlem av teatersällskapet. Andra skådespelare arrangerar vigseln och en skock kommer in och gratulerar brudparet under stoj och glam.
Morosus och Timidia blir äntligen ensamma, men först nu börjar hans vedermödor på allvar ty fastän Aminta tycker synd om den ensamme gamlingen, som försöker visa henne uppriktig tillgivenhet, måste hon spela sin roll och förvandla sig till en rasande furie som slår sönder alla hans käraste ägodelar och kräver dyrbara kläde, smycken och musik. Som av en slump dyker Henry upp och lovar befria sin farbror från detta monster till kvinna. Morosus går lättad till sängs medan Henry tar Aminta i famnen.
Akt III
Nästa morgon har Morosus förmenta hustru skickat bud efter hantverkare som under mycket buller och bång skall ändra huset efter hennes smak,medan hon själv tar sånglektioner för den förklädde Henry. Morosus är desperat men andas ut då barberaren kommer med två advokater som skall ordna skilsmässan ögonblickligen. Advokaterna påstår emellertid att det inte finns någon giltig skilsmässoorsak, och Morosus drivs till vansinnets brant. Till sist tycker skådespelarna att de har fört skämtet långt nog och avslöjar för honom att allt bara var ett spel.
Först blir Morosus vred,men så börjar han plötsligt skratta och förklarar belåtet att de alla har spelat en strålande komedi. Han bjuder alla på ett glas vin och skådespelarna sjunger och dansar för honom. Han tackar dem och de drar sig tillbaka så att han kan njuta sin återvunna sinnesfrid med Henry och Aminta och erkänna att det är underbart med en ung, tystlåten hustru – som Aminta verkligen är – men ännu underbarare när det visar sig att hon är en annan mans hustru.
IN ENGLISH
Setting: a room in Sir Morosus’ house in a London suburb, around 1760.
Act One
Retired naval captain Sir John Morosus is very intolerant of noise after having survived an explosion on his ship. For some years he has been retired and living with his housekeeper who looks after him well, although he finds her chatter annoying. His barber arrives and after an argument with the housekeeper that disturbs Morosus, tries to calm down the Captain. He tells Captain Morosus that he should take a quiet young woman. At first Morosus is skeptical: is not a quiet woman like sea without salt?
The barber assures him that he knows a dozen “quiet doves” who would want to marry an honorable man like him. Morosus starts to warm to the idea, when suddenly his long-lost nephew Henry appears. He is warmly welcomed: Morosus dismisses the idea of marriage and makes Henry his “son and heir”.
However, when Henry reveals that he, his wife Aminta and his friends are an opera troupe, Morosus reacts in horror particularly to the idea that Aminta is an opera singer. The captain throws the opera troupe out of his house and disinherits Henry. He instructs the barber to seek a silent woman for him to be his wife the very next day and then retires to bed.
The barber reveals to the troupe how rich Morosus is (“sixty, seventy thousand pounds”). Aminta says that she will not come between Henry and his inheritance and offers to leave Henry. Henry tells Aminta that he cannot live without her even if it means losing his inheritance.
The Barber has an idea. What if the opera troupe acts out a drama in which the ladies of the troupe have the roles of the prospective brides and they enact a sham marriage? The Bride will then become very noisy and they will act out the divorce. Henry likes the idea: his uncle has insulted the troupe, so they will show him their abilities “and who is the fool shall be fooled”. The scene ends with a glorious celebration of the wonderful plan.
Act Two
The housekeeper helps Morosus put on his finest dress-jacket. The Barber arrives and reassures the captain that he has arranged all of the details for the marriage ceremony. He then introduces the three potential brides. Carlotta stands forward acting as “Katherine” a simple country girl. Morosus is not keen: she has spent too much time with calves and become one herself.
The Barber next introduces Isotta, playing the role of noble lady educated in a wide range of subjects. Morosus is not impressed by this and is suspicious of her ability to play the lute. Lastly, the Barber introduces Aminta acting as the modest and shy “Timidia”.
Morosus is quite captivated by “Timidia” and tells the barber “she is the one” and orders him to get the priest and notary for the marriage ceremony. Vanuzzi and Morbio act out the roles of parson and notary and the sham marriage takes place. Farfallo arrives with the rest of the troupe playing sailors who have come to celebrate the marriage, making a lot of noise.
Morosus is driven mad by the noise and ejects them from the house. Aminta has become quite touched by the genuine love of Morosus, who wants to know why she seems troubled. Eventually, she has to carry out the barber’s plan and starts shouting at Morosus in feigned anger. She wreaks havoc in the house pulling down the curtains and throws some of the captains most precious possessions onto the floor (“away with this junk”).
Then Henry arrives to save the day. He forcefully deals with Timidia, and assures his uncle that he will deal with everything. A grateful Morosus thanks Henry: he has survived many sea battles and hurricanes, but would not stand a chance against someone like Timidia.
Henry sends the captain off to bed, where he dozes off. Now alone, Aminta and Henry then sing of their love for each other. Morosus awakes and calls down: is everything all right? Yes says Henry. Morosus falls back asleep with a deep sigh which counterpoints with Amita’s sighs of love as the scene closes.
Act Three
The next day Aminta has hired “craftsmen” who make noises as they hammer nails and slam doors. There is a noisy parrot who squawks. In addition, she has appointed a pianist (Farfallo) and a singing teacher (Henry) who practice Monteverdi’s “L’incoronaziane di Poppea” with her. The captain appears and is completely devastated.
The Barber walks in and introduces a “Lord Chief Justice” (Vanuzzi) and “Two lawyers” (Morbio and Farfallo) who discuss the prospective divorce. However, “Timidia” contests the divorce and they reject every case for divorce. The barber argues that she has had relations before the marriage to Sir John and the two “honorable ladies” (Isotta and Carlotta) attest to this.
The Barber also introduces a “witness” (Henry) who attests that he has had carnal relations with Timidia. Morosus scents victory and is about to celebrate when the lawyers raise a further barrier to divorce: the marriage agreement did not stipulate the virginity of the bride, so “you will have to keep her now”. Morosus is close to a nervous breakdown. Henry calls an end to the charade and all stop acting and all are revealed as their true characters. Aminta asks the captain’s pardon.
After the captain realizes he has been fooled his initial anger turns to laughter as he sees the funny side of a troupe of actors outwitting him. Overjoyed, he makes peace with the troupe of actors as they leave and gives his blessing to Henry and Aminta’s union and proclaims Henry again as his heir. He is pleased with himself and the world after his narrow escape and has at last found the peace he has longed for. The opera ends with a monologue of Morosus: ” A rare delight it is to find a silent, beautiful girl, but it is more delightful when she belongs to another man”.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Richard Strauss
Text: Stefan Zweigk
PREMIÄR
Uruppförande: Staatsoper i Dresden 24 juni 1935.
Tid och plats:
ROLLER OCH RÖSTTYPER
| Roll | Rösttyp |
|---|---|
| Sir Morosus | bas |
| Hans hushållerska | alt |
| Barberaren | baryton |
| Henry Morosus | tenor |
| Aminta, hans hustru | sopran |
| Isotta | sopran |
| Carlotta | mezzosopran |
| Morbio | baryton |
| Vanuzzi | bas |
| Farfallo | bas |
LIBRETTO
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
