Djävlarna från Loudon DKT Operaen

Djävlarna från Loudon på Det Kongelige Teater Operaen Köpenhamn - synopsis
djavlarnafranloudondkt2013
Djävlarna från Loudon DKT Operaen

Djävlarna från Loudon DKT Operaen

Världspremiären på Penderecki´s Djävlarna från Loudon på Operaen i Köpenhamn blev en fantastisk musikdramatisk upplevelse.

På bara några dagar har jag nu varit med om två fantastiska operaupplevelser. I lördags gällde det Tristan och Isolde på GöteborgsOperan och i går kväll var det premiär, ja rent av världspremiären på Djävlarna från Loudon på Operaen i Köpenhamn Tydligen en stor händelse eftersom även drottning Margrethe var närvarande.

Ursprungligen hade verket urpremiär  på Staatsoper i Hamburg 1969 och redan 1973 hade verket premiär på Gamle Scene vid Kongens Nytorv, men att det ny handlar om en världspremiär beror på att verket är omarbetad och att kompositören har lagt till nyskriven musik för detta tillfälle.

Några år efter urpremiären gjorde Ken Russsel en skräckfilm av Djävlarna från Loudon, en film som helt har gått mig förbi och som bygger på Aldous Huxleys roman från början 1950-talet och  ett skådespel  av John Whitings, The Devils.

Librettot till operan bygger på John Whitings dramatisering av Aldous Huxleys roman The Devils from Loudon och är gjort av Krysztof Penderecki. Operan bygger på några verkliga historiska händelser i Frankrike under 1600-talet.

Musiken i verket är inte helt lätt att ta till sig, men det är inte omöjligt om man anstränger sig lite och tillsammans med det sceniska förloppet anser jag inte att det var särskilt svårt, tvärtom. Innan jag kom till föreställningen hade jag föreställt mig att musiken skulle vara ungefär som Alban Bergs Lulu, men jag hade inte lyssnat på musiken i förväg som jag brukar göra.

Mitt huvudintryck blev ändå att musiken var ganska lätt att ta till sig och långt från Bergs musik, som jag egentligen inte vill beteckna som musik, Det är ju naturligtvis inte tal om någon njutbar musik, men tillsammans med det sceniska fyller den väl sin funktion. Illustrativ musik skulle jag kalla det för, men jag är osäker på om detta begrepp existerar.

Styrkan i verket består dels det sceniska framförandet dels det alldeles utmärkta sångliga framförandet. Det sjöngs på engelska vilket gjorde att det var relativt enkelt att följa med i handlingen, vilket ju är ytterligare en positiv faktor.

De utmärkta sånginsatserna kom ju från ensemblen i sin helhet även om  huvudpersonerna var speciellt bra, Ylva Kihlberg och den amerikanske barytonen Louis Otey, men också Adam Clarke , Florian Plock och Johnny van Hal svarade för utmärkta insatser.

Det känns rätt att en ge stor eloge  till Det Kgl Kapel  under ledning av dirigenten Lionel Friend och Den Kongelige Operakör svarade för ännu en strålande insats såväl sångligt som sceniskt.

Avslutningsvis vill jag rekommendera ett besök  på Operaen i Köpenhamn, men tänk på att det endast återstår sju föreställningar.

Andra recensioner 

Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet

Kulturnytt om Djävlarna från Loudon

Produktionsteam

Musikalisk ledning: Lionel Friend

Regi: Keith Warner

Scenografi: Boris Kudlicka

Kostymer: Kaspar Glarner

Ljusdesign: Marc Hein

Ljuddesign: Ian Dearden

Videodesign: Bartek Macias

Medverkande

Urbain Grandier: Louis Otey

Jeanne: Ylva Kihlberg

Claire: Randi Stene

Gabrielle: Eir Inderhaug

Louise: Johanne Bock

Philippe: Silja Schindler

Ninon: Verena Gunz

Fader Mignon: Michael Kristensen

Fader Barré: Adrian Clarke

Fader Rangier: Sten Byriel

Adam: Gert Henning-Jensen

Mannoury: Markus Butter

D´Armanac: Poul Elming

Baron de Laubardemont: Johnny van Hal

Prins Henri de Condé: Florian Plock

Fader Ambrose: Anders Jakobsson

Bontemps: Christian Christensen

Retsskriver: Magnus Gislasson

De Cerisay: Per-Anders Hedlund

Leviathan, Asmodeus och Beherit: Anders Jakobsson

 

Det Kongelige Operakor

Det Kongelige Kapel

Statister

Related posts

Kommentera