Dmitri Hvorostovsky på Malmö Live

Dmitri Hvorostovsky Dmitri Hvorostovsky

Malmö Live, Malmös senaste konsertarena satsar på att locka världsartister till Malmö och Malmö Live och det bör de ha alla möjligheter till med särskilt med tanke på närheten till Kastrup. Först ut i raden av dessa besök kom världsbarytonisten Dmitri Hvorostovsky. Det var dessutom hans första konsertframträdande i Skandinavien och i foyern vimlade det av rysktalande människor. En äldre dam överlämnade en enorm blombukett till Dmitri efter konsertens första del.

Programmet var uppdelat i två delar med en ganska lång paus mellan och första delen bestod av arior från kända och okända ryska operaverk, medan andra konsertdelen gick i de italienska färgerna.

Mellan ariorna skötte MSO musicerandet under ledning av dirigenten Constantine Orbelian.

Det hör inte till vanligheterna att jag bevistar solistkonserter och förklaringen är enkel; jag vill njuta av hela operan och inte just bara en känd eller okänd aria. Dessutom är det mycket svårt att hänga med i framförandet när det dels saknas textlänk och det dessutom inte är möjligt att läsa in texten ens i programbladet varken i förhand eller efterhand.

I programbladet kan man läsa om Hermanns aria från Tjajkovskijs opera Spader Dam att den komponerades 1890, på mycket kort tid, och handlar om spelmani och olycklig kärlek. Det är knappast upplysande att läsa för att kunna förstå framförandet av arian, som ju egentligen handlar mer om desperation och hot för att nå sitt mål; att få gifta sig med sin älskade Lisa.

Tyvärr är texten kring de övriga ariorna i stort inte mer upplysande och det är ett problem för att jag skall känna mig helt nöjd. Till saken hör också att jag saknade en programpresentatör, men jag accepterar ju att Dmitry Hvorostovsky helt fick ägna sig åt sin vokala insats.

Det blev en fantastisk konsertupplevelse som dock hade kunnat bli ännu starkare om jag hade förstått vad han sjöng om, vilket jag med ett undantag inte gjorde.

Orkesterstyckena var dock mycket kända från konsertens inledning av Glinkas uvertyr till Ruslan och Ludmilla till Mascagnis Intermezzo ur Cavalleria Rusticana och dessemellan polonäsen från Eugen Onegin, signerad Tjajkovskij.

Efter paus lyfte konserten och här visade Dmitri Hvorostovsky vilken eminent Verdi-uttolkare han är, men först en aria från Rossinis Wilhelm Tell. Även om jag inte heller är en baddare på italienska så går varje fras direkt in i hjärtat och det känns att faderns ängslan, men också beslutsamhet att lyckas med det påtvingade uppgiften att rädda sonens och sitt eget liv,

Från Trubaduren sjöng han greve Lunas två arior, som med all önskvärd tydlighet, visar grevens smärta och vånda inför tanken att han inte får äga sin åtrådda Leonora helt och fullt, men mest att han blir brädad av trubaduren Manrico.

Orkestern spelade förspelet till tredje akten ur Verdi´s Maskeradbalen och jag är fortfarande osäker på varför, även om jag inte direkt har något att kritisera på själva framförandet!

Posa´s stora aria “Oh Carlo, ascolta, Ah io morrò, framfördes med mycket känsla vilket fick mig direkt in i handlingens tredje akt och upptakten till operans upplösning.

Det verkliga bravurnumret, Rigolettos stora aria, Cortigiani, vil razza dannata,  i andra  akten, efter återkomsten till palatset och efter det att hans dotter Gilda har rövats bort av hertigens hantlangare.

Dmitri Hvorostovsky uttrycker och gestaltar med små medel, den djupaste förtvivlan, som en far kan visa när han tror att hans enda barn är borta, samtidigt som han på ett förödmjukande sätt låter sig böna, be, hota och ömsom vädja om hjälp att få sin dotter tillbaka.

Konserten avslutades med två extranummer, som jag inte tidigare har hört, men första extranumret  lät som ett lämpligt avslutningsnummer, men det andra avslutande numret som Dmitri sjöng a capella var på ett plan kanske ändå mitt starkaste minne från konserten med världsbarytonisten Dmitri Hvorostovsky. Här visade han sin absoluta skicklighet och världsklass med en sång som på samma gång gav uttryck för sin sångglädje, trötthet och vemod efter en ansträngande insats.

Läs mer