Don Pasquale opera av Gaetano Donizetti

Då Donizetti skrev Don Pasquale var den typen av opera buffa, som den representerar, redan föråldrad, men med Don Pasquale fick genren nytt liv. Verket komponerades på elva dagar och stort mer fick Donizetti inte heller till förfogande för att repetera med orkester och ensemble. Donizetti lockades till Théâtre-Italien i Paris genom den enastående ensemblen. Giulia Grisi, som redan hade sjungit Elvira vid uruppförandet av Vincenzo Bellinis Puritanerna, skulle spela Norina, medan de manliga huvudrollerna skulle sjungas av tre legendariska sångare: tenoren Giovanni Mario, barytonen Antonio Tamburini (som kallades för “barytonernas Rubini”) och i titelrollen basen Luigi Lablache, som bland annat hade hänfört parispubliken i Puritanerna och som var lika berömd för sin röst som för sitt stora midjemått.

Akt I

Ernesto ber sin farbror, den rike ungkarlen don Pasquale, om lov att gifta sig med den unga änkan Norina, men don Pasquale vägrar och hotar göra Ernesto arvlös. I samråd med doktor Malatesta beslutar sig Ernesto för att ge don Pasquale en minnesbeta.

Malatesta råder don Pasquale att själv skaffa sig en hustru och föreslår sin egen syster Sofronia, som han skildrar i de mest berömmande ordalag. Norina skall uppträda som denna uppdiktade syster och med sitt uppträdande få don Pasquale att intressera sig för äktenskap.

Akt II

Planen lyckas och en vän, förklädd till notarie, utfärdar ett äktenskapskontrakt, men i samma stund som kontraktet är undertecknat ändrar Sofronia karaktär. Hon visar sig vara en djävul som tyranniserar honom och skaffar honom den ena räkningen på halsen efter den andra.

Akt III

På kvällen vill Sofronia gå på teatern, och då don Pasquale försöker protestera får han en örfil. Innan hon går låtsas hon tappa en biljett där Ernesto har utbett sig ett möte samma kväll i trädgården. Tillsammans med Malatesta gömmer sig don Pasquale i trädgården för att ertappa sin hustru på bar gärning så att han kan göra sig kvitt henne. Han har nu kommit så långt i sin desperation att han är beredd att låta Ernesto gifta sig med Norina, bara han slipper ifrån Sofronia.

Efter diverse förvecklingar går det upp för honom att Norina och Sofronia är en och samma person och att han har blivit dragen vid näsan. Har tar storsint det hela med gott humör.

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti|Text: Donizetti och Giovanni Ruffino under pseudonymen Michele Accursi efter Angelo Anellis Ser Marc´antonio

Libretto