Don Quijote på Folkoperan med en lysande Sancho Panza

Katija Dragojevic (Dulcinea) Fotograf/copyright: Markus Gårder

Don Quijote på Folkoperan med en lysande Sancho Panza

Sett föreställningen 5.10.2018

Musik: Jules Massenet|Libretto: Henri Cain|Orkesterarrangemang: AndersHögstedt|Svensk översättning: Mira Bartov|Regi: Carl Johan Karlsson|Dirigent: Henrik Schaefer|Scenografi & kostym: Magdalena Åberg|Ljus: Torkel Blomkvist|Mask & peruk: Therésia Frisk|Koreografi: Ambra Succi|Dramaturg: Stefan Johansson|Medverkande: Johan Schinkler, Marcus Jupither, Katija Dragojevic, Markus Pettersson, Joaquin Munoz, Heddie Färdig, Julia Andersson|Dansare: Davio DI, Jennifer Pacaanas, David Sigfridsson, Malin Wikner, Wiktor Sundqvist|Kör: Arash Azarbad, Magnus Billström, Karin Kjellgren, Matilda Wahlund, AxelArvidsson/Kristoffer Nyman|


Massenets Don Quijote bygger på Cervantes  1600-tals roman med den ädle riddaren som tillsammans med sin trogne vapendragare drar land och rike runt i det godas tjänst.

Handlingen i Carl Johan Karlssons version kretsar mest  kring den sköna Dulcinea som ber om Don Quijote´s hjälp att återfå det av ett rövargäng  stulna halssmycket. Under  tiden fram till att smycket är återfunnit fantiserar Don Quijote om att han som belöning skall få gifta sig med Dulcinea, när han har överlämnat halssmycket till henne. Han blir förkrossad när han småningom inser att det är en dröm som inte kommer att fullföljas och detta leder till att han kastar in handduken och dör.

Cervantes roman blev en läsupplevelse i tonåren, men som opera blev det en upplevelse som lämnade något i övrigt att önska inte minst musikaliskt.

I min operavärld är föreställningen nog mer att betrakta som en musikteaterupplevelse, men som inte var helt enkel att överföra från den ursprungliga versionen till nutid.

Visst fanns det några korta stunder där det fanns utrymme för att dra på smilbandet, speciellt i början av föreställningen. Det är en imponerande uppvisning särskilt av Sancho Panza.

En av föreställningens höjdpunkter är de koreografiska inslagen utförda av en grupp kvalificerade dansare med benäget bistånd av körens medlemmar.

Efter pausen öppnar föreställningen med ett väl genomfört balettnummer av Wiktor Sundqvist.

Det blev också bättre, inte minst musikaliskt efter pausen och under ledning av dirigenten Henrik Schaefer.

Vokalt svarade de tre huvudpersonerna Dulcinea, Sancho Panza och Don Quijote för utmärkta insatser.

Bäst på scen var utan tvekan Markus Jupither, som dessutom levererade huvudbudskapet i föreställningen:

Vi skall vara rädda om människor som ägnar sin tid och kraft att tro på det goda hos människorna trots att omgivningen då som nu betraktar dem som dåraktiga och galna individer.

Föreställningen ges t o m 30 november

Related posts