Don Juan på Folketeatret

Donna Anna och don Ottavio med barn Donna Anna och don Ottavio med barn

Uden att modernisera för påträngande har jag trukket dilammaer op som er vidkommande för mig selv och min generation, teks  har donna Anna og Ottavio barn og det er alltså en börnefamilje der bryter op när Anna förelsker sig i Don Juan. Det är en  balansering att fortolke da opera må vare tro mod ett saerligt melodramatiskt klassisk uttryck till en viss grad. Man jag vill föle genkendelse. Ellers kan man lige så let gå till konserten og höre musiken. Iscensaetter Katrine Wiedemann

Regissörens upplägg  kan diskuteras men hennes idé med barnen för inte fram handlingen utan det innebär bara att jag tappar koncentrationen och i stället sitter på min stol och funderar på vad hon vill lyfta fram och vad det är som jag inte förstår.

Jag delar inte heller regissörens uppfattning om att man lika gärna kan höra en konsertupplevelse om man inte accepterar en uppdatering. Jag har ingen principiell inställning att jag är emot uppdateringar om det görs på ett trovärdigt sätt, vilket det alltså inte görs här. Jag vänder mig främst emot att donna Anna och Don Ottavio plötsligt skulle ha begåvats med två barn i tio-åldern. Det avviker  alltför mycket mot grundhistorien för att detta skall vara trovärdigt.

I andra aktens slutminuter, där don Juan intar sin sista måltid, förekommer ett inslag uppbyggd med att det sitter en skräckslagen Leporello upptryckt mot scenväggen samtidigt som don Juan slungar delar av sitt måltidsinnehåll mot honom. Ärligt talat förstår jag inte vad det är regissören vill åstadkomma, men denna smaklösa scen förtar ett i grunden annars positivt intryck av denna nyinstudering! Scenen är smaklös och helt onödig!

Don Juan och Leporello

Don Juan och Leporello

Scenografiskt är det en stiliserad uppsättning med tre vita väggar, fem dörrar eller ingångar och där scenväggen är fylld av romerska streck som skall symbolisera don Juans erövringar. Kostymerna är eleganta och moderna, vilket understryker att handlingen är flyttad eller förlagd i modern tid. Ljussättning signerad Antonio Rodrigues Andersen är mycket skickligt och suggestivt genomförd.

Musikaliskt är det en riktig höjdarupplevelse med Barokksolisterne, i bästa form, och under ledning av den dynamiska dirigenten Lars -Ole Mathiasen.

Vokalt och sceniskt domineras föreställningen av Don Juan och Leporello, som sjöngs av Jens Söndergaard respektive Morten Staugaard och båda två svarar för en av de bästa insatserna som jag har upplevt av dem. Jens Söndergaard är mycket trovärdig som Don Juan och om han inte har haft sitt genombrott så borde hans framställning här betraktas som ett genombrott.

Det sjöngs på danska och särskilt Leporello missar inte en poäng att göra sitt bästa för att få skrattarna på sin sida. Det blir både lustfyllt och roligt. Kombinationen av Morten Staugaard och Jens Söndergaard är mycket lyckad och här ligger en av föreställningens höjdpunkter.

Donna Elvira sjöngs av Liv Oddveig Midtmageli, inte utan förtjänster, men det är svårt att bedöma henne rättvist eftersom jag bara har upplevt henne tidigare vid något enstaka tillfälle. Basen Jesper Brun-Jensen imponerar som vanligt både sceniskt och vokalt.

Zerlina och Mazetto gör en mycket bra insats såväl sceniskt som vokalt och de äkta makarna Tuva Semmingsen och Joachim Knop gör sina insatser till en av föreställningens höjdpunkter. Det är en hel del erotiska inslag i föreställningen, men det genomförs på ett elegant och sobert sätt.

Andra höjdpunkter blir det när Bo Kristian Jensen, Don Ottavio, sjunger sin stora aria Dalla sua pace. Inte ett öga är torrt och det är en mycket gripande upplevelse och det är med viss förvåning som jag konstaterar att jag sällan får möjlighet attt uppleva denne utmärkte tenor!

När Inger Dam – Jensen senare sjunger sin stora aria, Non mi dir, om sin förtvivlan över mordet på sin far så balanseras och fulländas handlingen i denna operorna opera. Det handlar om djup förtvivlan, hämndbegär, sorg och vankelmod på samma gång.

Om jag inte hade störts av regissörens påfund med att blanda in två barn och den smaklösa scenen, i andra akten, så hade denna uppsättning fått sex stjärnor, men nu stannar det vid fyra stjärnor.

Donna Anna och don Ottavio med barn

Donna Anna och don Ottavio med barn

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: W A Mozart

Kreativt team

Iscenesætter: Katrine Wiedemann
Scenograf: Maja Ravn
Lysdesigner: Antonio Rodrigues Andersen
Musikalsk ledelse: Lars Ole Mathiasen

Medverkande

Don Juan: Jens Søndergaard
Leporello: Morten Staugaard
Donna Anna: Inger Dam Jensen
Don Ottavio: Bo Kristian Jensen
Donna Elvira: Liv Oddveig
Zerlina: Tuva Semmingsen
Mazetto: Joachim Knop
Kommendanten: Jesper Brun-Jensen
Statister
Barokksolistene

Läs mer