Enleveringen ur seraljen 1782 synopsis

Enleveringen ur seraljen 1782 synopsis Enleveringen ur seraljen på GöteborgsOperan - synopsis

Enleveringen ur seraljen. Mozart hade inte sysslat med det tyska sångspelet sedan han var tolv år (Bastien och Bastienne), men kort efter det att han hade slagit sig ned i Wien fick han 1781 en beställning från kejsar Josef II på ett sångspel för det nyupprättade teatersällskapet Nationalsingspiel. Som textförfattare fick han Gottlieb Stephanie som han först försökte få intresserad av sin ofullbordade opera Zaide, men Stephanie föredrog Bretzners libretto Belmont und Constanze fastän likheterna var stora.

Enleveringen ur seraljen 1782 synopsis

Först är det en OUVERTYR och sen kommer BELMONTE in som är en spansk ädling som har kommit till pascha Selims seralj för att befria sin fästmö KONSTANZE som tillsammans med Belmontes betjänt PEDRILLO och hennes engelska kammarjungfru BLONDE blivit bortförda av hemska pirater och sålda till just pascha SELIM. Paschan har en uppsyningsman som heter OSMIN och det är honom som Belmonte först träffar på och det blir lite problem men sen får han, Belmonte alltså, tag i Pedrillo som faktiskt fått ett förtroendeuppdrag som trädgårdsmästare och han, Pedrillo alltså, lägger upp en plan för att ENLEVERA kvinnorna från paschan.

Belmonte presenteras som arkitekt och får tillstånd av paschan att stanna i seraljen och OSMIN blir jätteirriterad för han gillar inte västerlänningar men är ändå förtjust i Blonde som paschan har gett i present till Osmin men Blonde med sin engelska uppfostran finner sig inte i det och förresten är hon kär i Pedrillo och samtidigt försöker den förtvivlade Konstanze avvisa paschans idoga uppvaktning för hon är ju hans favorit bland alla kvinnorna i haremet och han ger henne en frist och säger att hon får ett dygn på sig att bli medgörlig och om hon inte blir det lovar han henne en plågsam död och den säger hon sig vara beredd att ta och där är det paus.

Och efter paus så får Blonde veta av Pedrillo att Belmonte kommit och hon invigs i planerna men för att de ska lyckas krävs det att Pedrillo lyckas söva Osmin med en sömndryck och när det är gjort kan äntligen Belmonte och Konstanze träffas en stund i trädgården och sen på natten förbereder Pedrillo och Belmonte enleveringen men de blir dock tagna på bar gärning och båda paren förs inför pascha Selim där det efter diverse komplikationer i alla fall blir någon sorts lyckligt SLUT.

Magnus Lindman – översättare

IN ENGLISH

Place: the country house of the Pasha (German “Bassa”), in Turkey
Time: 16th century

Act 1 

After a lively overture, Belmonte enters, looking for his betrothed, Konstanze, who with her English servant Blonde has fallen into the hands of pirates and been sold to Pasha Selim (Aria: “Hier soll ich dich denn sehen” – “Here surely I must find her”). Osmin, the Pasha’s bad-tempered servant, comes to pluck figs in the garden and contemptuously ignores Belmonte’s questions (Aria: “Wer ein Liebchen hat gefunden” – “You may think, you’ve found a maiden”).

Belmonte tries to obtain news of his servant, Pedrillo, who has been captured with the women and is serving as a servant in the Pasha’s palace. Osmin replies with insults and abuse (Duet: “Verwünscht seist du samt deinem Liede!” – “The devil take you and your song, sir”).

Belmonte leaves in disgust. Pedrillo enters and Osmin rages at him, vowing to get him tortured and killed in many different ways (Aria: “Solche hergelaufne Laffen” – “These young men who go a-spying”). Osmin leaves and Belmonte enters and happily reunites with Pedrillo. Together they resolve to rescue Konstanze and Blonde, who is Pedrillo’s fiancée (Aria: “Konstanze, Konstanze, dich wiederzusehen … O wie ängstlich” – “Konstanze, Konstanze, to see thee again … Oh what trembling”).

Accompanied by a chorus of Janissaries (“Singt dem großen Bassa Lieder” – “Sing to the mighty Pasha Selim”), Pasha Selim appears with Konstanze, for whose love he strives in vain (Aria of Konstanze: “Ach ich liebte” – “How I loved him”). Pedrillo tricks the Pasha into hiring Belmonte as an architect. When Belmonte and Pedrillo try to enter the palace, Osmin bars their way, but they hurry past him anyway (Terzett: “Marsch! Marsch! Marsch! Trollt euch fort!” – “March! March! March! Clear off!”).

Act 2

An illustration of the women’s quarters in a seraglio, John Frederick Lewis, 1873

The Pasha has given Blonde to Osmin, to be his slave; however, she defiantly rebuffs her new master’s rough lovemaking attempts (Aria: “Durch Zärtlichkeit und Schmeicheln” – “With smiles and kind caresses”), threatens to scratch out his eyes, and chases him out of the room (Duet: “Ich gehe, doch rate ich dir” – “I’m going, but mark what I say”). Konstanze enters and greets Blonde in distress (Aria: “Welcher Wechsel herrscht in meiner Seele … Traurigkeit ward mir zum Lose” – “Oh what sorrow overwhelms my spirit … Endless grief tortures my spirit”).

The Pasha enters, demands her love, and threatens to use force, but she resolutely rejects him. (Aria: “Martern aller Arten” – “Tortures unrelenting”) Left alone, he muses on her determination to remain chaste, which increases his desire for her.

Pedrillo informs Blonde that Belmonte has come and is planning to rescue them. Blonde is filled with joy. (Aria: “Welche Wonne, welche Lust” – “Oh, the happy, happy day”). After singing a short ditty to boost his courage (Aria: “Frisch zum Kampfe” – “Now Pedrillo, now for battle!”), Pedrillo invites Osmin to drink (Duet: “Vivat Bacchus! Bacchus lebe!” – “Here’s to Bacchus, long live Bacchus”).

Despite his religious prohibition against alcoholic beverages, Osmin drinks heavily and falls asleep. Konstanze joins Belmonte who declares his love (Aria: “Wenn der Freude Tränen fließen” – “When tears of joy flow”).

The two couples reunite (Quartet, Belmonte, Konstanze, Pedrillo, Blonde: “Ach Belmonte! Ach, mein Leben” – “Ah, Belmonte, ah my dear one!”). After their initial expressions of love and joy, Belmonte and Pedrillo both question anxiously whether their respective fiancees have remained faithful during their forced separation; to their delight the women respond with indignation and dismay, and Blonde slaps Pedrillo’s face. The two men apologize for their failure of confidence; the women forgive them for the offensive questions.

Act 3

Belmonte and Pedrillo come to the garden with ladders (Aria, Belmonte: “Ich baue ganz auf deine Stärke” – “Love, only love, can now direct me”). Pedrillo gets the attention of the women by singing a ballad about a rescue similar to the one he is planning (Romanze, Pedrillo: “In Mohrenland gefangen war” – “In Moorish lands a maiden fair”). However, Osmin enters, sees the ladders, and rouses the castle. Osmin exults in the prospect of seeing them all hanged (Aria: “O, wie will ich triumphieren” – “My triumphant hour’s approaching”).

Belmonte pleads for their lives and tells Pasha Selim that his father is a Spanish Grandee and Governor of Oran, named Lostados, and will pay a generous ransom. Unfortunately, Pasha Selim and Lostados are long-standing enemies.

The Pasha rejoices in the opportunity to subject his enemy’s son to a horrible death. He leaves Belmonte and Konstanze to bid each other a last farewell; they lovingly assure each other that being tortured to death will be a pleasure, so long as they get tortured to death together (Duet: “Welch ein Geschick! O Qual der Seele…. Weh, du soltest für mich sterben” – “What dreadful fate conspires against us…. Woe, you will die because of me”).

However, the Pasha decides that he can make a better point against Lostados by showing mercy and releasing Belmonte and his friends. All are set at liberty – much to the dismay of Osmin, who would prefer to see them all brutally executed (Finale: “Nie werd’ ich deine Huld verkennen” – “Your noble mercy passes measure”).

UPPHOVSPERSONER

Musik: W.A. Mozart Text: Gottlieb Stephanie efter Christoph Friedrich Bretzners Belmont und Constanze

Premiär

Uruppförande: Wien, Burgtheater 16 juli 1782. Svensk premiär: Stockholm, Operan 21 september 1814.

Libretto

Mer att läsa