Eugen Onegin en operabioupplevelse

På grund av att säsongspremiären på sändningarna från Metropolitan Opera ägde rum samma kväll som det var premiär på Kungliga Operans hyllning till Richard Wagner, nämligen hans sista verk Parsifal så valde jag helt självklart för mig Wagner den kvällen. Ibland så kolliderar ju sändningarna från New York med en operapremiär på ett operahus i Skandinavien och vanligtvis är det det inget större problem eftersom jag vanligtvis kan se reprissändningen dagen efter på Spegeln.

Den här gången gick detta inte då jag sedan länge hade planerat att se SödertäljeOperan´s hyllning till Giuseppe Verdi – Viva Verdi dagen efter.

Inte detta heller blev till något problem då det är möjligt att se reprissändningen söndagen efter ordinarie visningsdag på Kino i Lund. Dessutom är det möjligt att se föreställningen ytterligare en gång nämligen andra måndagen efter första sändningen. På Kino i Lund, alltså. Det kan ju finnas liknande möjligheter på andra orter i Sverige. Det kan vara lönt att kolla upp om du missar en föreställning.

Som vanligt följde jag The Opening Night, säsongspremiären, via datorn så jag hade ju redan lyssnat på uppsättningen, men för att få en fullödig operaupplevelse vill jag ju helst både se och höra samtidigt!

Denna version kommer ursprungligen från ENO i London och är signerad Deborah Warner medan Fiona Shaw svarade för regin i New York och förmodligen är det andra sångare rakt över i förhållande till London-versionen.

Det var en mycket fin operaupplevelse även om jag inte var särskilt imponerad av Anna Netrebko i första akten, men det tog sig och i avslutningsscenen var hon helt enastående! Om nu sanningen skall fram var jag inte särskilt imponerad av första akten då givetvis med undantag för huvudpersonens Eugen Onegin starka sångliga och sceniska insats i slutet av första akten.

I andra akten började saker och ting att hända och här tänker jag först på monsieur Triquets hyllning till namnsdagsbarnet, Tatjana. Andra akten tillfaller annars helt  Lenskij som här sjöngs av Piotr Beczala. Hans insats räknar jag absolut som en av de absolut bästa Lenskij som jag har upplevt. Detta omdöme gäller hans sångliga såväl som sceniska insatser.

Bäst är han ju i andra aktens andra scen där han sjunger den vemodiga Kuda kuda innan han skjuts ner av bäste vännen.En verklig sånglig höjdpunkt  med många känslor, där kan man absolut tala om att måla med rösten. Det lyckades han alldeles utmärkt med.

I tredje aktens första scen är det framförallt furst Gremins kärleksaria till  sin fru Tatjana som imponerar. Detta är ytterligare ett prov på en fantastisk sångkonst som inte lämnar något i övrigt att önska.

Tredje akten slutar ju som den brukar, men möjligen är detta ytterligare ett prov på stor dramatiskt och gripande operakonst och här tävlar Tatjana och Eugen Onegin med varandra om vem som är bäst. Nåväl det mesta tyder ändå på oavgjort, men samtidigt var detta en fenomenal insats såväl sångligt som sceniskt inte minst från Anna Netrebko´s sida

Det var utmärkta solistinsatser även om den manliga kvartetten dominerade, men frågan är om det ändå inte är kör och framförallt orkestern som svarar för kvällens mest minnesrika insatser. Åtminstone upplevde jag orkesterklangen som något alldeles särskilt denna föreställning, men det är ju i grunden en av världens bästa operaorkesterar i diket och med Valery Gergiev´s  dynamiska och lyhörda insats blev det särskilt bra.

Operakörens insatser lämnar som vanligt inte något i övrigt att önska och kanske är förklaringen till detta att de sjunger ofta och mycket varierande verk ibland har de två föreställningar samma dag.

Det  blev en upplevelserik tillställning och kanske blev förståelsen något lättare genom den svenska översättningen, men det finns också utrymme för kritiska invändningar.

Det börjar bli mycket irriterande med dessa förlängningar som uppstår genom att det hela tiden skall läggas in reklam för kommande sändningar och “tiggandet”  av ekonomisk hjälp. I dag hade man dessutom lagt in bilder för att visa hur arbetet bakom scenen gick till och detta inslag mellan andra aktens scenbyte medverkade i hög grad till att bryta förtrollningen efter andra aktens första scen. För mig är det fullständigt obegripligt att man gör på detta sätt.

Det är också helt obegripligt för mig varför man fortsätter att “tigga” pengar till  sin verksamhet. I stället borde man satsa tid och kraft på att introducera det nationella medlemskapet och alltså göra reklam för detta istället. Som NationalMember får du deras intressanta operatidning OPERA NEWS, som du antingen kan läsa på nätet eller få hemsänt, mot extra kostnad, direkt i din brevlåda.